Transcript Hamnarbetaren_2011-2.pdf - Svenska Hamnarbetarförbundet

hamn 2.11
arbetaren
Ledaren: Jobbgaranti, facket och kollektivavtal
Portside även för extringarna
Sänkt a-kasseavgift redan i sommar
Krönikan: Den lille hamnarbetaren
”
Det bästa med hamn­
arbetarförbundet är
att de förtroendevalda själva
är hamnarbetare, vet vad det
innebär att jobba på kajen
och hur snacket går där.
Johan berggren
Hamnarbetaren 2.2011 1
ledaren:
Ödesfrågorna handlar om jobbgaranti,
facklig organisering och kollektivavtal
L
andets hamnarbetare står inför flera ödesfrågor som jag
är övertygad om måste lösas på ett positivt sätt för att
våra villkor och vår tillvaro på arbetsplatserna även i
framtiden skall hålla en acceptabel nivå. Det finns
några redan idag helt uppenbara hot som måste tacklas, inte bara för att villkoren skall behållas och helst förbättras,
utan för att vi överhuvudtaget skall finnas kvar som den yrkesgrupp som utför hamn- och stuveriarbetet efter landets kust.
Hamnarbetarnas kamp för rätten till jobben i hamnarna har
funnits alltsedan de första fackföreningarna bildades i hamnarna
i slutet av 1800-talet och redan i avtalet för Stockholms hamnarbetare från 1899 står: ”Förman eger rätt att vid intagning af folk
använda icke fackföreningsmedlemmar, dock skall i främsta
rummet fackföreningsmedlemmar antagas”.
under ett antal decennier var hamnarbetarna skyddade av
den s k ”stuveriordningen”, som i själva verket var en uppgörelse
mellan Redareföreningen och Sveriges Norra respektive Södra
Stuveriförbund för att få till en rationell ordning i hamnarna;
Alltså en överenskommelse på arbetsgivarsidan som kom till bl a
för att mota de kooperativa lag som hamnarbetarna bildat i vissa
hamnar. Stuveriordningen innebar emellertid att det endast skulle
finnas en stuverioperatör i varje hamn och i de större hamnarna
där det fanns flera stuveribolag skulle hamnarbetarna vara
anställda i och fördelade till jobb av ett Hamnarbetskontor.
På den fackliga sidan lutade man sig länge mot denna ”Stuveriordning” som ju de facto innebar ett monopol inte bara för det
företag som utförde jobbet i hamnen utan också för den fackliga
organisation som hamnarbetarna tillhörde.
någonstans under 1980-talet ville dock arbetsgivarsidan
inte längre kännas vid någon ”stuveriordning”, och även om vi på
den fackliga sidan fortsatte att hävda monopolet så var ju detta
utan juridisk legitimitet. Vad gällde då? Ja, enligt praxis på svensk
arbetsmarknad är kollektivavtalet styrande och för arbete i hamnarna skall Hamn- och Stuveriavtalet tillämpas. Detta är gott och
väl men det säger inget om vilka det är som utför jobbet – blott
att rätt avtal tillämpas. Hur skall då vi som anser att det skall vara
vi, de ”rätta” hamnarbetarna (och detta gäller oavsett om man är
medlem i Hamnarbetarförbundet eller Transport), kunna hävda
detta? ILO konventionen 137, som är ratificerad av Sverige, skulle
kunna var en stor hjälp för i den står att register över hamnarbetare skall upprättas nationellt och registrerade hamnarbetare skall
ha företräde till jobben i hamnarna. Problemet för oss är att konventionen inte får någon praktisk verkan innan dess bestämmelser införs i lagstiftningen och så har inte skett.
vi måste alltså jobba, helst gemensamt, från de fackliga
organisationernas sida att hamnarbetarregister upprättas och ges
2 Hamnarbetaren 2.2011
legitimitet enligt ILO konvention 137. Detta är den första, och
kanske viktigaste av våra ödesfrågor. På Hamnarbetarförbundets
senaste kongress fattade vi beslut om att jobba för ett förverkligande av ett sådant register och det känns än mer nödvändigt
idag tre år senare.
det finns fler ödesfrågor och som intimt hänger samman
med det ovan skrivna. För det första måste vi se till att den fackliga
organisationsgraden i hamnarna upprätthålls och i vissa hamnar
inte bara upprätthålls utan förbättras. Av tradition har i praktiken
alla som jobbat som hamnarbetare, åtminstone de ordinarie, varit
fackligt organiserade i Hamnarbetarförbundet alternativt Transport. Jag vet att det idag i flera hamnar finns en relativt stor grupp
fripassagerare som inte tycker att de behöver fackligt medlemskap och kanske de tycker sig tjäna en slant på detta. Hur fel har
de dock inte för den fackliga styrkan och framgången hänger intimt samman med organisationsgraden. I de branscher där organisationsgraden är låg ger man arbetsgivarna fritt spelrum och
naturligtvis är inte hamn- och stuveribranschen något undantag.
men, invänder då någon, i hamnarna är ni två fackförbund
som strider om själarna och kan det vara bra för den fackliga
styrkan. Svaret är nog både ja och nej. I vissa fall har det varit en
styrka att ha en organisation utan fredsplikt, det skall vi inte sticka
under stolen med men i det långa loppet är detta inte bra vare sig
för oss hamnarbetare eller branschen. Förutom att det är en
naturlig utgångspunkt för en facklig organisation att man vill sluta
avtal som reglerar medlemmarnas villkor blir den fackliga styrkan
större om samtliga hamnarbetare finns representerade vid själva
förhandlandet.
Nu finns två fackliga organisationer i vår bransch och det finns
inga tecken på att någondera tänker ge upp sin existens. Och då
finns det, åtminstone enligt min åsikt, endast en lösning och det är
en avtalskartell. Dessvärre har Transport för närvarande (?) stängt
dörren för en sådan lösning då man inte kan tolka ombudsman
Marcel Carlstedts uttalanden i Transportarbetaren 5/2011 på annat
sätt. Men min tro och förhoppning är att det finns krafter inom
Transport som kan se vilka fördelar det finns för hamnarbetarna
att förhandla om och skriva avtal gemensamt – vilken kraft skulle
vi inte ha då för att få fram bra villkor och ett stabilt avtal till båtnad för oss hamnarbetare och hela branschen. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar, som säger sig vilja ha ett avtal som
omfattar samtliga hamnarbetare, har också ett stort ansvar för att
ett gemensamt avtal skall kunna förverkligas.
vi måste finna lösningar på: hamnarbetarregister som garan­
terar jobben, organisationsgraden som ger den fackliga styrkan
och ett kollektivavtal som tecknas gemensamt av de två fackförbunden Hamnarbetarförbundet och Transport. Björn A. Borg
Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare
inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.
Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar
i 24 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella
intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen
och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets
intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer
för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som
utanför landets gränser.
För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds­kontoret
i Stockholm, tel 08- 667 32 50. Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon 031-51 54 11
gällande ersättnings­ärenden och i övriga frågor på telefon 08- 667 32 60.
Hemsida: www.hamn.nu
hamn
arbetaren
Redaktion:
Ansvarig utgivare:
Björn A. Borg
innehåll 2.11
Profilen Johan Berggren
Johan brinner för juridik,
datorer, facket och havet s.25
Chefredaktör:
Mikael Ödesjö
Fackredaktör:
Björn A. Borg
Grafisk form:
Mandarin
Postadress:
Hamnarbetaren,
Runmarö Söderby 610
130 38 Runmarö
Tel: 070-527 09 19
Fax: 08-667 84 47
Portside även
för extringar
och blixtar s.14
Karlshamn
”Vi behöver mer jobb,
för dålig sysselsättning
är demoraliserande” s.16
Prenumeration:
100 kr/år
Utkommer:
4 gånger/år
Upplaga:
3 000 exemplar
Produktion: Mandarin
Box 19019
152 25 Södertälje
Tel: 08-554 246 70
Fax: 08-550 850 80
Tryck:
Grafiska Punkten, Växjö
Adressändring?
När Du ändrar adress skall
Du meddela detta till:
Sv Hamnarbetarförbundet, Södra Hamnvägen 42,
115 41 Stockholm
Krönikan s.21
Arbetsmiljö s.22
Port of Brisbane
Hamnreportage från Australien s.8
Lossat s.4
Grattis s.7
Dunders värld s.15
Hamnarbetaren 2.2011 3
lossat
Henke blev Rock Quiz-mästare
Henrik ”Henke” Henriksson, hamnarbetare i Sundsvall, vann
Rockklassiker 106,7s låtintro-gissartävling – Rock Quiz, under våren.
Makarna Sara och Henrik Henriksson fick träffa Rush-medlemmarna Geddy Lee och Alex Lifeson efter spelningen i Globen,
det och en Gibson les Paul-gitarr var första pris i Rock Quiz-tävlingen på radions Rockklassiker som Henke vann.
H
an slog mästertävlaren och
programledaren Anton
Körberg med utklassningssiffrorna 4-1, och det ska då
sägas att det händer ytterst
sällan att Körberg får stryk i den här
musiktävlingsformen.
– Körberg är ju snabb, men jag var
ännu snabbare att kunna rätt intro, skrattar
Henke.
– Det var inga riktiga rocklåtar heller
som vi fick gissa på, inte sådana som jag
gillar, utan mest 80-tal med Soul Asylum,
U2, Bruce Springsteen och sånt. Men det
gick ju bra ändå, ler Henke och konstaterar att segervane Anton Körberg faktiskt
lackade ur och surade till rejält efter den
smädliga förlusten.
sitta tyst och inte svara alls så att Henke
skulle förlora eller i vart fall bli utmanad.
– Det återstod två tävlande och den
första lyckades bara få tre rätt medan den
andra hade noll rätt, trots att han fick en
massa hjälp av programledarna. Det var
dålig stil tycker jag, vilket jag också framförde, avslöjar Henke, som i och med
Rock Quiz-vinsten kammade hem sin
totalt fjärde radiovinst faktiskt – två i
Rockklassiker tidigare renderade en bok
och en biobiljett och på ett nattskift i
hamnen vann han en keps i P3, något han
fått äta upp många gånger.
– Jobbarkompisarna brukar säga att jag
inte jobbar utan bara lyssnar på radio, haha,
men där har de fel, jag klarar både ock!
Kongressrock nästa år?
Flera radiovinster
Innan det stod klart att Henke vunnit hela
tävlingen fick ett par andra chansen att
matcha mot Körberg och då valde han att
4 Hamnarbetaren 2.2011
5
Den senaste vinsten är dock den klart
bästa – dels konsertbiljetter till Rush på
Globen, ett av Henkes favoritband. Han
fick också träffa bandet efteråt.
– Tja, träffa och träffa…, jag fick stå
bredvid och så togs det nåt kort, ganska
intetsägande faktiskt, erkänner han.
Men det bästa priset en Gibson Les Paul
gitarr har han ännu inte sett röken av.
- Det strular tydligen mellan de arrangerande managementbolagen. Men jag hoppas ju få den till slut. Då jag kan hänga
undan mina egna japanska och koreanska
guror. En sån där Gibson är ju the real
thing.
Då kommer det sannolikt att låta ännu
bättre när Little Lizzy spelar, Henkes
Tributeband till Thin Lizzy. Han passar
också på att slänga ut en krok till övriga
musicerande hamnarbetare i Sverige.
– Vore det inte kul om vi kunde sätta
ihop ett Kongressrockband till nästa års
kongress?!
Ja, vad säger ni Anders Möller, Eskil
Röner, Tommy Lindskog med flera duktiga
musikanter. Mejla Henke och anmäl
intresse, e-post: [email protected]
lossat
700 i marsch till minnet
av Ådalskravallerna
>>
– Du ska veta att det kändes!
Man fick tårar i ögona när man
tänkte tillbaka på det hemska och på att
det skulle kunna hända igen!
Håkan ”Tjärnan” Tjärnberg beskriver
sina känslor i samband med den 80-årsmanifestation för att hedra de skjutna
arbetarna i Ådalskravallerna 1931. Håkan
fick hedersuppdraget att leda marschen i
de gamla demonstranternas spår, bärandes på Stuveriarbetarföreningen i Lundes
fana från 1886, det som sedermera kommit att bli Hamnarbetarförbundets avdelning 40.
– Det kändes extra ärofyllt med denna
originalfana, lite sliten och sprucken av
väder och vind, men otroligt att den fortfarande existerar!
700 personer deltog i manifestationen,
däribland Lars Ohly, Stefan Löwén och
Elsie Söderström. Marschen gick från
Lunde Folkets Hus till Ådalsgraven vid
Gudmunde kyrkogård där en kransnedläggning skedde. Här lästes också Erik
Blombergs dikt om de stupade arbetarna:
”Här vilar svenska arbetare. Stupade i fredsplikt. Vapenlös. Värnlös. Arkebuserad av
okända kulor. Brottet var hunger. Glöm
honom aldrig.” De skjutna var: Viktor
Eriksson, Bäja, Evert Nygren, Brunne,
Eira Söderberg, Svanö, Erik Bergström,
Frånö och Sture Larsson, Västervik.
– Man blev liksom också påmind om
dagens situation – vi arbetare är ju snart
inte värda något längre. Det är på tiden
att vi engagerar oss för varann igen,
annars går det åt helvete. Se bara hur
bemanningsföretagen och storindustrin
försöker köra över facken! säger Håkan.
håkan tjärnberg ledde
marschen med hamnarbetarnas
originalfana från lunde.
även oskar andersson,
hamnarbetare i sundsvall,
var fanbärare i minnesmarschen.
Foto: Gunnar Stattin
Världens största containerfartyg
I maj gled Maersk Eleonora in i Göteborgs Hamn, ett av världens
största containerfartyg. Fartyget är 387 meter långt, 56 meter
brett och kan lasta 15 000 containrar. Maersk Eleonora är ett av
nio systerfartyg som kommer att anlöpa Göteborgs Hamn varje
tisdag i en slinga som startar i Gdansk och slutar i Fjärran Östern.
Carla, lage och Plura gav en bejublad
konsert för stockholms hamnarbetare.
Foto: Jan-Erik Sjögren
Plura, Carla och Lage
på kulturafton i Frihamnen
Eldkvarntrion Plura, Carla och Lage gjorde ett mycket upp­
skattat framträdande på en av Stockholm Hamnarbetares
kulturaftnar i vår. Plura som för övrigt inspirerats av Marlon
Brando i hans roll som hamnarbetare i filmen Storstadshamn.
Hamnarbetaren 2.2011 5
lossat
Sänkt avgift till a-kassan
Hamnarbetarnas a-kassa sänker avgiften
med 50 kronor i månaden från 1 juli.
Det gäller själva arbetslöshetsförsäkringsdelen som nu hamnar på 75 kronor
i månaden istället.
– Skälet till sänkningen är att arbetslösheten totalt sett har gått ner. Det finns
god tillgång på arbete i de flesta hamnar,
vilket resulterat i både nyanställningar
och mycket jobb för extringarna, kommenterar Karl-Henry Andersson, Hamnarbetarnas a-kasseföreståndare.
Vidriga förhållanden i
Coscos grekiska terminal
Kinesiska rederiet Cosco, som lyckats
skaffa ett 35-årigt avtal att driva en
terminal i Pireus, Grekland, anklagas av
tidigare anställda för vidriga arbetsförhållanden. Det har bland annat framkommit att hamnarbetare tvingats vara tillgänglig för arbete 24 timmar om dygnet
i nio månader och i tjänst fick de inte
några raster överhuvudtaget. Detta bekräftar många av de farhågor som kom
upp i samband med att Cosco skaffade sig
det strategiska läget för att få in kinesiska
varor i Europa.
Kurs för nyvalda
i styrelsearbete
Foto: Eskil Rönér
H
amnarbetarförbundet arrangerade i vår för första
gången en kurs i styrelsearbete för fackligt nyvalda.
Kursen hölls på Runö och leddes av
läraren Robert Perfekt och Hamnarbetarförbundets Therése Norén.
– Det blev en bra kurs, Robert var
lugn, sansad och med stor kunskap och
egen bred yrkeserfarenhet gav han
bra inblickar i hur styrelsearbete går
till. Dessutom var det flera övningar
som var både effektiva och roliga,
som att vi fick pröva på att se saker
från olika perspektiv – som optimist,
pessimist, faktabe­tonad o s v, berättar
Therése, som nu hoppas att den här
kursen kan komma att köras åtminstone vartannat år i fortsättningen.
– Nu vet de hur man bland annat
ar­betar i en styrelse och genomför ett
årsmöte. De flesta som var med var ju
helt nya och jag tror att deras nästa
steg blir den fackliga grundkursen,
så det måste nog gå ett tag mellan tillfällena, säger hon.
Norra Distriktet
fokuserar på arbetsmiljö
>>
Nordiska Hamnmästerskapet i fotboll
Tårnby Stadion på Amager, inte långt
från Öresundsbrons brofäste på danska
sidan av sundet, är matcharena när årets
upplaga av Nordiska Hamnmästerskapet
i fotboll spelas 27 augusti.
Ifjol gick turneringen i Helsingborg och
bjöd på, vad ”experter” menar, det bästa
spelet någonsin. Göteborg lag 2 vann,
men utmanades hårt av Göteborg lag 1,
som man slog i finalen, och av Karlshamn,
Halmstad och hemmalaget Helsingborg.
I år får vi se om hemmaplan kan hjälpa
Köpenhamn och Århus att utmana om
slutsegern i detta ärofyllda mästerskap.
6 Hamnarbetaren 2.2011
7
På norra distriktets årsmöte i
Skellefteå beslutades om att distriktet skall arbeta hårt med att samordna
arbetsmiljön. Distriktets verksamhet
kommer att fokuseras på samordning av
arbetsmiljöfrågor, och skapa gemensamma
regler för att enklare kunna hjälpa arbetsgivare och rederier.
– Vi kommer att hålla tät kontakt hamnarna emellan så att vi inte ska spelas ut
mot varandra utan har full kontroll på
vilka regler som gäller och vad som görs.
Konkurrensen mellan hamnarna resulterar i osäkra situationer och en bristande
säkerhet där vi hamnarbetare ofta bokstavligt talat kommer i kläm. Vi kommer
också att anordna seminarium med
Arbetsmiljöverket, Kustbevakningen,
Sjöfartsverket med flera myndigheter
samt arbetsgivarna för at skapa förståelse
och en bra dialog, berättar Oskar Andersson, ordförande i Norra Distriktet som
också passar på att byta namn för att
ytterligare förtydliga funktionen. Distriktet går nu under benämningen Svenska
Hamnarbetarförbundets norra arbetsmiljöutskott. Distriktets styrelse kommer att bestå
av 1 representant från varje avdelning i
distriktet. Ett nyinrättat VU kommer att
bestå av det regionala skyddsombudet
samt representanterna från de två största
avdelningarna i distriktet. Första projektet
som ska drivas är frågan om mellansurrningar vid virkeslastning. Alla deltagare på
mötet var rörande överens om att kravet
på surrning måste vara enhetligt och drivas
hårt. Allt för många tillbud har inträffat,
både vid kaj och till sjöss. Det måste ligga
i allas intresse att förebygga detta.
lossat
Majoriteten stoppas åter från inflytande över avtalet
I maj träffade Hamnarbetarförbundets
verkställande utskott Sveriges Hamnar
för att diskutera förutsättningarna inför
årets avtalsrörelse. Som vanligt beklagade
sig arbetsgivaren över att det finns två
fackförbund i branschen, och att vi inte
tycks kunna sluta oss samman och teckna
ett gemensamt kollektivavtal. Vi menar
dock att de har minst lika stor möjlighet
att påverka i den frågan. De måste ju
kunna bestämma med vem eller vilka de
tecknar avtal.
Vi presenterade våra avtalskrav. En
ganska kort diskussion fördes runt dessa.
Arbetsgivaren påpekade på nytt att kollektivavtalet är omodernt och behöver
förändras. Vi menade att avtalet ger möjligheter till lokala uppgörelser, anpassade
efter varje hamns förutsättningar och
behov. Vi påpekade att i många av de
hamnar där vi har ett betydande inflytande
görs överenskommelser som mycket väl
uppfyller de behov som verksamheten har.
Inte alls oväntat förklarade arbetsgivarparten att man tvingas vika för påtryckningar från Transport gällande årets
avtalstecknande. De ser därmed inga förutsättningar för avtalsförhandlingar med
oss. Vi tvingas således åter se på när våra
intressen tolkas och används i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal.
Det är åtminstone så man måste tolka
det krav på kollektivavtalsavgift som
Transport lagt fram som avtalskrav.
Transport vill ta en del av löneutrymmet
i anspråk för en kollektivavtalsavgift, då
de menar att de tvingas hantera avtalsfrågor även för Hamnarbetarförbundets
grattis!
95 år
18/8 Engman Tore, Stråt jära
92 år
5/8 Forsberg Arne, Nord mali ng
90 år
10/7 Bodi n Ivar, Nord mali ng
svik
8/8 Joha nsson Joha n G, Örnsköld
85 år
4/7 Larsson Nils Arne, Kvissleby
5/7 Olsson Helge, Karlsham n
29/7 Berglund Tore, Bjästa
19/8 Eriksson Kurt, Oska rsha mn
80 år
4/7 Örsell Beng t, Stockhol m
borg
19/7 Gelada Forto Manuel, Göte
rg
bybe
Sund
,
Egon
n
elsso
5/8 Mikk
11/8 Nilsson Lars, Kram fors
12/8 Wendelklint Rune, Särö
24/8 Eriksson Stig, Öxabäck
1/9 Jansson Rune, Forsa
75 år
18/7 Samuelsson Åke, Stråvalla
20/7 Toik ka Ossi, Märsta
6/8 Svensson Sixten, Luleå
28/8 Berglund Sune, Asar um
7/9 Nilsson Mart in, Thai land
70 år
8/7 Beng tsson Kjell, Göteborg
20/7 Sundström Per Olov, Dock sta
22/7 Andersson Tom my, Göteborg
10/8 Olsson Arne, Väst ra Frölu nda
15/8 Ring Lars, Söderköping
22/8 Joha nsson Beng t, Göteborg
ll
27/8 Joha nsson Sven, Hudi ksva
n
ham
Karls
nd,
Rola
n
20/9 Edva rdsso
65 år
5/7 Tengelin Karl Olof, Parti lle
6/7 Engman Lennart, Piteå
10/7 Bost röm Bertil, Jävrebyn
Frölu nda
12/7 Lindqvist Jan Krister, Väst ra
ö
Malm
ster,
Chri
n
stsso
24/7 Augu
27/7 Karlsson Dennis, Göteborg
31/7 Carlsson Ove, Skärholmen
17/8 Joha nsson Kent, Bulla ren
24/8 Silvet Juha n, Vårby
8/9 Hedlund Lars, Nacka
12/9 Greberg Gunnar, Norr tälje
14/9 Sjölu nd Tom my, Sundsvall
29/9 Dagerman Rainer, Hägersten
60 år
sborg
3/7 Holgersson Karl Gustav, Sölve
m
Leru
ran,
s-Gö
Clae
9/7 Lindqvist
20/7 Joha nsson Kjell, Kalix
24/7 Berggren Christer, Jävrebyn
30/7 Hansson Ingemar, Leru m
8/8 Garrote Ruben, Göteborg
medlemmar. Helt spontant kan jag väl
känna att ett avtal där även Hamnarbetarförbundet är avtalspart skulle lösa det
problemet. Då skulle det löneutrymme
som avgiften tar i anspråk istället hamna
i medlemmarnas plånbok.
Som vanligt får vi vänta och se. Förhandlingarna bjuder förmodligen inga
överraskningar.
Vi kommer med stor sannolikhet än en
gång att stå utan kollektivavtal och fredsplikt. Detta har, som vi vet, sina för- och
nackdelar. En alltför tydlig nackdel är att
vi saknar direkt inflytandet över det centrala Hamn- och Stuveriavtalet men å andra sidan kan vi utöva kraftfullare påverkan på det lokala planet. Oaktat detta
kvarstår förbundets målsättning att bli
fullvärdig kollektivavtalspart. Eskil Rönér
17/8 Scott ing Carl, Göteborg
17/8 Kont tinen Tapio, Skogås
5/9 Fällström Kjell, Härnösand
11/9 Borgh Carl Gustav, Asar um
18/9 Starberg Bertil, Göteborg
50 år
8/7 Nilsson Lars, Helsingborg
8/7 Karlsson Lars, Ytterby
11/7 Edlu nd Kurt, Lögdeå
13/7 Carlbom Kenneth, Farsta
14/7 Gäfvert Mikael, Ljusne
18/7 Fischer Andreas, Asar um
a
20/7 Eliasson Robert, Hisings Back
7/8 Völg yi Josef, Stockhol m
19/8 Jerneklo Hans, Lindome
30/8 Gustavsson Roy, Hovås
ng
31/8 Fagerdahl Hans Erik, Norrköpi
8/9 Berg Lars, Byske
29/9 Andersson Anders, Vitå
n,
GRATTIS-bok till Sven Joha nsso
27 augusti
Hudi ksvall som fyller 70 år den
en av
och får ”Akta Hatten, Karla r”, skriv
80 år
Beng t Örsell som faktiskt fyller år
nga
den 4 juli och som vi också vill utbri
ett fyrfaldigt leve för.
sommar!
ön
sk
t
ig
kt
ri
en
re
sa
lä
la
al
Hamnarbetaren önskar
Hamnarbetaren 2.2011 7
Hamnreportage australien
”
MUAs krav på nya privata ägarna:
Först säkra arbetsplatser, vettiga
löner och möjlighet till ledighet –
sen får ni den produktivitet ni vill ha.
Port of
brisbane
Privatisering, översvämning,
fler dödsolyckor … På senare
året har hamnarbetarfacket i
Australien ställts inför svåra
prov. ”Men vi är MUA och vi
kommer inte att försvinna.
Vi kommer att fortsätta kräva
vår rätt”, säger Mick Carr.
8 Hamnarbetaren 2.2011
>>
Mick Carr, regional ledare för
den sjöfackliga organisationen
Maritime Union Australia, MUA, i delstaten
Queensland, visar stolt upp fotografier,
fanor och banér från olika fackliga strider
som pryder väggarna i kontoret vid 73
Southgate Avenue i Brisbane.
På hans arbetsrum finns en plakett med
en del av en propeller. Den satt tidigare
på en livbåt ombord på M/V Lake Illawarra när hon sjönk i Derwent River, i
Hobart, Tasmanien.
– Jag var 21 år gammal. Vi gick på en
bro och klöv den i två delar. Bron föll ner
på fartyget och sänkte oss. Det var den 5
januari 1975. Jag glömmer det aldrig, säger
han och ler.
– Det var min första ombordanställning – och jag lovade mig själv att aldrig
gå till sjöss igen. Jag har varit här sedan
dess, konstaterar han med ett skratt.
Flodvåg vid dammöppning
MUA saknar inte arbetsuppgifter. Mick
Carr har just återvänt från Panama där
han förhandlat med ett danskt muddringsbolag, Rohde Nielsen A/S, som inom
kort ska utföra uppdrag i Australien.
– Det är första gången de kommer hit,
så vi vill vara säkra på att de ombordan- >
mick carr
Hamnarbetaren 2.2011 9
> ställda har bra villkor. Vi vill inte ha folk
här som jobbar under den standard som
MUA har fastställt.
Många hamnarbetare drabbades dessutom av årets stora översvämning.
Redan i december förra året började det
intensiva regnande som i januari ledde till
att ett område stort som Frankrike och
Tyskland ställdes under vatten. Tre
fjärde­delar av Queensland förklarades
som katastrofområde.
Den 12–13 januari öppnades luckorna
till den överfulla Wivenhoe-dammen,
nordväst om Brisbane. De enorma vatten­
massor som rusade fram spolade bort
nästan allt i sin väg när Brisbane River
steg med 4,46 meter och Bremer River
med 19,5 meter.
Insamling till drabbade medlemmar
Totalt avled 35 människor i samband med
översvämningen. Av dessa dog 21 personer som en direkt konsekvens av vattnets
10 Hamnarbetaren 2.2011
framfart. Åtskilliga människor saknas
fortfarande.
– Några av dem kommer aldrig att
hittas. Vi talar om hundratusentals ton
av jord, lera, byggnadsmaterial, bilar och
annat som har förflyttats av vattnet, säger
Carr.
– En kropp hittades 83 kilometer från
den plats där personen försvann. När en
kropp har förflyttats så långt av strömmande vatten och bråte så finns det inte
mycket kvar av den, konstaterar han.
Inga MUA-medlemmar förlorade livet
och fackets kontor klarade sig från vattnet, men fem av fackets medlemmar fick
sina hem skadade.
– Förstörelsen var så stor att vi samlade in pengar genom nationella MUA. På
så sätt fick vi ihop tillräckligt för att betala
de reparationer som behövde göras, säger
Mick Carr.
– Den medlem som hade största skador på sitt hus fick tiotusen dollar (63 000
SEK), sedan varierade det ner till tvåtusen
dollar (12 600 SEK).
– De fick förstås pengar från myndigheter och försäkringsbolag också. Vi
täckte upp för det som inte betalades av
någon annan, förtydligar han.
Stort reparationsarbete
Hamnen påverkades desto mer. Den
stängdes helt i ungefär en vecka medan
röjningsarbetet pågick i flodmynningen
av Brisbane River, där hamnen ligger.
Hydrografiska arbetslag och muddringsverk undersökte alla farleder och kajområden under fem dagar, på uppdrag av
Port of Brisbane Pty Ltd (PBPL).
Arbetet krävde 600 mantimmar. På ett
område och omfattande 10 kvadratkilometer hittades och flyttades 62 stora objekt från sjöbotten. Bland dem fanns stora
träd, fritidsbåtar, sopcontainers, bilar, betongfundament från viadukter, gangways
från fartyg …
”
Förstörelsen
var så stor att
vi samlade in pengar
genom nationella
MUA. På så sätt fick
vi ihop tillräckligt
för att betala de
reparationer som
behövde göras.
7,2 kilometer. Under 2009/2010 gjordes
2 437 anlöp och godshanteringen ökade
med 0.6 procent, till 32.1 miljoner ton,
värderat till 34.3 Mdr AUD (216,5 Mdr
SEK).
Det var nytt rekord – efter sjutton
efterföljande år av positiv tillväxt.
Därmed borde allt vara frid och fröjd. Men så är det inte.
Skälet är att Queenslands delstatsregering beslutat att hamnen ska privatiseras.
Beslutet innebär att bolaget Port of Brisbane Pty Ltd (PBPL) har fått leasa hamnen
i 99 år.
PBPL ägs av konsortiet Q Port Holdings
(QPH). QPH består i sin tur av fyra av
världens största investerare på infrastrukturområdet: Global Infrastructure Partners; Industry Funds Management; QIC
Global Infrastructure och Tawreed Investments Ltd, ett helägt dotterbolag till Abu
Dhabi Investment Authority.
– Hamnen har successivt privatiserats
under det senaste året, vilket vi varit helt
emot. Vi har lagt ner mycket kraft på att
försöka visa att det inte är ekonomiskt
lönsamt, säger Mick Carr.
– Privatiseringen kommer att leda till
att ägarna skapar vinster genom att man
minskar antalet fast anställda och ersätter
dem med daglönare, med sämre villkor.
Detta oroar oss väldigt mycket.
Både ideologi och ekonomi
De stora terminaloperatörerna – hamnarbetarnas arbetsgivare - är DP World,
Patrick Stevedores, POAGS Stevedoring
Group och AAT. Ett antal mindre företag
bedriver olika sidoverksamheter.
Nu befarar facket att fler hamnoperatörer ska komma in i verksamheten och på
så sätt splittra arbetarkollektivet ytterligare.
Då kommer grupper att ställs emot varandra i en konkurrens som pressar löner
och förmåner nedåt.
Enligt Mick Carrs är privatisering ett
mycket stort hot mot Brisbanes hamnarbetare.
– Om hamnen inte ägs av staten så ägs
den inte av folket. Vi gjorde allt vi kunde,
inom lagens råmärken, för att förhindra
privatiseringen, men vi lyckades inte.
– Men det är inte bara en ideologisk, utan även en ekonomisk fråga, fortsätter han.
– Hamnen såldes för runt fem miljarder dollar (31,5 mdr SEK), fullt utrustat
med infrastruktur, som utvecklats under
mer än 30 år. Det är ett struntpris. Hamnen
är värd minst 30–50 miljarder, anser han.
Vad är då fackets motdrag?
En åtgärd är att koncentrera sina egna
resurser. MUA Queensland har nu slagit
ihop sin norra och södra avdelning till en
regional enhet, The Queensland Branch,
med totalt 1 800 medlemmar. >
– Det låg allt möjligt bråte i floden,
sammanfattar Mick Carr.
– Det var verkligen ett hårt slag mot
Queensland, fortsätter Carr, och berättar
att den samhällsekonomiska skadan av
översvämningen uppskattas till motsvarande cirka en halv procent av Australiens BNP för första kvartalet 2011.
– Cyklonen Yasi, som följde strax därpå, kostade samhället sex miljarder AUD
(38 Mdr SEK). Det handlar om enorma
pengar, konstaterar han.
Nu pågår verksamheten i hamnen som
vanligt.
Men det betyder inte att allt är frid och
fröjd.
Sämre villkor oroar
Port of Brisbane växer så det knakar.
Hamnen är Australiens mest snabbväxande
containerhamn och Queenslands största
hamn för styckegods.
Den har idag 29 operativa kajer på över
Hamnarbetaren 2.2011 11
> Det omfattar både hamnarbetare, och
folk på bogserbåtar, pråmar, muddringsverk, ombordanställda på handelsfartyg och
andra yrkesgrupper verksamma till sjöss.
– Som en enhet kan vi använda våra
resurser mer effektivt. Queensland är
väldigt stort, med flera hamnar, men med
dagens teknik kan alla medlemmar få
kvalificerad hjälp härifrån, säger Mick Carr.
Hamnarbetaren stoppad
av stuveribolaget
Men han tror inte att kampen mot privatisering kommer att bli lätt.
– Jag tror inte att folket någonsin kommer att återfå kontroll över hamnen. Det
mest oroande med det är att hamnen är
centret för all ekonomisk utvecklig i delstaten. Den är Queenslands ekonomiska
hjärta – men vinsterna går nu till privata
företag.
– Och privata företag investerar inte
sådana belopp om de inte räknar med att
göra rejäla vinster. Skattebetalarna som
finansierat hamnens uppbyggnad i över
30 år har belönats med att hamnen slumpats bort, konstaterar han.
Motsättningarna blir ständigt hårdare. Företagen motarbetar facket, bland annat
genom att försöka förmå de anställda att
inte ansluta sig till MUA. Det har hittills
12 Hamnarbetaren 2.2011
13
”
Jag tror inte att
folket någonsin
kommer att återfå
kontroll över hamnen.
Det mest oroande
med det är att hamnen
är centret för all
ekonomisk utvecklig
i del­staten. Den är
Queenslands ekono­
miska hjärta – men
vinsterna går nu till
privata företag.
inte lyckats, men det har givetvis påverkat
atmosfären mellan parterna.
Ett annat sätt att försvåra det fackliga
arbetet är att förhindra inpassering på
olika arbetsplatser. Säkerhetstänkandet är
stenhårt och vaktbolagens personal och
kameror finns överallt. Ingen utomstående släpps in.
Därför kommer det inte som någon
överraskning när Patrick Stevedores hindrar tidningen Hamnarbetaren från att
möta några av MUAs medlemmar på
deras arbetsplats.
– Där ser ni! Det här är ett bra exempel
på hur relationen ser ut mellan oss och
arbetsgivarna ser ut, säger Mick Carr efter
att ha avslutat telefonsamtalet med bolaget.
Privatisering och olyckor går hand i hand
Utvecklingen ska ses i ljuset av att antalet
dödsfall och allvarliga olyckor ökar på
Australiens arbetsplatser. I landets hamnar
inträffade tre dödsfall under 2010: ett i
Brisbane, ett i Melbourne och ett i Sydney.
Den 20 februari 2010 dog den unge
hamnarbetaren Bradley Gray i Brisbane.
Brad Gray jobbade med lossningen av M/V
Pacific Explorer, för POAGS Stevedoring
Group, när han blev påkörd av en 16-tons
gaffeltruck med en sopcontainer framtill.
– Vi hade en insamling bland medlem-
marna den gången också, säger Mick Carr
och fortsätter:
– Det var fruktansvärt. Jag träffade
hans fru ett antal gånger. De hade ett 16
månader gammal barn. Vi kunde ge dem
102 000 dollar – vilket naturligtvis är
inget alls i ett sådant sammanhang.
Det har varit många tillbud under årens
lopp och facket ser ett samband mellan
ökningen av antalet olyckor och de försämringar i arbetsmiljön som går hand i
hand med privatiseringen.
– Jag drar den slutsatsen. Generellt sett
så är arbetsgivarna mer intresserade av
produktivitet än av personalvård. Till och
med i halvautomatiserade terminaler så
behövs det folk som hanterar maskinerna.
– Men de anställda tas inte tillvara som
de borde. Jakten på vinster sker på de
anställdas bekostnad. Det råder ingen
som helst tvivel om den saken, konstaterar han.
Vi ger oss inte utan kamp
De säkerhetssystem som företagen introducerar bottnar, anser Mick Carr, i inställningen att allt som går fel i slutändan
är personalens fel. Men hur ska en anställd kunna genomföra ett jobb på ett säkert sätt om förutsättningarna för det rationaliserats bort?
Det krävs både politisk och facklig
kamp för att ändra på detta.
– Men det är svårt att uppnå förbättringar om både arbetsgivaren och politikerna är nöjda. Just nu har vi en Laborregering, som är något mer arbetarvänlig,
men den har väldigt svag majoritet och
mycket begränsat handlingsutrymme.
Hur ska då MUA bemöta utvecklingen? Kommer man ännu en gång att gå ut i
strid?
Mick Carr ser sig om på de affischer,
fotografier och fanor som pryder kontorets väggar. Han funderar en stund innan
han svarar:
– Arbetsgivarna har stora resurser,
men vi har inte för vana att ge oss utan
kamp. Men man måste välja sina strider
noggrant. Och i slutändan måste man
alltid kunna sätta sig ner vid förhandlingsbordet och samtala med varandra.
Mick Carr känner, trots allt, stort förtroende inför framtiden.
– Vi tänker fortsätta kämpa för att våra
medlemmar ska ha säkra arbetsplatser,
vettiga löner och möjlighet till ledighet
för att vila ut, tillsammans med sina
familjer. Får vi det så ska vi ge företagen
den produktivitet som de vill ha.
Text: Christer Hansson
Foto: Leif Hansson / World Report
Hamnarbetaren 3.2010 13
portside
Portside även
för extringar
och blixtar
Hamnarbetarförbundets Håkan Tjärnberg, stridbar ordförande i avdelning
40 Lunde samt förbundets regionala förtroendeman och regionalt skyddsombud i norr, har sedan 2007 drivit en juridisk tvist om de behovsanställda
hamnarbetarnas rätt till förtida pension från Portsidestiftelsen.
>>
Efter tingsrättsförhandling den 14
mars 2011 kan glädjande nog konstateras att även behovsanställda hamnarbetare äger rätt till pension från Port­
sidestiftelsen. Detta framgår av en överenskommelse mellan de tvistande parterna
stadfäst genom dom.
Medveten förhalning
Tvisten, som alltså pågått i fyra år, har sitt
ursprung i att Håkan Tjärnberg i samband
med nedläggningen av Ådalens Stuveri
upptäckte att det inte fanns några rättigheter i Portsidestiftelsen för behovsanställda (”extra” eller ”blixt”) hamnarbetare.
Avsättningen till stiftelsen motsvarar 1,5
procent av den totala lönesumman för
samtliga hamnarbetare, alltså även de behovsanställda men inget i regelverket visade att andra än tillsvidareanställda på
hel- eller deltid kunde få pension från
stiftelsen. En anledning till att processen
dragit ut på tiden är att motparten (Pensionsstiftelsen Portside/Sveriges Hamnar/
Transportarbetareförbundet) till synes
sökt förhala genom att begära s k mellandomar och överhuvudtaget komplicera
processen.
Utspel inför tingsrättsförhandling
Om det varit så, som nu påstås i bl a tidningen Transportarbetaren nr 5/2011, att
en behovsanställd hamnarbetare hela
tiden kunnat få pension från Portside­
stiftelsen på samma sätt som en tillsvidareanställd, varför har man då inte helt
14 Hamnarbetaren 2.2011
15
enkelt lagt fram detta som ett faktum
varpå det inte funnits någon grund för
Håkans talan. Nej, istället långhalar man
processen genom olika juridiska finter
för att så småningom inse att ingen annan
utväg finns än att medge också behovs­
anställda hamnarbetares rätt till Portsidepension. Kort för rättegången beviljades
en behovsanställd hamnarbetare i Botten­
viken pension och detta kan onekligen
tyckas vara ett utspel inför stundande
tingsrättsförhandling.
Väl investerade pengar
Rubriken i Transportarbetaren 5/2011
”Hamnarbetarförbundet förlorade tvist
mot Transport” är alltså starkt missvisande. Vi gick med på att betala Transports
ombudskostnader (Sveriges Hamnar stod
för sina egna), men det berodde på att
Transport med detta villkorade förlikningen. För att inte ytterligare dra ut på
processen, och för att få de behovsanställda hamnarbetarnas rätt till Portsidepension inskriven, medgavs detta krav.
Visst kostade detta en slant för Hamnarbetarförbundet men vi är övertygade om
att alla behovsanställda runt om i landets
hamnar finner detta vara väl investerade
pengar. Om någon vann denna rättsliga
strid så var det just dessa extringar/blixtar som nu kan ansöka om pension från
Portsidestiftelsen och för det kan dom,
enligt vår uppfattning, tacka Håkan
Tjärnberg.
Björn A. Borg
fakta Portside
Kollektivavtalsstiftelsen Portside kom till i den
centrala uppgörelsen mellan Transportarbetare­
förbundet och Sveriges Hamn- och Stuveri­
förbund (numera Sveriges Hamnar) den 23 april
1998. Parterna avtalade då om en stiftelse med
syfte att möjliggöra förtida pensionsavgångar
för hamnarbetarna.
Grundidén till en avtalad möjlig tidigare
pensionsavgång för hamnarbetare kom första
gången upp på Svenska Hamnarbetarförbundets
avtalskonferens i september 1996 genom ett
förslag från Avdelning 4 Göteborg som innebar
att nästa avtalsperiods lönehöjningar i sin helhet skulle sättas av för tidiga pensionsavgångar.
Hamnarbetarförbundet tog upp detta förslag i
de kommande avtalsförhandlingarna med
Sveriges Hamn- och Stuveriförbund. Arbetsgivarsidan blev så intresserade av idén
att de i sin tur lade fram den för Transport­
arbetareförbundet vilket så småningom förde
fram till ovan överenskommelse om det som
kom att bli Portsidestiftelsen.
dunders värld
Denna krönika handlar om två malörer till sjöss på
Bottenviken och sedan lite om borgerlig svensk politik.
Från kursmalörer i Bottenviken
till försäkringskurs i Las Vegas
K
ört på land vid ”Malören” 1922. Håll kursen
vid de bestämda timmar
sa Kaptenen och gick
och la sig, styrman fullfälde orden, fartyget har följt en djupare
ränna mot land.”
s/s saumur
denna text finns på baksidan av en av
de gamla fotografier som jag har hittat i
mitt rotande efter bilder och annan dokumentation om sjöfarten uppe i Bottenviken. Texten är ordagrant avskriven och
är väl inte helt grammatiskt rätt eller rättstavat, men vad gör det. Huvudsaken är
att vi som betraktar bilden 89 år efteråt
förstår vad som har fotograferats.
då beslöt vi att fortsätta norrut. Kl 24.00
avlöste äldsta grabben (då 16 år) mig vid
rodret. Jag gav honom kursen mot Blackkallens fyr och talade om för honom att
det är ca 8 M till fyren. ”Väck mig om en
timme så tar jag över” sade jag. Men jag
vaknade av att motorvarven gick ner och
svordomar från styrhytten. Jag rusade
upp och fick titta upp på fyren, så nära
var vi.
”Somnade du också”, frågade jag
honom vilket han förnekade och sa: ”Jag
har suttit och styrt med fötterna, lyssnat
på musik och hållit kursen, plötsligt stod
fyren bara där”. Nåväl jag blev pigg och
tog över fram till Bjuröklubb. Ingen skada
skedd så han slapp bli kölhalad men det
var väldigt nära tidningsrubriken: ”Laxkutter med två vuxna och fyra barn ombord rände på Black-kallens fyr i natt.”
nu till något annat som händer i
dagens samhälle. Jag brukar brevväxla
över nätet med några bekanta. Vi brukar
kommentera borgarnas successiva nedbrytning av välfärden, skolan, A-kassorna,
sjuk- och åldringsvården m m. Samtidigt
som de tillåter att miljarder försvinner i
fickorna på privatkapitalister som är
skrivna i något skatteparadis.
jag vill återge en del av ett mail:
”Affe, tycker inte du att det är konstigt att
borgarna som avskyr bidrag nu tycker att det
”kersti ns” norrla ndsresa 1983.
samma sak som hände s/s Saumur höll
på att hända oss 1983 när vi gick på egen
köl från Västerås till Seskarö. Vinden
hade vridit till NNO och tilltagit under
dagen.
I stället för att ligga och stampa i motvinden lade vi oss i en lävik och solbadade
resten av dagen. På kvällen avtog vinden,
är okej att betala ut sådana och dessutom till
folk som redan har pengar? Folk som är besuttna ska få avdrag (läs bidrag) till att köpa
tjänster, såsom RUT (Rengöring, Underhåll,
Tvätt). Det är våra skattepengar och det kan
istället gå till att skapa riktiga arbetstillfällen,
t ex på sjukhus där t o m läkare säger att det
är direkt farligt att hamna på vissa avdelningar p g a indragningar.” Slut på mailet.
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.
sen har vi dessa moderna slavägare
som gärna också kallar sig ”entreprenörer”, så kallade bemanningsföretag. De
skulle aldrig ha tillåtits i svenska arbets­
livet. I Sverige finns 8 200 entreprenörer
som sedan 2009 fått ut 315 miljoner för att
anordnar Fas 3 jobb och har arbetslös­
heten som inkomstkälla. Våra skattepengar
går till dessa ”entreprenörer”. Totalt har
Fas 3 kostat över en miljard. ”Det är precis så här det är tänkt. Enligt gällande förordning” säger Reinfeldt. Jag går inte in
på vad Fas 3 är, det räknar jag med att ni
alla redan vet.
Sju av Försäkringskassans personal
behövde kompetensutvecklas. Det har de
gjort på en konferens i Las Vegas till en
kostnad av
112 000 kr. De fick
lära sig konsten
att jaga fuskare.
Misstänkta
brottslingar som
ska granskas extra noggrant är
de som ansöker
om föräldrapenning. De bodde
ståndsmässigt i
cesa r pala ce,
las vega s
alla fall, på spel
och lyxhotellet
Cesar Palace.
Alf Dunder [email protected]
Hamnarbetaren 2.2011 15
Hamnreportage karlshamn
”Vi behöver mer jobb,
för dålig sysselsättning
är demoraliserande”
KARLS
16 Hamnarbetaren 2.2011
björn hugosson, lars-ove svensson och
lars-göran olsson på inspektionsrunda
bland kranarna i hamnen.
Solen strålar och havet glittrar. En svan glider majestätiskt
över hamnbassängen. Karlshamn visar sig från sin bästa sida
denna majdag. När vi rullar in i hamnen syns inte många till.
Bara en bulkbåt för självlastning längs den långa kajen. Rolf
Axelsson, ordförande i Hamnarbetarförbundets lokalavdelning,
har en bekymrad min när han noterar bristen på aktivitet
längs kajerna i denna sydsvenska hamn. ”Nej, det är väl inte
så bra med jobb här idag heller, konstaterar han bistert.”
>>
– Tio man har slutat de senaste
åren, antingen med bra portsideavtal eller naturlig avgång, men det är
klart att utvecklingen här är inte ser så
värst ljus ut, hävdar han och undrar hur
det åter ska kunna bli fart på verksam­
heten i denna Blekinges största hamn och
en av landets tio största totalt sett.
Rolf pekar på att oljehanteringen är det
enda godsslag som går med vinst – roron
går visserligen bra, men hamnen tjänar
inte särskilt mycket pengar på den – och
resten av godshanteringen visar vikande
siffror, är hans oro befogad.
Planerade investeringar
Men den delas inte av hamnbolagets nye
vd, Mats Olsson. Inne på hans kontor
råder istället en försiktigt optimistisk ton.
– Nu har jag bara varit här ett kort tag, >
H A M N
Hamnarbetaren 2.2011 17
pappersrullar hanteras och lagras effektivt.
> men jag tycker ändå att Karlshamns hamn
är stor och intressant. Den ligger strategiskt österut mot framför allt Baltikum
men även Ryssland, Polen och Tyskland. Vi har också väldigt mycket investeringar
planerade. Inte bara i hamnen heller, utan
på hela området här intill. Vi ska bygga ut
kajer och köpa kranar, för att öka containerhanteringen, något som får ytterligare
genomslag eftersom kommunen ska
bygga en kombiterminal i anslutning till
hamnen, delvis med bidrag från EU i den
övergripande transportsatsning som går
under namnet Motorways of the Sea.
Knutpunkt för logistik
Medan Rolf Axelsson har nästan 30 års
erfarenhet av hamnarbete i Karlshamn
18 Hamnarbetaren 2.2011
19
rolf axelsson
har Mats Olsson bara tre månader av
hamnverksamhet totalt. Innan har han
jobbat med logistikföretag, vilket han
själv anser ger honom någorlunda god
förståelse för vad som krävs av en framgångsrik hamnverksamhet.
– Det finns uppenbart starka argument
som talar för hamnens positiva utveckling. Jag tänker först och främst på den
knutpunkt för logistik som Karlshamn
utgör redan nu och som vid en utbyggd
järnvägsdragning, kombiterminalen och
etableringen av industrier på det stora
området här intill skapar långsiktigt stabila
förutsättningar för hamnen, staden och
hela regionen, säger han.
– Sedan är vi dokumenterat duktiga på
godshantering Vi har en skicklig och
kompetent personal, hamnarbetare som
också har kunskaper om maskiner, metoder och planering som vi har glädje av.
Läget har jag redan nämnt, men djup­
gåendet är också en stor fördel, liksom
isfriheten och våra stora bergrum, där vi
lagrar oljan.
Mats Olsson påpekar att i takt med att
timmerlastningen efter stormarna Gudrun och Per har ebbat ut har istället rorotrafiken ökat. Det är dels Klaipeda-båtarna
med en 25-procentig ökning och så båten
som går mellan Kiel och St Petersburg
och som mellanlandar i Karlshamn en
gång i veckan.
– Och vi gick trots allt igenom lågkonjunkturen med plussiffror, så även om
träsidan borde gå bättre och kronans vär-
martin wijk och christian thernström är aktiva i lokalavdelningen.
de minska till exportens fromma ska vi
kunna växa till bra här i hamnen de
kommande åren, intygar Mats Olsson.
För stor kostym
självlastning kräver inte mycket jobb.
rorotafiken ökar.
För Rolf Axelsson och hans arbetskamrater är den allt skralare sysselsättningen i
hamnen ett mörkt orosmoln.
– Dålig sysselsättning är demoraliserande. Här hängs det nu med huvudet
och många tycker inte att det är roligt
längre att gå till jobbet när det inte finns
så mycket att göra, säger han och får
medhåll av Hans-Göran Öhman som är
ute och gör underhåll på de stillastående
kranarna.
– Fåglarna bygger bo i dem, det säger
ju en del om hur flitigt de är i drift, suckar
han.
Att bolaget, enligt Rolf Axelsson, dessutom haltar ekonomiskt gör inte saken
bättre. Godsmängden är totalt sett för
liten och hamnbolagets kostym för stor.
– Nu måste ledningen snabbt ta i rejält
för att få hit mer gods och anpassa kostymen även på tjänstemannasidan. På kollektivsidan har vi ju redan dragit vårt strå
till stacken och gjort det, säger Rolf och
döljer inte sin besvikelse över situationen
och då inte minst extringarnas utsatthet,
då far illa med mindre jobb i sådana här
lägen.
Han noterar också att hamnarbetarna
verkar få mindre och mindre inflytande
än tidigare i verksamheten, trots nye
vd:ns ord om duktig personal som ska
kunna påverka.
– Jag begriper inte varför man inte låter
oss få ett konstruktivt inflytande, det är ju
snudd på kapitalförstöring, men det är väl
någon slags allmän trend i samhället att
arbetsgivaren försöker skaffa mer makt,
vad vet jag, säger Rolf och rycker på
axlarna.
Kreativitet och arbetsvärde hänger ihop
Han hänvisar också till en uppgörelse
där man i hamnen kom överens, hamnbolagsledningen och hamnarbetarna, om
en tema work-lösning, ett s k ledarlöst
arbetssätt, som dock aldrig genomfördes
till punkt och pricka utan istället avbröts
p g a interna motsättningar hos arbets­
givaren.
– Bland annat sköttes roroterminalen
tidigare helt av hamnarbetarna själva,
medan den nu har både terminalchef och
rorochef,. Det skulle räcka med en samordnare. Och där tog man väck en hel del
kreativitet och de flesta som tidigare engagerat sig och tagit initiativ har slutat
med det och då avtar även arbetsvärdet,
säger Rolf Axelsson, som heller inte tycker
att det skulle vara fel att få med en personalrepresentant i hamnbolagsstyrelsen.
Även om konsulter och tjänstemän inte
är överens med den av kollektivet valda
grupp som tar fram förslag till investeringar av maskiner och utrustning, är
Rolf ändå positiv till de work shoppar
som nyligen genomförts för att diskutera
hamnens kommande investeringar.
– Det är steg i rätt riktning. Men konsulterna och tjänstemännen förordar t ex
en mobil kran istället för en spårbunden,
som vår grupp föreslår, men inser då >
Hamnarbetaren 2.2011 19
nye vd’n mats olsson.
fakta
Karlshamns Hamn 2010
Gods: 6,2 miljoner ton gods hanterades, vilket
var en ökning med 3 procent från 2009.
Omsättning: 120 miljoner kronor.
Vinst: 3,2 miljoner kronor, vilket är betydligt
lägre än tidigare år.
Vinstprognos: 3,5 miljoner kronor.
martin wijk
> kanske inte hur mycket kajerna måste
förstärkas. Vi får väl avvakta resultatet,
men det klart att till syvende och sist
handlar det ju om ekonomi, och den
behöver som sagt förbättras.
och även den infrastruktur som kan uppdrag åt företag såväl i Ryssland som i
Ukraina.
Eller så kan man göra som hamnarbetaren Anders ”Hugo” Lindstrand föreslår:
– Vi sätter upp en stor skylt med en pil
mot hamnen ute till havs: Lossning och
lastning utföres!
Text & foto: Mikael Ödesjö
anders ”hugo” lindstrand
Mer olja och ny järnväg
Mats Olsson inne på sitt kontor sitter
å sin sida och försöker förstå vad det är
som driver affären mellan hamnen och
godsägarna. Vad kan Karlshamn erbjuda
potentiella kunder?
– Vi måste förstärka oss, det är klart.
Vi jobbar med att få ännu mer lagringsutrymme för oljan och har ett äskande om
detta inlagt. Samtidigt måste vi fingranska
infrastrukturen, som förvisso är hyfsad,
men vi vill gärna ha den så kallade syd­
östra länken byggd – järnvägen från
Älmhult via Olofström hit till Karlshamn.
Här pågår ett samarbete mellan Transportstyrelsen, kommuner och företag.
Sedan måste vi fortsätta tänka öst-väst
20 Hamnarbetaren
21
Hamnarbetaren 2.2011
2.2011
Karlshamns Hamn tillhör de största hamnarna i
landet och är den största och djupaste hamnen
i sydöstra Sverige. Det finns sex hamnområden
med totalt 3 kilometer kaj och 750 000 m2 yta.
Inseglingen är kort och lättnavigerad. Hamnen
är fri från is och tidvatten. De flesta fartyg som
tillåts gå in i Östersjön, kan anlöpa Karlshamn
som Handy-size och mindre PanaMax för torrlast och tankers upp till ca 100 000 dwt. Karlshamns Hamn har kapacitet för hantering
av alla godstyper och fartygsstorlekar.
Via hamnen och andra leverantörer kan ett
utbud av logistiktjänster erbjudas lokalt, bl a
lagring och distribution av torra, flytande och
kylda varor. Både Tull och Sjöfartsverk har
regionala huvudkontor här. Det finns god
tillgång till logistikkompetens via det lokala
klustret och skolor, som t ex Blekinge Tekniska
Högskola med utbildning och forskning inom
”intelligent logistik”.
Exempel på tjänsteutbud
Sex hamnområden med totalt 3 km kaj
för tilläggning.
Lastning och lossning av alla slags godsslag
dygnet runt/året runt.
Färjeterminal med passagerarfaciliteter.
Järnväg till kaj och magasin.
Hantering möjlig under tak med travers.
Egna bogserbåtar.
Lagring av torra varor i magasin: 43 000 m2
Lagring av flytande varor i cisterner och
bergrum: 500 000 m3.
Uppställning och deponi av trailers
och containers.
Stuffning, strippning och lastsäkring.
krönikan
Ann-Sofi Andersson är lärare, jazzsångerska, skribent och öbo.
Född på Öland, via Djurö nu bosatt på Runmarö i Stockholms skärgård,
en miljö där hon hämtar inspiration till reflektioner över tillvaron.
Den lille hamnarbetarens
längtan till vatten
D
en lille hamnarbetaren
vet hur man gör pålstek
och dubbelt halvslag. Han
sitter längst fram i snurrebåten och lutar sig ut för
att spana efter säl och höga vågor. Han
vet att man inte får springa på kajen för
då kan man halka och landa olyckligt.
Varsamt letar han efter vackra stenar och
snäckor och sparar dem i små sandiga
hinkar. Vid varje strandhugg finner han
en lämplig hamn åt barkbåtarna. Han
lägger dem på rad och hissar segel på
samtliga skutor. Han bygger en stadig
vågbrytare och när svallen rullar in
Foto: Daniel Karlsson
inväntar han tålmodigt på kaos. Han
studerar stenkonstruktionen noga och
bedömer hållfastheten med en ingenjörs
precision. Under tystnad funderar han
på nödvändiga förbättringar.
den lille hamnarbetaren hjälper till
att kasta loss när det är tid för avfärd.
Med säkra steg kliver han ombord och
med vana händer ror han liten plastjolle
mellan boj och brygga. För god fiskelycka
spottar han på flytkulan när näten ska
läggas i och han gläds åt simpa såväl som
sik. Medan katten stryker sig mot benet
rensar han strömming, men lyckan är nog
störst när abborren fastnar på kroken.
för den lille hamnarbetaren är varje
dag ett äventyr och årstiderna för ständigt
med sig nya lärdomar. När höststormen
rasar avvaktar han ödmjukt på stillsamt
väder och han vet att isar inte alltid bär.
Han ser att senvinterns islossning lockar
vårfåglar till rörelse och genom kikaren
tittar han på grågässen som landar i par.
På sommaren väntar honom spännande
upptäckter invid vattenbrynet och kring
nybyggt sandslott knyter han nya vänskapsband. Han tvekar inte att låna ut lilla
spaden till den som saknar sin och han
räcker ut en hjälpande hand när båtarna
anlöper hamn.
längtan till vatten är drivkraften till
hans existens. Att skönja horisonten bortom
udden – och doften av tång och tallbarr –
ger mening och innehåll. Han hör en saga
i varje fyrblink och låter nymånens ljusstrimma vägleda honom genom skogen.
Hans världsbild är just denna. Hans längtan, kunskap och nyfikenhet ryms i en
enda bild. Sittandes i guppande jolle med
inget annat i handen än ett litet kastspö.
Ann-Sofi Andersson
Hamnarbetaren 2.2011 21
arbetsmiljö
Stockholms hamn:
Containerkorg med
tre man rasade
Containerkorgen var inte mekaniskt säkrad i oket. Därför släppte den ett par
meter över kajen och tre man som åkte med skadades lindrigt.
>>
Olyckan skedde i Stockholms
frihamn i mars i år när tre man i
korgen hanterade containersurrningar på
ett fartyg. Då krånglade kranen; det gick
inte att hissa korgen mer än ett par decimeter. Därför körde kranföraren iland
korgen med de tre. Men innan korgen tog
mark vred en av dem om en strömställare
på oket, som skulle blockera kranförarens
möjlighet att av misstag öppna låsningen.
Raka motsatsen inträffade. Låsen öppnades och korgen släppte i tre av hörnen. Det berodde på att en ”gammal” öppningssignal låg kvar och aktiverades först
när man slog om strömställaren till kranförarläge.
Ett tekniskt fel gjorde alltså att en viktig
säkerhetsfunktion klickade.
Låsningen saknades
Ändå hade olyckan inte hänt om man
även använt en robustare säkring:
Kättingar mellan korg och ok i alla fyra
hörnen. Den metoden är obligatorisk
sedan Arbetsmiljöverkets reviderade
föreskrifter om tillfälliga personlyft med
kranar eller truckar (AFS 2010:03) började
22 Hamnarbetaren 2.2011
23
gälla den 1 februari i år (se Hamnarbetaren
nr 2/2010 och 1/2011). Där står det: ”En
containerkorg ska kunna säkras mot containeroket med en mekanisk låsning som
hindrar att korgen faller om okets vridlås
öppnas oavsiktligt.”
Men den låsningen fanns helt enkelt
inte.
– Vi fick korgen för fyra år sedan och
då satt där kättingar. Sedan togs de bort.
Men när eller varför har jag inte fått reda
på, berättar huvudskyddsombudet Anders
Forsström.
Fyra villkor ställs nu
Arbetsmiljöverket reagerade snabbt och
förbjöd Stockholms Hamn AB att använda
korgen om inte fyra villkor uppfylls:
Mekanisk säkring, elektrisk förregling till
okets vridlås samt personlig fallskyddsutrustning ska användas. Dessutom ska all
surrning göras inifrån korgen. Varje gång
man bryter mot förbudet riskerar hamnen
att få betala 100 000 kronor i vite. Hamnen
överklagade inte, utan kvitterade i stället
med nya och tydliga skriftliga säkerhetsinstruktioner.
– Cheferna med juridiskt ansvar tar
mycket allvarligt på detta, säger Anders
Forsström.
– Dessutom har man, på mitt initiativ,
tagit fram en blankett för felanmälan.
Förut anmälde man bara felen muntligt
och då kunde de komma bort i stressiga
lägen, tillägger han.
Åklagare ska pröva brott
Där kunde historien ha slutat. Men
Arbetsmiljöverket går två steg längre.
Dels kräver man att det systematiska
arbetsmiljöarbetet blir bättre och att
olyckan utreds grundligare, både tekniskt
och organisatoriskt. Dels kommer man
att vända sig till åklagare för att få prövat
om olyckan berodde på ett arbetsmiljöbrott. I så fall kan saken sluta med att
hamnen får betala företagsbot.
Per Turesson
Bestämmelsen om mekanisk säkring
följdes inte. Därför riskerar arbets­
givaren att straffas för olyckan.
arbetsmiljö
Gävle:
Tippande dragtruck
kan vara arbetsmiljöbrott
>>
Var det arbetsmiljöbrott när en
dragtruck med trailer tippade och
föraren kastades ut? Den frågan söker nu
polis och åklagare svaret på.
Olyckan skedde i Gävle i maj förra året,
när en dragtruck körde med virkespaket på
ett trailerchassi en sträcka av en kilometer.
Enligt Arbetsmiljöverkets utredning
innebar fartgupp på vägen att trailern måste
höjas så mycket att bara två av tre hjulpar
hade marktryck. Därför blev trailern instabil i sidled.
Tiltning, höjning och sänkning av släpet
sköttes med en joystick, som dels ofrivilligt
kunde aktiveras och dels kärvade och kunde
fastna i aktiverat läge. De faktorerna, samt
att lasten kan ha rört sig, försämrade stabiliteten och bidrog till att ekipaget välte.
Föraren kastades ur dragtrucken, eftersom han inte satt fastspänd. Men han hade
tur och kom undan med blåmärken. Han
kunde lika gärna hamnat under maskinen.
Enligt Arbetsmiljöverket hade Stuveribolaget i Gävle AB inte systematiskt undersökt
och bedömt riskerna, varken med dragtrucksarbetet eller med valet olika maskinkonstellationer. Därmed utsattes de anställda livsfara eller fara för svår kroppsskada.
Dragtrucken fick omedelbart körförbud
tills riskbedömningen gjorts. Och nu utreder alltså polis och åklagare om någon vid
stuveriet begått arbetsmiljöbrott.
Per Turesson
Holland:
Gasolycka på lagerfirma
>>
Två anställda vid en holländsk
lagerfirma gasförgiftades när de i
januari förra öppnade en container från
Asien, lastad med Samsungkylskåp.
Nu har företaget dömts att betala 5 000
euro i böter, eftersom man inte kände till
säkerhetsprocedurerna och inte gjort något
för att minimera riskerna. Det uppger den
holländska tidningen Nieuwsblad Transport. Vilken gas det var fråga om framgår
inte. Blodundersökningar visar att de båda
anställda inte fick några varaktiga skador.
Per Turesson
Hamnarbetaren 2.2011 23
arbetsmiljö
Vänersborgs hamn:
Signalmannens roll
får inte ifrågasättas
Signalman fanns – men inte där han skulle vara. Det är en orsak till en dödsolycka
för snart sju år sedan. Hamnarbetaren har tidigare berättat om två dödsolyckor,
i Åhus och i Slite, under fyra år. Båda berodde på att signalman inte tagits ut vid
skoplossning. Men under den perioden inträffade ytterligare en dödsolycka, som visar
att signalmannens jobb går långt utöver att bara vara kranförarens extra öga.
>>
Vänersborgs hamn en julidag
2003. Som så många gånger förr
ligger Ahlmarks Mangen inne och lossar
koks. Fyra man från Vänerhamn AB gör
jobbet: förarna av kran och bobcat, signalmannen samt en 19-årig extring som
lämpare.
När bara två skopor är kvar av lasten
går signalmannen iland och kopplar
längorna till bobcaten. Sedan stannar han
kvar på kajen. Under tiden blir bobcat­
föraren och 19-åringen klara i lastrummet
och klättrar upp genom en manlucka på
akterkant som borde varit låst, eftersom
den ligger i riskzonen när luckorna
hydrauliskt körs av eller på.
19-åringen går upp sist. Då har besättningen börjat köra på luckorna utan klartecken från signalmannen, som ju inte är
Luleå och Lysekil:
Brustna kranvajrar
>>
På bara fyra dagar inträffade två
allvarliga tillbud med kranvajrar
som brast. Den 29 april lossade m/s Beatrix kalksten med hamnkran i Luleå. När
man skulle tömma gripskopan brast den
ena lyftvajern uppe på kranarmens vipp.
Vajerns ena del rasade ner över kalkstenshögen och den andra över kranens
maskinrumstak.
– Ett allvarligt tillbud som kunde blivit
en olycka. Därför kommer Arbetsmiljöverket att göra en inspektion och bland
annat se besiktningsintyg samt vilken
24 Hamnarbetaren 2.2011
25
på sin plats ombord, och utan att själv
kunna se 19-åringen. 19-åringen kommer
upp från manluckan och kläms ihjäl
mellan luckorna och karmen.
Driftschefen fälld i rätten
Vänerhamns driftschef i Vänersborg åtalades för arbetsmiljöbrott. Han fälldes av
både tingsrätt och hovrätt. Straffet blev i
sådana här sammanhang ganska hårt:
villkorligt och 50 dagsböter. Domarna är
intressanta än i dag, när signalmannen i
en del hamnar är på väg att hamna på
rödlistan över utrotningshotade arter.
Tingsrätten pekar mycket tydligt på signalmannens roll som säkerhetsvakt:
”Det åvilar signalmannen att kontrollera
att alla sysselsatta i stuveriverksamheten
lämnar fartyget efter slutfört arbete.
dokumenterad riskbedömning man gjort
före tillbudet, säger arbetsmiljöinspektör
Thor Semberg.
– Vi kräver också att hamnen tillsammans med skyddsombud grundligt utreder händelsen, tillägger han.
Fyra dagar senare skedde ett liknande
tillbud i Lysekil, när St Vincentflaggade
m/s Porsöy med egen kran lastade husmoduler till Norge.
– När vi lyft en modul tre meter
över kajen brast kranvajern ett par meter
ovanför hönan. Modulen damp ner och
hönan med kätting slog igenom taket.
Lyckligtvis skadades ingen, berättar
produktionsledare Magnus Fransson
vid Lysekils Hamn AB.
Härav får anses följa att stängning av lastluckorna inte får påbörjas förrän signalmannen kontrollerat att hamnens stuveriarbetare har lämnat fartyget och lämnat
klartecken om detta till fartygets besättning. Denne får nämligen, till skillnad
från fartygets besättning, antas ha kontroll över vilka stuveriarbetare som arbetat ombord på fartyget.”
Fartygets egna säkerhetsregler ersätter
alltså inte signalmannens klartecken.
Fram till olyckan använde Vänerhamn
TYA:s informationsblad till fartygens befälhavare. Otillräckligt, enligt tingsrätten,
eftersom där inte klart står att ingen påluckning får ske innan signalmannen gett
grönt ljus.
Per Turesson
– Vajern var genomrostad, snustorr
och hade inte oljats på säkert tio år. Det
var inte fråga om överlast.
Att man använde däckskran, som
kördes av en besättningsman, och inte
kajkran berodde på krav från mäklaren.
Det skulle bli billigare så.
– Vi är emot däckskranar och använder
i regel våra egna. Detta var ett undantag
som vi egentligen inte ville ha, säger han.
Efter haveriet med däckskranen kom förstås kajkranen till heders igen.
Knappast billigare, i synnerhet inte som
just den sönderslagna modulen innehöll
dyr våtrumsinredning…
Per Turesson
profilen johan berggren
Johan brinner
för juridik, datorer, facket
och havet
>>
Vi möter Johan Berggren vid Läget, småbåtshamnen i
Oxelösund. Han har just kommit i sin röda Volvo 760 med
lilla dvärgpinchern Milda i baksätet. SSABs stålverk och
hamnen på andra sidan viken badar i den nedgående
solens varma strålar och trots att Johan är ordentligt trött
efter att ha jobbat förmiddagsskiftet blickar han med ett
leende bort mot de stora blå kranarna längs kajen.
– Jag längtar efter sju år fortfarande
dit varje dag, erkänner han leende.
– Det handlar framför allt om gemenskapen med arbetskamraterna. Vi har jäkligt roligt på skiftet och umgås även privat
– hjälps åt bygga, flytta och allt annat
möjligt – alla ställer upp för varann helt
enkelt. Och i jobbet är vi synkade, vet till
exempel exakt hur vi jobbar som kran­
förare, luckbas o s v, det känns tryggt.
Johan beskriver den självstyrande
grupporganisation som råder i hamnen,
vilket bland annat innebär att hamnarbetarna själva sätter ut jobben tillsammans i
skiftlaget och kan ta egna beslut om färdigkörning eller inte.
– Alla tjänar ju på det, företaget och
vi hamnarbetare. Man växer under eget
ansvar. Och vi får variation i jobbet,
konstaterar han. >
Hamnarbetaren 2.2011 25
> Fick nog av trafikkaos
Johan har bott i Oxelösund, för övrigt
kommunen med flest antal båtar per invånare, i elva år. Att han och dåvarande
frun Maria flyttade hit var en ren slump.
Johan bodde i Uppsala, arbetade med
datorsystem i Västberga, strax sydväst
om Stockholm och pendlade med egen
bil varje dag genom hela det trafikkaos
som rusningen innebär i huvudstaden. Till slut fick han nog.
– Så vi satte oss med en karta och en
snörstump som motsvarade tio mil. Satte
ena änden i Västberga och gjorde sedan
cirkel efter den andra änden. Vi fastnade
för Nyköping och åkte dit och kollade
läget. När vi väl var där upptäckte jag att
det bara var ytterligare en mil till Oxelsöund – och havet! berättar han och
lyckades då övertala sin sambo att i alla
fall åka ut till kusten och titta – det blev
kärlek vid första ögonkastet.
Bästa beslutet i Johans liv
Maria fick omgående jobb som inköpschef på SSAB. Och Johan som aldrig ens
började på gymnasiet, utan satsade på
”
datorer och hann göra en framgångsrik
karriär som säljare och marknadschef på
ett företag som utvecklade stora data­
system för åkeribranschen, fick jobb som
industriarbetare på SSAB.
– Det är nog det bästa beslutet jag tagit
hittills i livet, slår han fast. Jag var på väg
att bli utbränd i databranschen. Du vet
kunderna kunde ringa fredagskvällar och
söndagsförmiddagar och bara kräva att
man skulle fixa något med deras system.
Även om det gick bra och jag gillade jobbet slet det ändå för hårt på mig.
Med en nyffödd dotter hemma, en tyst
telefon som inte störde på fritiden och
möjligheten att för första gången få jobba
i lag blev livssituationen nu harmoniskt
lycklig för Johan.
Han fick också fast jobba på SSAB och
pluggade samtidigt in gymnasiet på ett år.
– Det var stentufft. Värst var matten,
rent bedrövligt svår. Jag fattar än i dag
inget av den och trodde väl aldrig jag
skulle klara det. Men det gick och de
andra ämnena … wow, att få läsa t ex
historia och religion, det var ju fantastiskt
kul upptäckte jag!
Johan rekommenderar numera alla
som inte har gymnasieexamen att ta den.
Dels för att det idag krävs till i princip alla
jobb i samhället. Dels för att det är bildande och stimulerande och dels för att
man om man skulle sägas upp inte måste
tära på arbetskamraternas a-kassa, utan
kanske få nytt jobb.
Från datorstress till teamjobb
Under tiden på stålverket upptäckte han
också hamnen, med en verksamhet och
gubbar som verkade lockande på honom.
När ett jobb hit annonserats ut upptäckte
han det en dag efter ansökningsstopp,
men han var så sugen att han ringde
hamnchefen ändå.
– Jag sa att det här jobbet låter som mig
och då lät han mig komma på intervju
trots allt. Jag tror jag gjorde en jävligt bra
anställningsintervju, för jag fick jobbet!
skrattar Johan väl medveten om att han
inte kände någon som kunde referera för
honom, de flesta hamnjobb får man ju
annars med hjälp av släkt, vänner och
grannar.
Det riktigt lyser om Johan när han
Jag minns alldeles i början som hamnarbetare.
Första dagen på en kolbåt, en bister vinter när
jag stod luckbas i minus sjutton grader och det blåste
småjävlar. Då undrade jag vad jag gett mig in på.
Men just då dök ett sälhuvud upp i vattnet nedanför
Panamaxarn – och då blev jag varm i hela kroppen.
26 Hamnarbetaren 2.2011
27
berättar hur han gått från datorstress via
teamjobb på stålverksindustri till en väloljad arbetarstyrd grupporganisation i
hamnen alldeles intill det öppna havet.
Just havet återkommer han till ideligen.
Att vara nära det är för honom en livsnödvändighet.
Sälen gav värme
– Jag minns alldeles i början som hamnarbetare. Första dagen på en kolbåt, en
bister vinter när jag stod luckbas i minus
sjutton grader och det blåste småjävlar.
Då undrade jag vad jag gett mig in på.
Men just då dök ett sälhuvud upp i vattnet nedanför Panamaxarn – och då blev
jag varm i hela kroppen. Numera räcker
det att komma till jobbet och se havet, vi
har ju öppet rakt ut här, så får jag den där
varma sköna känslan, beskriver han.
Arbetstiderna som han och hans kamrater jobbar efter är lite speciella, men
passar honom bra.
Skiftet börjar på helgen med ett
tolv timmars pass lördag och söndag,
kl 06–18. Måndag till fredag sedan eftermiddagsskift, kl 14–22.15, sedan en ledig
helg efter det. Veckan därpå förmiddagsskift kl. 06–14.15.
– Sedan slutar vi på fredag och är
lediga en vecka. Det kan ju låta tufft med
två tolvtimmarspass som start på helgen,
men jag tycker att ska man ändå jobba
helgen kan man lika gärna dundra på. Det
är bättre än som vi hade det på SSAB då
vi jobbade betydligt fler helger istället.
Johan gick ur Transport
Johan anade att hans uppbrott från
Transport och övergång till Hamnarbetarförbundet skulle orsaka större turbulens än vad det har gjort.
– Några har muttrat om att Hamn inte
har något at säga till om och att man kan
få sparken om man är med här. Så är det
ju inte företaget behandlar alla lika och
enligt mig har alla hamnarbetare en god
anledning att vara med i Hamn, men det
är ju som alltid lätt att bara vara kvar i det
gamla invanda.
– Jag är väl flexibel och har ett allmänt
öppet sinne, men jag funderade och sneglade länge innan jag tog beslutet att lämna
Transport och byta till Hamnarbetarför- >
Johan om …
fakta Johan Berggren
Ålder: 37 år
Familj: Döttrarna Afrodite,
11 år och Theia, 8 år samt
dvärgpinchertiken Milda, 4 år.
Aktuell: Hamnarbetare i Oxelösund,
nyvald ord­förande i Hamnarbetar
förbundets lokalavdelning.
Intressen: Juridik, havet och
maskiner. Reser till Grekland,
främst Kreta, så ofta det går.
… s tyrelseutbildning i facklig verksamhet:
”Jag var med på en HF-kurs på Runö nyligen,
det var mycket kul och intressant. Inte minst att
träffa hamnarbetare från andra hamnar att byta
erfarenheter med. Min arbetskamrat Tommy
Halén, sekreterare i avdelningen blev också
mäkta imponerad och sa till mig. ”Oj, är det här
som är facket?! Jättehäftigt!”
Det visade sig när vi pratade med andra
hamnarbetare där att saker och ting inte är så
självklar. Alla jobbade olika. ”Gör ni så? Har ni
så lång färdigkörning? Får ni mat? Åker förmannen
och hämtar?” Småsaker som är så viktiga och
som vi kunde berätta att vi har.”
… utbildning: ”Det är min röda tråd. Facket
förhandlar, informerar och utbildar. Jag vet hur
viktigt för det är med utbildning och jag anser
att det finns också många fackliga kurser att
arrangera. Gubbar i hörnet i hörnet i fikarummet som gnäller finns det gott om. De tycker
dock inte att de orkar engagera sig, tyvärr –
men de har inte sällan också många bra idéer.
Här är utmaningen att ta både idéerna och
gnällgubbarna vidare till något konstruktivt.”
… att modernisera: ”Jag brinner för datorer
och jag har mitt kontor på en usb-sticka. Men
så har jag också jobbat i datorbranschen. Vi ska
ändå, tycker jag, uppdatera medlemmar och
arbetskamrater både i facklig kunskap och
modern teknik. Ta hand om dem som inte har
fått chansen. Min egen mamma t ex kunde
ingenting, så hjälpte jag henne att komma
igång med datorn och simsalabim så addade
hon mig på facebook!”. Man måste ha en
mänsklig syn innan man datoriserar. Vi får ju
mer och mer datorer i jobbet. Mycket är på engelska, så det behöver man lära sig. Men det
kommer att skapa mer ordning och reda i verksamheten. Med en handscanner kan man t ex
snabbt kolla hur plåt det ligger på kajen.
… om sin uppväxt i Uppsala: ”Pappa var
socialsekreterare och hade ansvar för den mest
belastade stadsdelen. En miljö präglad av
arbetslöshet, invandrare och kriminella.
– Pappa blev både respekterad och uppskattad av de flesta som bodde där och han fick mig
att förstå att man ska respektera alla; ”Att inte
döma någon innan man gått i hans skor”. När
jag gick på stan kunde det komma fram folk till
mig, dunka mig i ryggen och leende säga ”… du
är Åkes son va? Han är bra!” Det är klart att
man blir stolt då.”
… hamnarbetare i bolagsstyrelser:
”Det borde vara självklart och jag ska här i
Oxelösund lagt in en framställan om detta. Jag
har själv gått bolagsstyrelseutbildning på Runö,
en fantastiskt tuff och bra kurs och som jag ser
det gynnas både kollektiv och ägare av att alla
finns representerade. Att vi som är med
Hamnarbetarförubundet inte ska kunna sitta
bolagsstyrelsen för att vi inte har kollektivavtal
köper jag inte.”
Hamnarbetaren 2.2011 27
B posttidning
Ev retur till Svenska Hamnarbetarförbundet
Södra Hamnvägen 42, 115 41 Stockholm
”Nu känner jag mig hemma, jag är med i ett
fack som jobbar för medlemmarna. här sitter
vi inte på våra uppdrag, vi jobbar med dem.”
> bundet. Jag har varit fackligt aktiv hela
tiden och bland annat varit ordförande i
en Metallavdelning. Det bästa med hamnarbetarförbundet är att de förtroende­
valda själva är hamnarbetare, vet vad det
innebär att jobba på kajen och hur snacket går där. Dessutom sitter de inte på sina
uppdrag, de jobbar med dem – det är en
stor skillnad. Nu känner jag mig hemma,
jag är med i ett fack som jobbar för medlemmar.
Läser AD-domar på fritiden
Johan tillhör dem som vill att arbetsplats
och samhälle ska funka enligt god moral
och gemensamma regler. Samtidigt är han
mer lösningsorienterad än konfrontativ,
och har en övertygelse om att det går att
lösa upp även de svåraste problem.
– Jag har förhandlat en hel del i mitt liv.
Jag tycker det är kul och älskar juridik!
Juridik är både roligt och spännande inte
minst för att båda sidor lagligt sett kan ha
rätt eftersom det handlar så mycket om
tolkningar. Jag ska erkänna att nästan allt
jag läser handlar om juridik och inte sällan blir det olika AD-domar, det är jättespännande. Min fru sa faktiskt också en
gång att ”… du är bättre jurist än mig”. Vi
pratade ofta arbetsrätt, förhandlingsteknik och olika jobbrelaterade ärenden,
dock utan att nämna några namn.
Hoppas på Juholt
Situationen och utvecklingen av det
svenska samhället tycker Johan är oroväckande. Han har svårt att förstå hur så
många går på och tillåter Reinfeldt och
hans allierade att prata om arbetarpolitik,
när det i själva verket är tvärtom.
– De kör ju den amerikanska modellen,
med uppluckrade arbetslagar, försämrade
sjukförsäkringsvillkor, Fas 3 och skattesänkningar till varje pris. Det är inte arbetarpolitik!
Johan hoppas nu på en nyvaknad op-
position och att tror att Håkan Juholt kan
blåsa liv i den socialdemokratiska politiken igen.
– Det verkar vara en stark ledare och
för mig som är fostrad i socialdemokratisk anda känns det hoppingivande. Jag
tänker dock inte blanda ihop politik och
fackligt arbete, och jag tänker inte som
vissa andra fackrepresentanter hålla långa
föredrag om hur man ska rösta.
Företaget får beröm
Johan passar också på att berömma
hamnbolagets ledning som han tycker
har betettt sig rakryggat i situationer när
det kärvat i företag och det bl a har
varslats.
– De är inte ”slipsnödiga”, utan vi möts
i ögonhöjd, kan ge och ta en ryggdunk
och oftast har vi tillsammans kunnat lösa
problem och idag har alla vi som tidigare
sades upp fått jobben tillbaka. Det är ju bra.
Text & foto: Mikael Ödesjö