Transcript Hamn_2011-3.pdf - Svenska Hamnarbetarförbundet

hamn 3.11
arbetaren
LEDAREN: SYSTEMFEL ORSAK TILL EKONOMISK KRIS
AVREGLERING hotar i Lissabons hamn
IDC PROTESTERAR MOT DEN EKONOMISKA POLITIKEN
KRÖNIKAN: MOSSKIN OM LÄGET I SYRIEN
”mattias danielsson
Vi plockade fram honom och satte honom mot
kranbenet. Han var rejält skadad. Då föreslog
någon att vi ändå skulle köra några hiv till och sedan
ringa efter ambulans. Det var jag då jag bestämde mig
för att bli skyddsombud, så får det ju bara inte gå till.
Hamnarbetaren 3.2011 1
ledaren:
Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare
inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.
Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar
Ekonomiska krisen beror på systemfel
i 24 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella
intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen
och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets
Å
terigen har det ekonomiska systemet drabbats
av stora skälvan. Krisrapporterna ger rubriker i
media så gott som varje dag och frågor ställs som –
”Kommer Grekland att gå i statsbankrutt”?
Ledarna för de stora tunga nationer som sägs bära
systemet träffas, diskuterar och försöker komma på förslag till
lösningar. Dessa förslag har dock en tendens att bli mest plåster
på såren och den långvariga effekten lyser med sin frånvaro.
Tvärtom tycks det som om de ekonomiska kriserna kommer
allt tätare, svängningarna blir allt kraftigare och frågan är hur
länge det för närvarande rådande systemet håller innan det
råkar ut för den slutliga kollapsen?
det ekonomiska kapitalistiska systemet lever sig eget liv
utan att egentligen påverkas av de kortsiktiga beslut som fattas
av regeringar och internationella organ. Ja, systemet påverkas
såtillvida att statsmakterna kliver in och räddar banker och
andra institut som genom egna kortsiktiga, profitmaximerande
beslut drivits till konkursens rand. Vi har sett flera exempel i
vårt land och andra då staten gått in och räddat banker, i vissa
fall genom att helt enkelt förstatliga dem, man behöver knappast
skriva ut vems pengar det är som används till sådana åtgärder.
Och minnet tycks vara synnerligen kort varför felaktiga beslut
har en tendens att upprepas så snart en kris är över och
kurvorna vänt uppåt.
det verkar som om den nyliberala ekonomiska ideologin
fått ett hegemoniskt grepp över de flesta partier och politiker.
Allt skall öppnas upp för konkurrens och i de fall verksamheter
varit samhällsdrivna skall de privatiseras, vilket påstås ge en
högre effektivitet och bättre samhällsservice. Vilket nys! Vad
blev bättre inom taxinäringen för att den avreglerades? Ja, det
finns i och för sig i de större städerna en mängd taxibilar men
risken att bli lurad om man inte väljer någon bil från de stora
taxiväxlarna är mycket stor, många taxiföretag står utan kollek­
tivavtal och förarna får slita hund under alltför långa arbetspass
för att få ihop en lön som går att leva på. Vi har förvisso fått
betydligt fler apotek, men deras sortiment tycks vara minst sagt
haltande och många sjuka får vänta på sina mediciner. Elmark­
naden tycks vara den kanske minst fungerande ”fria” marknaden.
Varje vinter skinnas vi elkonsumenter av elbolagen som riggar
elbrist lagom till årets kalla månader. Exemplen kan mångfaldigas
och vi som samhällsmedborgare och konsumenter känner dag­
ligen av dessa konsekvenser.
det enda hållbara skäl som ur samhällelig och medborgar­
synpunkt egentligen kan finnas för avregleringar och privatise­
ringar är att service och effektivitet blir bättre till ett rimligt pris,
men det ser vi ganska få exempel på även om sådana kan finnas.
2 Hamnarbetaren 3.2011
intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer
för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som
utanför landets gränser.
Vissa samhälliga funktioner drivs bäst i allmän regi och viss
reglering bör finnas i andra fall. När SNS, Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle med nära anknytning till Svenskt
Näringsliv, för några veckor sedan publicerade en rapport om
avreglering/privatisering blev det mycket upprört inom närings­
livskretsar eftersom det enligt rapporten inte går att mäta några
positiva effekter av den förda politiken. Det var inte ens så att
det i rapporten påstods att det gick att påvisa negativa effekter
heller, men enligt ideologerna inom näringslivet och de borger­
liga partierna är avreglering och privatisering något gott i sig
och något annat fick inte sägas från SNS.
vi kan gå till vår egen bransch hamn- och stuveri där det
för närvarande råder en privatiseringsiver i de större hamnarna.
I Sverige finns väl fungerande hamnar som ägs och drivs i
offentlig regi likväl som i privat. De privatiseringar som nu
genomförts eller är på väg att genomföras i Göteborg och
Stockholm tycks blott och enbart drivas av ideologiska eller
andra grumliga skäl. Frågan som måste ställas är: Blev, alterna­
tivt blir det, bättre för någon? Svaret på den frågan är, som jag
ser det, att det hittills vare sig för kunderna, de som arbetar i
verksamheten eller samhället i stort blivit bättre. Kanske inte så
mycket sämre heller ännu, men erfarenheterna från andra
länder förskräcker. Villkoren i engelska hamnar är betydligt
sämre än vad de var före den stora avregleringen under That­
chers regim, liksom i de avreglerade italienska hamnarna. Ett
aktuellt exempel är kinesiska COSCO som tagit över den största
containerterminalen i Pireus i Grekland. Hamnarbetarna där
har mycket dåliga villkor, de flesta är daglönare och alla försök
till facklig organisering motarbetas av bolaget. Därmed inte
sagt att alla privata terminaloperatörer missköter sig – det beror
oftast på den fackliga styrkan. I Spanien drivs ofta de stora
terminalerna av internationella aktörer, varav just COSCO är
en, och utan större problem, men med en mycket stark facklig
motpart i form av hamnarbetarfacket Coordinadora och viss
statlig reglering.
vad blir då slutsatsen av detta? Ja, det kan man skriva
omfattande politiska manifest eller akademiska avhandlingar
om men några saker tycks stå klara. En helt ”fri” marknad fung­
erar inte då den har en inneboende dynamik som gör den
ohanterlig ur samhällelig synpunkt eftersom den driver kort­
siktig ekonomisk maximering som den allt övergripande mål­
sättningen. En ”fri” marknad innebär alltid att det är vi som
samhällsmedborgare och arbetare som får ta de ekonomiska
konsekvenserna bl a innebärande en accelererande ekonomisk
ojämlikhet. I ett växande antal länder hörs nu starka folkliga
protester mot den nuvarande ordningen och den förda politi­
ken. Inte bara i Grekland, där generalstrejker och forts på sid 4 >
För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds­kontoret
i Stockholm, tel 08- 667 32 50. Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon 031-51 54 11
gällande ersättnings­ärenden och i övriga frågor på telefon 08- 667 32 60.
Hemsida: www.hamn.nu
hamn
arbetaren
Redaktion:
Ansvarig utgivare:
Björn A. Borg
innehåll 3.11
Lossat 4
Grattis 9
Chefredaktör:
Mikael Ödesjö
Fackredaktör:
Björn A. Borg
Grafisk form:
Mandarin
Postadress:
Hamnarbetaren,
Runmarö Söderby 610
130 38 Runmarö
Tel: 070-527 09 19
Fax: 08-667 84 47
Prenumeration:
100 kr/år
Utkommer:
4 gånger/år
Upplaga:
3 000 exemplar
Produktion: Mandarin
Box 19019
152 25 Södertälje
Tel: 08-554 246 70
Fax: 08-550 850 80
Tryck:
Grafiska Punkten, Växjö
Adressändring?
När Du ändrar adress skall
Du meddela detta till:
Sv Hamnarbetarförbundet, Södra Hamnvägen 42,
115 41 Stockholm
IDCs Europakonferens i Helsingborg 10
Hamnreportage Piteå
12
Krönikan Peter Mosskin
18
Hamnreportage Portugal
20
Hamn- och stuveriavtal 2011
24
Arbetsmiljö
25
Profilen Mattias Danielsson
28
Hamnarbetaren 3.2011 3
lossat
>
lossat
stora demonstrationer avlöser varandra,
utan också i ett stort antal andra europeiska länder, för att inte
tala om i USA där rörelsen ”Occupy Wall Street” nu spridits till
fler än 70 städer. Slagordet ”We are the 99 procent” innebär en
skarp protest mot en allt snedare inkomst- och förmögenhets­
fördelning där den rikaste 1 procenten snart sagt äger allt i USA.
ledaren, forts från sid 2
i sverige har hittills relativt litet märkts av ekonomisk
nedgång (om vi inte pratar om ”spelbolaget” aktiebörsen) som
drabbat oss löntagare, mycket beroende på att vi hittills undvikit
de riktigt dramatiska scenarierna i kraft av att vi står utanför
eurosamarbetet. På lite längre sikt är det dock omöjligt för ett
litet, extremt exportberoende land som Sverige, att hålla sig
utanför krisen och frågan är vad som då händer.
europas hamnarbetare, tillhörande idc, diskuterade
dessa frågor vid ett i Helsingborg nyligen hållet möte och fast­
ställde en aktionsdag för protester mot den förda ekonomiska
politiken i allmänhet och mot det sätt COSCO behandlar
hamnarbetarna i Pireus i synnerhet och detta kommer självfallet
också att ge avtryck i Sverige.
Nordiska
hamnmästerskapet
i fotboll
Björn A. Borg
Hamnarbetarförbundet
med framtiden i sikte
>>
”Ett lyft för Sverige. Året om.
Dygnet runt.”
Så lyder titel på den framtidsvision som
Hamnarbetarförbundet sjösätter inför sitt
40-årsjubiluem 2012. En vision som tar
form av en omfattande presentationsoch rekryteringsbroschyr.
– Vi har mycket att vara stolta över i
vårt förbund, ett fackförbund som ofta
beskrivs som Sveriges modernaste och
mest demokratiska. Vi tar våra uppgifter
på allvar. Likaväl som vi ser till våra
medlemmars bästa vad gäller anställnings­
villkor, arbetsmiljö och lön, ser vi till vår
professionella yrkeskunskap med fokus
på service och kundnytta. Vi är kort och
gott en modern samhällsaktör som tar
ansvar både lokalt och globalt, säger
Björn A. Borg och Eskil Rönér i ord­
förande och vice ordförande i Hamnar­
betarförbundet.
För att stärka Hamnarbetarförbundet nu
och framöver vill förbundsstyrelsen veta
vad medlemmarna har för tankar, önske­
mål och idéer om förbundets utveckling.
– Förbundet består av hamnarbetare på
alla positioner från lokala avdelningar till
styrelse. Vår verksamhet bygger på att vi
lyssnar på varandra, men också att vi
engagerar oss, vilket många tack och lov
gör. Och nu skickar vi ut ett enkätblad för
att lyssna av medlemmarna tycker, det är
viktigt, säger Björn och Eskil.
Detta och en hel del annat ligger sedan
till grund för visionen och den broschyr
som ska redovisa förbundets mål och hur
viktigt det är för Sverige att vi har funge­
rande hamnar och skickliga hamnarbetare.
4 Hamnarbetaren 3.2011
5
Hjälp!
ETT LY
FÖR SV FT
ERIGE
.
ÅRET O
M.
DYGN
ET
RUNT.
Vi håller på att
ta fram en ny
presentationsoch rekryteringsbroschyr.
Skicka in din bild och svara
på två frågor så är du med och
bygger framtiden.
Om Sv
enska
Hamna
rbetar
Sverig
förbun
es mod
det,
ernast
demok
e och
ratiska
mest
fackfö
rbund.
Vi är en förening av hamnarbetare för hamnarbetare. Det är viktigt att vi visar oss stolta,
starka och berättar om hur vi bidrar till
Sveriges utveckling och välfärd. Varje dag.
Året runt. Svara kort på dessa två frågor:
1. Vad är det bästa med att vara
hamnarbetare?
2. Vilken är den viktigaste frågan du tycker att
förbundet ska driva i framtiden?
Maila ditt svar till [email protected] och skriv
ditt namn, avdelning, arbetsplats och helst ditt
mobilnummer. OBS! Kom ihåg att bifoga en
närbild av dig själv!!!
Svara senast 15 november.
Med vänliga hälsningar/
Förbundsstyrelsen i Svenska
Hamnarbetarförbundet
ovan syns några exempel på enkätblad och lite om broschyren.
De båda Göteborgslagen spelade som vanligt bra i Hamnmästerskapen,
men danska Århus drog ändå längsta strået i den dansk-svenska finalen.
När jag väcktes lördag morgon av åska
och blixtar, på sjuttonde våningen på
hotellet i Köpenhamn, tänkte jag: Jaha
det blir första gången Nordiska Hamnmästerskapet blir inställt”! Regnet
vräkte ner och de få människor som var
ute kunde knappt ta sig fram på gatan.
Träden låg som kvastar och vattnet
forsade fram i stormen.
Men klockan 9.00 Tornby Stadion Kastrup:
Regnet har slutat och fotbollen kan börja.
Årets mästerskap kommer dock att gå till
historien som det blötaste och ojämnaste
som spelats de senaste 20 åren. Fotbollen
höll milt uttryckt ojämn kvalitet. Det var
några enstaka jämna matcher och i ett
flertal matcher ”regnade” det in mål, med
resultat som 10–0, 11–0, 13–1 och 15–0…,
ja där slutade domaren att räkna, matchen
slutade 23–0.
Grupp A slutade med seger för Göteborg 2.
Andra platsen blev en kamp mellan
Helsingborg och CMP 1. Helsingborg drog
det längsta strået och gick till semifinal.
Århus 2 kom inte till spel och lämnade WO
i samtliga matcher. I grupp B tog Århus
hem segern. Sista matchen i gruppen
mellan Karlshamn och Göteborg 1 avgjorde
kampen om andra platsen. Matchen
slutade 1–1 och Göteborg gick till semi
på bättre målskillnad.
Semifinal 1 mellan Göteborgslagen blev
en jämn match. Lag 1 vann med 2–1.
Semifinal 2 mellan Århus och Helsingborg blev lika jämn, med 2-1-seger för
Århus.
Finalen mellan Århus och Göteborg
blev stenhård. Sverige mot Danmark
– ett prestigemöte. Lagen följdes målmässigt åt och vid full tid stod det 3–3.
I förlängningen tog Århus ledningen med
4–3. Domaren blåste av matchen och förklarade Århus som segrare genom golden
goal. Ett snoppet slut för göteborgarna och
glädjande för Århus, då inget av lagen var
medvetna om att matchen skulle avgöras
genom golden goal.
Grupp A
Göteborg 2
5 5 0 0 1
3–2 15 poäng
Helsinborg 5 4 1 1 17–2 1
0 poäng
CMP 1
5 4 1 1 15–4 10 poäng
Sttetin
5 2 0 3 9–7 6 poäng
Kalundborg 5 1 0 4 3–27 3 poäng
Århus 2
5 0 0 5 0–15 0 poäng
Grupp B
Århus
5
Göteborg 15
Karlshamn
5
CMP 2
5
Halmstad
5
Gdynia 5
/gdansk
5
3
3
2
1
0
0
1
1
0
0
0
0
1
1
3
4
5
En personlig reflektion över årets
mästerskap: Nordiska skall vara ett tillfälle att träffas för att spela fotboll. Och
när fotbollen är avklarad en gemensam
avslutning för att kunna utbyta erfarenheter och synpunkter under gemytliga
former. Köpenhamnsarrangemanget
erbjöd tyvärr ingen bra avslutning på
mästerskapet. Det blev utfodring och
prisutdelning under pågående final!
Kostnaden för deltagande i mästerskapet
bör också ses över. Vi har haft en upp­
görelse om vad det ska kosta för varje
lag. Den ska förstås följas. Jag hoppas att
de deltagande hamnarna tar tag i turneringen och styr upp hur vi i fortsättningen
ska genomföra Nordiska Hamnmästerskapen. Ta inte detta som gnäll, jag är
trots allt positiv och ser fram mot nästa
turnering.
Jannerback
34–5 15 poäng
28–6 10 poäng
25–1010 poäng
7–22 6 poäng
11–21 3 poäng
2–43 0 poäng
Hamnarbetaren 3.2011 5
lossat
Göteborgs kommun
har sålt Skandiahamnen
Hallå där Håkan Tjärnberg, regionalt skyddsombud i norr!
Distriktet har bytt namn till Hamns norra
arbetsmiljöutskott. Duger inte det gamla?
– Nej, det gick slentrian i distriktsarbetet.
Samma dagordning år ut och år in. Vi
insåg att vi måste hitta en nisch för att bli
intressanta och få tillbaka samhörigheten
från 70- och 80-talet.
Göteborgs kommun sålt ut Skandiahamnen, Nordens största containerterminal, till
jättebolaget APM Terminals. APMT, som ska driva stuveriverksamheten i Skandiahamnen under de närmaste 25 åren, ingår i den danska Maersk-koncernen. Maersk
har under lång tid varit Skandiahamnens enskilt viktigaste kund på fartygssidan.
Så nu är det arbetsmiljön som gäller?
– Ja, vi satsar enbart på skyddsfrågor.
Där ökar intresset. Och det behövs. Titta
bara på dödsolyckorna i Helsingborg,
Åhus och Slite.
>>
Därmed är det nu uppenbart att
Hamn4an, alltsedan privatisering
av hamnen blev ett diskussionsämne i
Göteborg, har gjort en korrekt analys av
vad utförsäljning av den offentliga hamn­
verksamheten skulle innebära. Fackför­
eningen påtalade redan på utredningssta­
diet att den internationella rederi- och
terminalmarknaden idag är ett internatio­
nellt oligopol, där ett fåtal enormt kapi­
talstarka aktörer har en mycket domine­
rande ställning.
Detta är globala koncerner med hund­
ratals miljarder kronor i årliga intäkter,
vars enda syfte är att dra in maximal vinst
till ägarna. De kan givetvis inte förväntas
ta några som helst lokala, regionala eller
nationella hänsyn vid prioriteringar inom
de egna logistikkedjorna. Fackföreningen
har redan från början påpekat att ett pri­
vatiseringsbeslut med största sannolikhet
skulle innebära att det var just till några
av dessa mäktiga händer som Göteborg
skulle avhända sig demokratisk inflytan­
de över hamnens framtid.
Såväl hamnstyrelsens ansvariga som
politikerna i kommunfullmäktige protes­
terade mot Hamn4ans påstående. Kom­
munstyrelsens socialdemokratiske ord­
förande gjorde mycket klart att hamnen
skulle säljas ut till en oberoende aktör,
utan kopplingar till rederijättarna. De
farhågor som hamnarbetarnas fackfören­
ingar hyste inför ett sådant scenario vifta­
des bort gång på gång. Debattartiklar,
manifestationer och politikeruppvakt­
ningar lämnades obesvarade med hänvis­
ning till att de framförda riskerna aldrig
skulle kunna bli aktuella. Göteborg skulle
bli annorlunda än liknande processer i
exempelvis Danmark, lovade man.
Idag har vi fått slutgiltigt facit: APMT är
en av världens i särklass största aktörer
på terminalsidan, med en extremt stark
ställning på containermarknaden. Maersk
containerrederi är väldens största. Det
6 Hamnarbetaren 3.2011
7
Alla byter ju namn nuförtiden …
– Jo, men vårt utskott är också nytt med
en gubbe från varje avdelning och mig
ovanpå. Alla hamnarna blir mer delaktiga
än förr.
I ett pressmeddelande kommenterar
Hamn 4an kommunens agerande:
”Det måste beskrivas som sorgligt att
Göteborgs kommun säljer ut sin containerhamn.”
Hamn4an påpekar också att hamnens vinster
i mångmiljonklassen i fortsättningen
inte tillfaller kommuninvånarna
och staden utan privata aktieägare.
måste beskrivas som sorgligt att Göte­
borgs kommun nu säljer ut sin container­
terminal. Skandiahamnen är idag ett
självständigt kommunalt bolag, vilket
agerar på exakt samma villkor som den
privata operatören kommer att göra i
framtiden. Det innebär att man redan
idag betalar omkring 150 miljoner om året
i koncessionsavgift (som kan beskrivas
som stuverioperatörens hamnhyra) till
den offentligt ägda hamnmyndigheten.
Efter att koncessionsavgiften är betald
kommer Skandiahamnens årsbokslut att
sluta på vinst i mångmiljonklassen 2011.
Dessa vinster tillfaller i framtiden inte
längre kommuninvånarna och staden,
utan privata aktieägare.
Med detta sagt konstaterar Svenska
Hamnarbetarförbundets avdelning 4 föl­
jande: Fackföreningen har i dagsläget inte
för avsikt att göra ytterligare ansträng­
ningar för att förmå Göteborgs kommun­
politiker att riva upp det fattade privatise­
ringsbeslutet. Av alla politiska partier i
kommunfullmäktige är det endast Vänster­
partiet som har motsatt sig privatiseringen
av hamnen och röstat nej till utförsäljning.
Förutsättningarna för att förändra detta
är i dagsläget minimala. Hamn4an bedö­
mer därför att det mest effektiva sättet att
tillvarata hamnarbetarnas intresse av
trygga, säkra jobb med bra löner och
arbetsvillkor, är att prioritera att bygga en
fungerande arbetsrelation med den nya
operatören APMT.
• En av Hamn4ans viktigaste syster klubbar är sedan många år hamnar­-
betarfacket i danska Århus. Avdelningen ser med stor tillförsikt fram emot att det internationella fackliga samarbetet och utbytet därmed kommer att för djupas ytterligare. • Det är avgörande för containertermi-
nalens verksamhet att överlåtelse processen inte drar ut på tiden.
Perioder av utdragen väntan generar beslutskramp på ledningsnivå, ute blivna investeringar och oro bland
personalen, vilket hämmar hamnverk-
samheten.
• Det är mycket glädjande att APMT
förbundit sig att göra omfattande
investeringar i nya kranar och annan infrastruktur under de närmaste åren. Detta innebär att den nya operatören inledningsvis satsar offensivt, vilket kan generera nyanställningar på hamn arbetarsidan.
Överst på agendan?
– Mellansurrningar av virkespaket på
däck. Numera har man plastband om
dem. Kör kranföraren emot kan banden
springa, bunten rasa och dra med sig
folk. Här spelar redarna ut hamnarna mot
varandra. De säger, att i andra hamnar
krävs inte surrningar, varför då här? Nu
samlar vi in fakta om vad som inträffat
och gör sedan en riskanalys. Målet är
klart: Samma regler i alla hamnar.
Hårda bud för stuverierna?
– Egentligen inte. Vi tänker bjuda in
arbetsgivare till vårt nästa möte för att
få en bra dialog. Vi är ute efter resultat,
inte konflikt. Då måste vi hjälpa och inte
stjälpa varandra.
Per Turesson
Hamnarbetarkämpar i avd 4
avtackades på Liseberg
Hamnarbetarförbundets Göteborgsavdelning genomgår ett generationsskifte, det
visar sig på pensionärsavtackningarna.
I somras bjöd avdelningen 21 gamla
kämpar på middag med tillbehör. Värdshuset på Liseberg var platsen för denna
uppvaktning av gubbar med en genomsnittlig anställningstid på 34 år.
Det var tal och uppvaktning med avdelningens standar av Martin Berg och Erik
Helgesson. De blivande pensionärerna
framförde ett tack till avdelningen.
Det hölls tal om stoltheten och glädjen
att ha varit med i Hamnarbetarnas fackförening. Bland de nyblivna pensionärerna
syntes två före detta ordförande, Hans
Kindgren och Christer Milefors. En f d
förtroendeman, Lasse Ladestam, och en
f d styrelseledamot, Tomas ”Tango”
Carlsson. Pensionärsföreningen representerades av ordf Acke Brolin och
undertecknad. På stora scenen utanför
Värdshuset repade Beatlestrummisen
Ringo Starr.
Jannerback
Erik Helgeson
Hamn4an, Göteborg
Hamnarbetaren 3.2011 7
lossat
40-årsjubileum
och kongress
Arbetsmiljöutskott skärper
rutiner vid virkeslastning
19–21 april 2012 på Lidingö håller Svenska
Hamnarbetarförbundet sin 13:e kongress
år. Samtidigt firar förbundet sitt 40-årsjubiluem.
– Kongressen är vårt högsta beslutande
organ och oerhört viktigt för Hamnarbetarförbundets utveckling, säger Björn
Borg som tillsammans med förbunds­
styrelsen ser fram emot att få in många
konstruktiva förslag och motioner från
medlemmarna och avdelningarna.
Kongressen blir också extra minnesvärd för honom och Peter Shaw, båda
legendarer inom förbundet, som går i
pension nästa år.
Norra distriktets arbetsmiljöutskott,
genom Hamnabetarförbundets regionala
skyddsombud, har beslutat att det vid
virkeslastning:
• skall mellansurras efter två lager på väderdäck, luckor o dyl.
• skall lastas med minst två förslingade paket på varje sida på däck (kransning) innan utdragning med vajer får ske.
• får användas endast 3 tons engångs-
sling.
• måste finnas signalmän som har
godkänd signalmansutbildning.
Woxström ersätter
Halvarsson
Håkan Woxström kommer att ta över
ordförandeklubban i avd 81, Söderhamn.
Lennart Halvarsson har skött uppdraget
sedan länge och lämnar nu över till
Håkan.
Lennart hade för övrigt änglavakt och
sinnesnärvaro att överleva ett fall på sex
meter från sitt hustak tidigare i höstas.
Med tre brutna revben, en punkterad
lunga och en smäll på ena njuren blev
han ändå illa skadad.
– Min enda tanke var att komma ner
på fötter och det lyckades ganska bra, så
trots skadorna är jag nöjd – det kunde ha
gått betydligt värre, hälsar han och siktar
nu på att så snabbt som möjligt komma
igång med arbetet igen.
För lugnt i Holmsund
– Just nu är det jättelugnt här i Holmsund.
Det har för lite jobb i flera veckor. Fast
ibland är det så här, så vi ska inte oroa
oss redan, säger Kenth Sehlstedt, ord­
förande i Hamns avd 80. Han och arbetskamraterna vet ju också att allt godset i
lagren ska lastas ut. Det är mest papper.
Sedan har de lite båtar emellanåt för
lastning av virke till Alexandria.
Holmsund har ju blivit en viktig hamn
för lossning av vindkraftverk, men det
är säsongsberoende då delarna inte är
lämpliga att hanterar och montera i
vinterväder.
– De säger att de ska öka ännu mer
med vindkraftverk, så det hoppas vi på
till våren, säger Kent, som innan dess
också hoppas på mer jobb så att även
extringarna får lite jobb, för nu är det
tunnsått i Holmsund för dem.
På kurs i skydd
Hamnarbetarförbundets skyddskurs hålls
även i höst på Runö, i Åkersberga utanför
Stockholm. Det är en tredagarskurs som
går 21–23 november. Det finns platser
kvar att utnyttja för avdelningarna.
Praktverk
om arbetarskildrare
M
ed massor av bilder och hela
21 olika textförfattare skildras
Torsten Billman, som själv är
arbetsskildraren med havet i
fokus, i en ny mäktig bok på 464 sidor.
Utgivare är ABF i Halland tillsammans
med Hallands Konstmuseum. Redaktör
är Dan Lennervald.
Mångsidige Torsten Billman är känd
för sina träsnitt, teckningar, offentlig
konst där människan, inte sällan hamn­
arbetare och sjömän, alltid är i centrum.
Det finns fortfarande pikétröjor och
t-shirts till försäljning för 50 kr/st + frakt.
Det går bra att höra av sig till Berit på
expeditionen 08-667 3250 eller skicka
ett mail till [email protected]
Arbetsmiljöträff i Halmstad
Ifjol vid den här tiden hölls en
första arbetsmiljöträff i Göteborg
för hamn­arbetare i syfte att diskutera, ut­
byta erfarenheter och se till att hamnarna
inte konkurrerar med arbetsmiljö för att
få uppdrag.
Nu tar avd 21 i Halmstad tag i årets
arbetsmiljöträff som kommer att hållas 16
november.
– Vi har ju i stort sett samma arbetsmil­
jöproblem i alla hamnar och vi har därför
bra möjligheter att samordna insatser och
att få våra arbetsgivare att förstå vad som
behöver göras, säger Paul Karlsson,
8 Hamnarbetaren 3.2011
9
havet som tema, konstkritikern Rolf
Anderberg, konstnären Torsten Jurell,
konsthistorikern Küllike Montgomery
med en lång museikarriär, en av dem som
bäst känner Billman; vidare Janne Svens­
son, metallarbetaren, som är kulturan­
svarig på IF Metallklubben på Volvo i
Eskilstuna, samlare av Billman …
– Ja, det är, ett annat Kultursverige än
det nyliberala aktuella som format den
här boken, anser Millroth.
Fotnot: Torsten Billman levde 1909–1989
Psst, dags för en ny tröja?!
grattis!
90 år
rid, Hort lax
Gottf
ström
Lund
1
25/1
12/12 Ek Karl Axel, Töre
>>
På den plats som formar dem.
– Det är en fantastisk bok. En kultur­
skatt rentav, säger Thomas Millroth,
konsthistoriker och litteraturkritiker, som
hittat flera fantastiska träsnitt i den nya
boken, också sådana som tidigare bl a
ingått som illustrationer i Fjodor
Dostojevskis ”Brott och Straff”.
I boken behandlar en rad författare
Billmans liv och konst. Thomas Millroth
nämner Ove Allansson förstås, proletär­
författaren som liksom Billman själv har
huvudskyddsombud i Halmstad hamn.
– Här har det efter många års samar­
betsproblem mellan ledning och kollektiv
nu blivit en mycket bättre stämning.
– Vi har fått tre nya chefer, varav två
kommer från Helsingborgs hamn och de
har med sig en helt annan inställning till
jobbet än vad som varit tidigare. De
lyssnar på oss, vill ha oss med i diskussio­
nerna och har också börjat ta tag i de
anmärkningar Arbetsmiljöverket hade
när de var här på inspektion för flera år
sedan. Bland annat ska vi äntligen få
ordning på trafiksituationen, nya omkläd­
ningsrum till terminalen och förhopp­
ningsvis också en ny lunchmatsal.
Paul tror och hoppas också att företa­
get nu satsar på en gemensam arbets­
miljö­utbildning för förmän och hamnar­
betare så att det kan bli en ny gemensam
start i hamnen.
– Hanteringsmässigt ser det också
positivt ut för oss. Containrarna ökar
kontinuerligt, även plåten går bra. Det
är väl bara träet som gått lite tillbaka,
konstaterar Paul.
Fotnot: På www.hamn.nu/forum finns protokoll
från första arbetsmiljöträffen i Göteborg 2010.
85 år
nge
Borlä
,
Sven
son
Lars
0
18/1
6/11 Persson Gurt Erling, Kyrhult
31/12 Holmgren Ivar, Skel lefteå
80 år
n
20/10 Englund Lennart, Söderham
n
ham
Skär
,
e
Yngv
son
Jans
0
21/1
d
31/10 Joha nsson Göra n, Oxelösun
anda
Rävl
Olof,
Sven
rsson
Pette
5/12
75 år
1/10 Fridlund Dan, Trångsviken
org
10/10 Hildi ngsson Leif, Helsingb
11/11 Andersson Sven, Sandarne
15/12 Gunnarsson Åke, Halm stad
70 år
12/10 Karlsson Kjell Nyköping
a
25/10 Nilsson KesterHising s Back
4/11 Ekst röm Kjell Ove, Mölndal
Frölu nda
21/11 Hansson Lars -Erik, Väst ra
22/11 Grund Roger, Göteborg
29/11 Axelsson Kurt, Älvsjö
30/11 Land Rolf, Aski m
2/12 Axelsson Göra n, Angered
e
11/12 Andersson Sven-Erik, Säffl
11/12 Joha nsson Eiler t, Sundsvall
11/12 Sandberg Bo, Sundsvall
29/12 Lindblom Ingemar, Aling sås
65 år
5/10 Kaller Bjarne, Hedemora
10/10 Söderlund Kjell, Stöde
13/10 Dahl Per-Göran, Halm stad
17/10 Bergqvist Rolf,Sandöverken
23/10 Berne Erik, Stockhol m
4/11 Svah n Roger, Aling sås
11/11 Stenberg Thord, Hort lax
m
17/11 Fran zen Doglas, Stockhol
Vitå
ar,
Gunn
g
Åber
1/12
erg
16/12 Andersson Tom my, Gustavsb
stad
Halm
art,
Lenn
sson
Sven
2
20/1
60 år
8/10 Bilic Dragoslav, Göteborg
8/10 Olofsson Dan, Sjöv ik
n
19/10 Edrin Ingemar, Band hage
20/10 Vretborn Anders, Styrsö
nda
2/11 Wiberg Urba n, Väst ra Frölu
3/11 Christianson Tore, Halm stad
10/11 Andersson Tomas, Karlstad
21/11Engman Age, Njuru nda
5/12 Hansson Kenneth, Göteborg
a
14/12 Stålnacke Dan, Hisings Back
50 år
d
ösun
Oxel
y,
Harr
holm
Grön
23/10
rö
9/11 Pedersen Hans -Göran, Öcke
gby
Ljun
Östra
lj,
Miha
at
9/11 Horv
12/11 Eriksson Tony, Uddevlla
15/11 Holmström Michael, Alnö
24/11 Nyqv ist Stefa n, Göteborg
5/12 Andersson Ingemar, Halm stad
s
12/12 Joha nsson Stefa n, Mön sterå
org
ingb
Hels
r,
Pete
on
nuss
Mag
29/12
rsson
GRATTIS-bok till Svens Olof Pette
r!
mbe
dece
5
den
år
80
r
som fylle
Hamnarbetaren 3.2011 9
konferens
IDCs Europakonferens
i Helsingborg:
Protestdag i hamnarna
mot social nedrustning
Portugiser och Spanjorer i skön förening.
Just det, och ratificera konvention 137 nu!
På konferenspodiet fr v Antolin Goya, IDCs General Coordinator, Björn Borg ordförande Svenska Hamnarbetarförbundet.
Peter Shaw, IDC European Coordinator och Eskil Rönér, värd och VU-ledamot i Svenska Hamnarbetarförbundet.
IDCs Europakonferens hölls i september i Helsingborg. Ett 70-tal hamn­
arbetare från medlemsländerna diskuterade internationella hamnarbetarfrågor i allmänhet och hur den ekonomiska krisen skapar en press på de
drabbade nationerna att skära ned på välfärden och sälja ut egendom i
synnerhet. Något som även dabbar hamn- och stuveriverksamheten.
>>
IDCs Europakonferens hölls i
september i Helsingborg. Ett 70tal hamnarbetare från medlemsländerna
diskuterade internationella hamnarbetar­
frågor i allmänhet och hur den ekono­
miska krisen skapar en press på de drab­
bade nationerna att skära ned på väl­
färden och sälja ut egendom i synnerhet.
Något som även dabbar hamn- och
stuveriverksamheten.
– Allra värst är ju situationen i Pireus,
Grekland, där kinesiska Cosco tagit över
driften av containerterminalen, med följd
att de regler och rättigheter som vi i
Europa att vana vid ska gälla helt satts ur
spel, säger Peter Shaw, IDCs Europa­
koordinator.
Han understryker att situationen i
Pireus är komplicerad, men att IDC gör
allt för att försöka få Cosco att komma till
10 Hamnarbetaren 3.2011
11
förhandlingsbordet och diskutera fackliga
rättigheter, och samtidigt motverka att det
”importeras” försämrade villkor av nya
aktörer på den europeiska marknaden.
Förhoppningar om Pireus
– Som det är nu tillåts inte hamnarbetarna
i Pireus att organisera sig. Om de går med
i facket får de sparken. Istället anställer
Cosco på daglig basis personal från be­
manningsföretag och underbemannings­
firmor för att hindra att hamnarbetarna
ska organisera sig fackligt. De som arbe­
tar där nu har undermåliga arbetsförhål­
landen, orimliga arbetstider, ingen vettig
övertidsersättning och dålig lön, upplyser
Peter.
Han ser dock en liten strimma av ljus
kring Pireussituationen, då det nu kom­
mer signaler om att Cosco kan vara
beredda att möta representanter för IDC
och diskutera arbetsförhållandena i den
grekiska containerterminalen.
– Vi vill ju att de ska tillåta hamnar­
betarna att bilda och medverka i fackliga
organisationer och förhandla fram avtal
som liknar något vi kan acceptera i Europa.
Storföretag pressar krisande länder
I den ekonomiskt prekära situation som
flera europeiska länder befinner sig i,
allra värst Grekland, är tendensen tydlig
att där det finns budgetunderskott kom­
mer storföretag och pressar fram köp och
övertag av statliga egendomar och bolag,
något som är tydligt med just Cosco i
Grekland.
– Vad jag har förstått har de också lovat
grekiska staten att fortsätta göra stora in­
vesteringar i landet när de fått tillgång till
hamnen i Pireus. Den hamn som fungerar
som navet för Cosco i Europa, säger Peter
och noterar hur de pressade länderna
också monterar ner sina sociala skydds­
nät på ett oroväckande vis.
– Vi beslutade därför på konferensen
att ordna en gemensam europeisk pro­
testdag i slutet av november, där vi pro­
testerar mot den sociala nedrustning som
finanskriserna påtvingar stater och som
drabbar arbetare och då förstås också
hamnarbetare. Vi kommer förstås att peka
på Pireus-situationen som varnande
exempel.
Under protestdagen sker en kort
arbetsnedläggelse i hamnarna i Europa
samtidigt en protestaktion mot Cosco på
plats i Pireus. Peter Shaw kommer att
vara där.
Med eller mot facket?
På IDC- konferensen diskuterades också
den europeiska hamnpolicyn. Detta efter
ett nytt utspel från transport- och logis­
tikkommissionären Siim Kallas, där han
hotar med att skärpa hamnlagstiftningen
och öppna upp för ännu mer konkurrens
och marknadstillträde.
– Jag bedömer att han emellertid inte
är ute efter helt nytt hamndirektiv och
han påstår att han i och med sitt nya ut­
Peter shaw i samtal med IDCs administratör, Susanna Busquets.
spel inte vill stöta sig med facket – men
det gör han, och vill han ha bråk så får
han det, slår Peter Shaw fast, som ändå
tar det hela med en nypa salt.
– Jo, fast vi kommer ju att tala om för
honom att han kan välja att arbeta med
facket eller mot facket. Konsekvenserna
av alternativen förstår han nog själv. Och
det känns ju trist om den konstruktiva
arbetsanda vi skapade inför i den förra
kommissionen för hamnpolicy ska rase­
ras, i synnerhet som Siim Kallas anför
argumentet, för att skärpa lagstiftning, att
parterna, hamnarbetarorganisationer och
arbetsgivarorganisationerna inte kommit
någon vart i sina överläggningar i den så
kallade sociala dialogen. Vi i IDC och ITF
på hamnarbetarsidan är överens och
klara, utan det beror helt och hållet på
att arbetsgivarna inte kommit igång på sin
sida, avslöjar Peter.
Önskar ”mjuk lagstiftning”
Han kan sträcka sig till att det inom vissa
områden kan vara befogat med lagstift­
ning, för att reglera anställningsförhållan­
den och att man inför en ”broms” så att
det inte uppstår situationer som den som
råder i Pireus, och som förhindrar att fler
utländska terminaloperatörer importerar
dåliga arbetsförhållanden till Europa.
– I stort bör hamnpolicyn dock utgå
från ”mjuk lagstiftning”, som t ex rekom­
mendationer, standarder, bra modeller
och praktiska exempel.
– Vi i IDC tycker också att det är på
tiden att man lagstiftar om att alla länder
ska ratificera Hamnarbetarkonventionen
ILO C-137, som garanterar hamnarbetarna
rätten till arbete.
IDC är sedan en tid erkänd som social
partner och därmed officiell förhandlingspart. Det innebär att EU-kommissionen
måste hålla IDC delaktiga i allt, informera
och diskutera i alla frågor.
– De kan inte hålla på med lagstiftning
bakom ryggen på oss. Det är bra. Det är
också bra att vi har ett bra samarbete med
ITF i de internationella frågorna, för vi
har ju samma problem och vilja. Nu får vi
hoppas att arbetsgivarparterna också kan
börja samarbeta, så att vi får igång den
sociala dialogen, säger Peter Shaw.
Text: Mikael Ödesjö
Fotnot: IDC (International Dockworkers
Council), den internationella samarbetsorgani­
sationen för hamnarbetarfack över hela värl­
den, har nio medlemsländer i Europa: Sverige,
Danmark, Portugal, Spanien, Frankrike, Italien,
Grekland, Cypern och Malta.
Hamnarbetaren 3.2011 11
Hamnreportage piteå
Kl 11.30. Haraholmen, Piteå:
Det är mitt i oktober. Frostnätterna står för dörren. Hamnarbetarna
på kajen är rejält påpälsade. Det vet vad den råkalla kylan
kräver. Virkespaketen hakas på kranoken, lyfts högt upp, seglar
över relingen på Thuleland och ner i lastrummen, samtidigt längst
akterut och längst förut. Tempot är högt. Kranförarna är skickliga
och med hjälp av kollegorna i lastrummen placerar de paketen
tätt tätt intill varann med en imponerande precision.
>>
Det är fullt upp i hamnen, som
vanligt skulle man kunna säga,
om det inte vore för det att pappersmassa­
fabriken Smurfit Kappa Kraftliner haft en
ofrivillig paus i produktionen i sju veckor
i brist på kunder. Men nu är fabriken igång
igen och hastigt och lustigt har också
virkespaketen flödat in till hamnen. Så
pass mycket virke är det totalt att hamn­
kontoret ligger dolt bakom travarna.
17 000 kubikmeter skall lastas i Thule­
land för vidare transport till Egypten. Det
tar en vecka.
Thomas Höglund, fackordförande i
Hamns avdelning i Bottenviken, där även
hamnarna i Kalix, Luleå och Skellefteå
ingår har mycket att göra, både med
hamnarbetet, skyddsarbetet och det
fackliga arbetet.
Kräver utredning om engångssling
– Jo, det är ganska fullt upp nu. Mycket
att göra och att fundera över, erkänner
han, i en kort paus uppe i trucken. Det
mest akuta anser han är problemen med
den undermåliga kvaliteten på engångs­
slingen, banden som håller ihop virkes­
paketen.
– Det är ju ett ganska nytt påfund och
tyvärr är dimensionering för normer och
standard ännu ej fastställda. Dessutom
florerar det ett förvillande likt CE-märke,
den europeiska produktkvalitetstämpeln,
som kommer från företaget China Export
(se foto på nästa uppslag, reds anm) och
det senare har ingenting med produkt­
kvalitet att göra, även om man kan för­
ledas att tro det, avslöjar avdelningsord­
föranden, som nu vänt sig till Hamnarbe­ >
Johanna Persson och
Stig Lundkvist har kul
igen på jobbet trots
att vintern med bistert
väder nalkas.
a
n
r
a
t
e
b
r
a
n
m
a
h
Nu ler
12 Hamnarbetaren 3.2011
n
e
g
i
å
e
t
i Pi
Hamnarbetaren 3.2011 13
Hamnreportage piteå
> tarförbundets styrelse för att förbundet
ska ta upp problemet brett med myndig­
heter som Arbetsmiljöverket och Konsu­
mentverket samt tillverkare och uthyrare
av sling och engångssling.
Falsk CE-märkning oroar
Thomas och hans arbetskamrater, inte
bara i Bottenviken utan längs hela Norr­
landskusten, kan intyga att de förekom­
mit flera tillfällen då engångsling brustit.
Ännu så länge turligt nog utan att någon
person skadats.
– Hiven har ramlat ner på ”rätt” ställe,
men det är ju oroväckande, säger Thomas.
Engångssling är ännu inte helt domine­
rande men nya bättre sling har tagits
fram, även från kinesiska tillverkare. Dock är den falska CE-märkningen fort­
farande ett problem och den säkerhets­
marginal som säger att slingen skall klara
av laster 7 gångar större en den faktiska
vikten gäller inte för en stor del av en­
gångsslingen som florerar idag.
– Vi har kollat och ibland handlar det
om halva kapaciteten eller till och med
ännu svagare, påpekar Thomas, som be­
farar att rederierna och godsägarna vill
tjäna pengar på billigare sling.
– Affärstänket går före vår säkerhet,
det är inte acceptabelt, understryker
han.
kvaliteten på engångsslingen, banden som håller
ihop virkespaketen är under all kritik.
Fler tillbud och olyckor
Thomas är bekymrad över att olika slags
tillbud och olycksfall i hamnarbetet ökar.
Han har dock svårt att peka på några en­
skilda orsaker.
– Jag tror att det beror på att vi tappat
säkerhetsfokus, att vi har blivit vardags­
blinda och förlorat känslan för hur tunga
saker vi hanterar. Så pass tunga att man
får bara en chans, går det snett får det
ödesdigra konsekvenser. Vi måste bygga
upp egenansvaret och tänka på varann: ”Jag ska hem ikväll och min kompis också”,
säger Thomas och nämner tillbud och
olyckor som ägt rum, på senare tid – fall­
olyckor, klämskador, en kran som välte i
Skellefteå, en kranskopa som ramlade ner
i Luleå, vajrar som gått av o s v.
– Det har väl gått skapligt bra hittills,
men det är allvarliga tecken. Och jag tror
som tur är att arbetsledningen tänker
likadant, säger Thomas.
Trivs med nya chefen
Arbetsledningen ja! Sedan ett drygt halv­
år har Bottenvikens Stuveri en ny chef.
Efter den av inte alla helt uppskattade
chefen Tor Dahlberg har en kvinna nu
äntrat vd-stolen. Susanne Jangdal med
förflutet bland annat som chef för flyg­
platsen i Luleå har hittills också hamn­
arbetarnas förtroende. >
förvillande likt CE-märke, den europeiska produktkvalitetstämpeln, som kommer från företaget China Export.
”Vi har haft lugnt period, Kappa har haft
en stilleståndsperiod på pappersbruket,
men Luleå och Skellefteå har haft bra
snurr, så de har hållit oss över vatten­
ytan”, säger Thomas Höglund.
”
Jag tror att
vi ska jobba
med attityder i
arbetsmiljö- och
skyddstänk, förutom bättre säkerhet
skapar det också
en positivare stämning. Och genom
att vi bryr oss om
varann och jobbar
på ett säkert sätt blir
vi föredömen till
nya killar och tjejer
som börjar här.
Robert Edgarsson ser till att virkespaketen är säkrade innan kranlyftet ner till lastrummet.
14 Hamnarbetaren 3.2011
15
Hamnarbetaren 3.2011 15
Hamnreportage piteå
> – Hon verkar trevlig, har gett ett gott
intryck än så länge. Så vi är nöjda, så här
långt, intygar Robert Edgarsson, Tommy
Lindberg, Christer Berggren, David
Andersson, Peter Nyman, Thord Stenberg
och Lennart Persson med flera uppe i
fikarummet i hamnen.
– Jag hon är heller inte rädd för att
komma hit upp, så nog har leendena
blivit lite fler här sedan hon kom! Det
gäller nog alla i hela bolaget, även om vi
inte vet så mycket om framtiden. Klart är
att hon ska ha sin chans, säger Thomas
Höglund och efterlyser samtidigt led­
ningens initiativ till att kontinuerligt job­
ba för att skapa en god stämning och po­
sitiv attityd på arbetsplatsen.
Sture Jonsson
– Det tror jag skulle betyda mycket för
att företaget ska gå bra. Vi ska dock inte
hasta fram utan ta det i lagom steg, så att
alla hinner följa med i eventuella föränd­
ringar.
Båtarna kommer med kort varsel
Godsslagen hamnarbetarna i Piteå hante­
rar är övervägande virke, papper och rå­
vara till industrin. Haraholmen är en
100-procentig FA-hamn. Hit kommer inte
en enda schemalagd båt. De kommer som
de behagar och ofta vet inte hamnarbe­
tarna vad som väntar från en dag till en
annan. Men så är också avtalet anpassat
så att det följer verksamheten.
– Vi har haft det likadant sedan det
infördes månadslön 1996. Avtalet är kun­
danpassat så att vi alltid är tillgängliga för
de uppdrag stuveriet får. Det fungerar
mestadels bra, men visst kan det bli lite
många eftermiddagsskift emellanåt, och
det kan vara svårt att planera familjeliv
och fritid, säger Thomas.
Ny vikarmskran
Han har också av den uppfattningen att
han tycker att företaget ska se över alla
möjligheter att vara berett för att kunna
hantera nya varuslag.
– Vi bör väl egentligen ligga före po­
tentiella kunder, så att vi har resurser att
klara containrar eller vad det nu kan vara
som blir aktuellt.
Per Åström
I november kommer också en helt ny
vikarmskran, en eldriven hydraulisk
finsktillverkad kran från Mantsinen, och
har en räckvidd på 27 meter.
– Det ska bli spännande, den går ju på
hjul också så den blir säkert användbar,
om den bara inte lider av barnsjukdomar.
Det är ju en prototyp och behöver förstås
köras i skarpt läge ett tag så att man ser
att allt funkar som det ska, säger hamn­
arbetarna runt fikabordet.
Att kranen är eldriven ingår i stuveriets
satsning på miljövänliga alternativ. Man
har också förberett kajen med nya uttag
för att kunna köra alla kranar i framtiden
på el.
Text och foto: Mikael Ödesjö
Kent Andersson
fakta
Piteå Hamn
Piteå Hamn ligger 12 km sydost om Piteå.
Verksamheten vid hamnen består främst i
hantering av skogsprodukter som kraftliner
och pappersmassa som exporteras framförallt
till Tyskland, Holland och England. Veckovisa
transporter på tidtabell säkerställer leverans­
erna till köparna av produkterna. Bland de
dominerande godsslagen märks även sågade
trävaror. Köparna av produkterna finns fram­
förallt i Syd- och Mellaneuropa samt Nordafrika.
Massaved och flis som i huvudsak kommer
från Baltikum dominerar bland de inkommande
godsslagen. Hamnen är utrustad med lyftkranar
till olika ändamål för lastning/lossning av
bland annat skogsprodukter, bulkgods,
containerhantering och projektlaster.
Året runt trafik: Ja
Omsättning gods: Ca 1,8 milj. ton
Antal anlöp: Ca 310 st
Antal kajer: 2 st
Torrlastkaj: 580 meter
Oljekaj: 60 meter
Djup: 12,5 meter
RoRo-lägen: Dubbla
Krankapacitet: Tre vikarmskranar och två
hamnkranar, 12,5 tons + 65 tons lyftkapacitet.
Styckegodsmagasin: 46 000 m2
Virkesmagasin: 13 500 m3
Kemikaliemagasin: 1 800 m2
Oljedepå: 190 000 m3
Gasoldepå: 100 000 m3
Lagerutrymme ute: 225 000 m2
… varav asfalterade: 55 000 m2
Järnvägsspår: 3 st
Nu ligger Thuleland
inne, för en vecka
sedan var det nästan
tomt på uppställningsytorna i Haraholmen.
Men så på några dagar
reste sig virkespaketen högt i långa rader,
så pass att till och
med huvudkontorsbyggnaden döljs bakom
virkesstaplarna.
Tommy Lindström och Robert Edgarsson
16 Hamnarbetaren 3.2011
17
Hamnarbetaren 3.2011 17
krönikan Peter Mosskin, författare, musiker, radiomakare.
Uppvuxen i Stockholm, rötter i Ryssland, luftrötter i Frankrike
och Jämtland. Intresserad av snickeri & andalusisk kultur,
senaste projekt en roman om Sahara.
Arabisk vår i frihetstörstande Syrien
V
i stod på cornichen,
den breda strandpromenad
som löper längs havet i
hjärtat av Beirut. En boule­
vard med palmer, restau­
ranger och breda trottoarer ovanför
klippor där solbrända medelålders män
fiskade med naken överkropp i november.
Avloppsvatten rann rakt ut, flygplan
mullrade längs Medelhavskusten på väg
att landa på Beiruts internationella flyg­
plats söderut. Hamnen låg åt andra hållet.
Det var hösten 2009. Det hade gått en
generation sen inbördeskriget, men bara
en kort promenad därifrån var husen
fortfarande pepprade av kulhål.
En båt passerade på redden. ”UD avrå­
der från resor till Beirut”, sa min son, som
praktiserade några månader på svenska
ambassaden i Damaskus. För människor i
Mellanöstern måste ändå Libanon den
där hösten för två år sen tett sig fridfullt.
för att inte tala om syrien. I dikta­
turer är det ont om ficktjuvar. Nu faller
mediernas strålkastarljus på ett land med
tjugotvå miljoner syrier plus en halvmil­
jon palestinska flyktingar. Säkerhetsstyr­
korna har dödat tvåtusen invånare, sol­
dater börjar desertera, korrespondenterna
rapporterar. Nyss rådde tystnad, nyss var
det bara vardag.
Damaskus gamla stad, med räta gator
från romartiden, har för länge sen för­
svunnit och förlorat sig i ett gytter av år­
hundraden. Förkommit bland hus, träd­
gårdar, torg och basarer, restauranger
och bad. Besökare går vilse – bästa sättet
att ta sig fram bland cykelkärror, pirror,
män som röker vattenpipa och kvinnor
som handlar. Vid en gränd ligger ett hamam. En
halvtrappa ner från gatunivån öppnar sig
dörren till badhuset. En entréhall med
vilobänkar, klädskåp, barberare, recep­
tion och café. Taket är högt, rymd och
stillhet mitt i fyramiljonerstaden Damas­
kus. Badhuset invigdes år 985. Innan
Sverige kristnades – fast det verkar inte
längesen i Damaskus gamla stad. Man går
barfota över badhusets stengolv bland
sprudlande duschar, gurglande brunnar,
badkar av sten, bänkar av sten, vattnet
flödar, bubblar, vattnet ångar, som om
den syriska öknen låg långt bort.
18 Hamnarbetaren 3.2011
19
Som om vattnet i Damaskus inte stäng­des av varje dag klockan tolv – den som
önskar vatten resten av dagen måste ha
egen tank. På badet är det som om Nilen
flödade utanför stadsmurarna till Damas­
kus gamla stad.
men där flödar bara trafiken. En
svärm av uttjänta bilar, mopeder, trehju­
lingar, lastbilar, bussar och taxibilar. Strax
utanför gamla stan ligger ett halvfärdigt
komplex som Syriens förre president
Assad, en sann diktator, lät bygga men
som av någon anledning aldrig avslutades.
Kanske fick han murararm. Mycket folk
i rörelse, många väntar i långa köer på
bussen hem. Trafiken runt gamla stan är
tät, tutande och oöverskådlig. Det är
vardag. Kanske långt från vår egen, men
vardag likafullt.
En halvtimme innan skymningen stan­
nar vi en taxi. Min son, som talar en del
arabiska, slår sig ner och småpratar med
föraren, medan bilen slingrar sig upp mot
ett berg sjuhundra meter ovanför Damas­
kus. I skymningen tänds stadens ljus. Chauffören öppnar bakluckan, sätter på
ett spritkök och bjuder på te. Natten faller.
I samma ögonblick som det blir för mörkt
att trä en sytråd genom en nål börjar
muezzin sjunga från sin minaret. Böne­
utroparnas röster blandas med varandra,
stiger som en kör mot bergets topp.
Minareternas gröna ljus lyser klart medan
gatlyktor och lägenhetsbelysningar still­
samt glimmar upp mot berget.
sen far vi till ett palestinskt läger i
förorterna. Jämfört med Shatila i Beirut,
som verkligen känns som ett ghetto, är
den här förstaden myllrande på ett mer
normalt sätt. Butiker, gatuförsäljare, stånd,
massor av barn, till och med ett och annat
träd. Slaktare, skomakare, kvartersbutiker,
begagnade bilar. En palestinier i fyrtio­
årsåldern har min son som privatelev i
arabiska. S. bor i en etta, rummet är tapet­
serat med böcker, ändå finns plats för
växter, musikinstrument och tavlor. Vi
har med en bok från Beirut som inte säljs
i Syrien, en biografi om familjen Assad.
Diktaturen styr människors liv, men det
finns också en vardag. Bristen på varor
var mer iögonfallande i Sovjetunionen
under kalla kriget, fast jag hade lättare att
läsa av det viktorianska sovjetsamhällets
sammanbitna käkar.
S. är en intellektuell man kunde stöta
på i Paris eller Berlin, han tycker om
böcker, tycker om vin, tycker om kvin­
nor, har suttit i fängelse för sina politiska
åsikter – där upphör likheten. Han är en
palestinier med uppehållstillstånd, en
icke-medborgare som tolereras. Det sägs
att Damaskus brist på vatten beror på att
israelerna lagt beslag på Golan-höjderna
och dirigerar vattnet till bosättningarna
på Västbanken. Det är ett märkligt nät av
hållhakar och maktspel som den arabiska
våren håller på att välta över ända i
Mellanöstern.
nästa morgon flödade kranen av
vatten och fruktförsäljarens rop hördes
genom fönstret. Som Sydeuropa för fem­
tio år sen. Apelsiner och granatäpplen
dignade på en kärra dragen av en spattig
häst. Kvinnan mitt emot skakade lakan på
balkongen. Vägg i vägg med tvättomaten
låg snabbmatsbutikens saftiga småpizzor
med grönsaker, kryddor, köttfärs eller
kyckling.
Efter Libyen vänds blickarna mot Syrien.
Ingenting kommer längre att vara som
förut, hur många modiga medborgare
som måste sätta livet till för att diktaturen
ska falla vet ingen. Från Damaskus kom
en gång bevattningen med araberna till
Europa, man introducerade aprikoser
från Armenien, plommon från Syrien och
kronärtskockor från Palestina. Dessutom
införde araberna under sina åttahundra
år i Spanien melon, gurka, persilja, fänkål,
selleri, blomkål och apelsiner till den
europeiska kontinenten.
Civilisationer går upp och civilisationer
går ner. Det är fantastiskt att se en världs­
del resa sig. Eller som Sartre har skrivit:
”När friheten en gång exploderat i en
människosjäl, förmår gudarna ingenting
längre mot den människan.”
Peter Mosskin
Hamnarbetaren 3.2011 19
Hamnreportage portugal
Hamnarbetare utan fast anställning jobbar
mycket. Ofta sju dagar i veckan, året runt.
Ständiga diskussioner förs med arbetsgivaren
om fler anställda, men det går mycket trögt.
”Vi måste strejka för att få mer folk. De vill
aldrig anställa”, säger João Alves på det
portugisiska hamnfacket, Fesmarpor.
>>
I ett rött tegelhus intill Lissabons
djupa containerhamn, väster om
stadskärnan, har Fesmarpor sina lokaler.
Här träffas man med jämna mellanrum
för att gå igenom anställningsvillkor och
sociala förhållanden för sina medlemmar.
Den viktigaste frågan sedan lång tid till­
baka, är hur man ska få fler fast anställda
hamnarbetare.
– Vår filosofi är att få lönerna att växa
och ha fler som jobbar mindre, säger João
Alves.
Men han förklarar att motståndet från
arbetsgivarna är hårdnackat. Koncernen
som äger hamnarna har alldeles för mycket
att tjäna på rådande vikariesystem för att
självmant vilja gå med på förändringar.
– Om en vikarie blir skadad eller sjuk
är han borta och då behöver företaget
inte betala något för honom. Att ha färre
som jobbar mer innebär också ett mindre
antal att betala försäkringar och arbets­
givareavgifter för, säger João Alves.
nationella kryssningsfartygen. Men
antalet hamnarbetare har minskat stadigt
under senare decennier.
– Till stor del beror minskningen på
automatiseringen i hamnarna. Men man
har också dragit ner för mycket och det
lider vi av idag, säger João Alves.
I Lissabon finns numera cirka 600 tills­
vidareanställda och ungefär 300 i vikarie­
poolen. Vägen till ett
fast arbete går alltid via poolen men det
kan ta flera år innan det blir aktuell.
Under tiden får man vara beredd att
jobba mycket. José Gaspar är fackligt
aktiv och har nyligen fått fast anställning.
João Alves
– Normalt jobbar man varje dag året
om, säger han. Det är bara första maj
som man är garanterat ledig. Jag har
jobbat så i fem år. Visst kan man säga nej
när de ringer, men man kommer ändå för
man vet att kollegorna får det tufft annars.
Åt och sov i trucken
– Men det är heller inte alla vikarier
som vill att fler ska fastanställas, berättar
João Alves. Den rådande underbeman­
ningen leder till mycket övertid, vilket
i sin tur innebär bra betalt. Men de
höga inkomsterna kan lätt bli en fälla.
– Många yngre skaffar dyra bilar och
hus och sen blir de tvungna att jobba
mycket för att klara avbetalningarna.
Familjelivet blir lidande och många har
problem med sina äktenskap och skils­
mässor.
En normal arbetsvecka innebär 40
timmar. Men de flesta jobbar betydligt
mer och det gäller både vikarier och fast­
anställda. Man går i skift om åtta timmar
följt av åtta timmars vila. Verksamheten
pågår dygnet runt och upp till 48 timmars
skiftarbete på raken är vanligt. Och det
kan bli mer.
– Som mest har jag gått i 72 två timmar.
Jag gjorde allt i maskinen, åt och, sov.
Efteråt var jag väldigt sliten. Men jag
älskar varje dag på mitt jobb och det här >
>
Färre och färre hamnarbetare
Fesmarpor representerar arbetare i fem
av landets sju större hamnar. Lissabon är
den största med cirka tio kilometer kaj
längs floden Tejos utlopp mot Atlanten
och hit kommer ungefär hälften av allt
gods till landet, liksom många av de inter­
Vikariefällan i
>
20 Hamnarbetaren 3.2011
Lissabon
Hamnarbetaren 3.2011 21
Hamnreportage portugal
> är mitt liv. Jag har floden i venerna, den
talar till mig, säger João Alves leende.
Nedskärningarna ger skador
Ingångslönen för en portugisisk hamn­
arbetare ligger på 1 000 euro i månaden
(drygt 9 000 SEK) och de högst betalda
tjänar 2 000 euro (drygt 19 000 SEK). Men
med övertid kan man tjäna betydligt mer.
– Du kan dubbla lönen. För det måste
du jobba 20 extra skift i månaden vilket
innebär 60-timmars vecka, säger João
Alves.
De lockande övertidspengarna mot­
verkar inte bara möjligheten till fler fast­
anställda. Det är också en fråga om säker­
het, konstaterar man vid Fesmarpor. Trötthet i samband med godshantering
ökar risken att folk ska komma till skada
och de många timmarna sliter på krop­
pen. Det visar sig inte minst i statistiken
över sjukskrivningar.
– Av dem som arbetar här är ungefär
25 procent sjukskrivna. En del på grund
av olyckor och andra för förslitnings­
skador. Det är ett farligt jobb och det är
därför lönerna är bra. Men det är också
så arbetsgivarna vill ha det. Deras inställ­
ning är att folk inte behöver försäkringar
utan mer pengar, säger João Alves.
När det verkligen krisar händer det att
facket sätter hårt mot hårt och går i strejk.
Senast det hände var i våras, berättar João
Alves.
– Vi behövde 18 killar som hade jobbat
i vikariepoolen i massor av år, trettio skift
i veckan men arbetsgivaren hävdade att
de inte behövdes. Okej, sa vi, om de inte
behövs ska de inte arbeta heller. Det tog
tre dagar så var de anställda.
– Vi har en generös strejkrätt i Portugal
och du behöver egentligen inte uppge
någon speciell anledning för att strejka.
Men vi missbrukar det inte och går inte
ut i strejk för småsaker.
Slitna maskiner och mer droger
Hamnfacket arbetar med fler frågor än
storleken på personalstyrkan och den
fysiska arbetsmiljön är också ett viktigt
område. Men där går utvecklingen inte åt
rätt håll, enligt João Alves som menar att
det blivit sämre senare år.
– Maskinerna är gamla och dåligt un­
derhållna. Förr hade vi bra underhåll,
men arbetsgivarna tyckte det var för dyrt
och bytte till ett billigare och sämre före­
tag. Kvalitén på sätena är inte bra och
många får ont i ryggen.
– Men också de anställda behöver ta
sitt ansvar, tillägger han. Det slarvas en
hel del med skyddsutrustning och kläder
vilket ökar risken för skador.
– Folk är dåliga på att använda hjälm
och ordentliga skor. På sommaren när det
är varmt kör många maskinerna i sandaler.
Men det här hade egentligen gått att lösa
ganska enkelt; om cheferna bara sa att
”
Normalt jobbar
man varje dag
året om, säger han.
Det är bara första maj
som man är garanterat ledig. Jag har jobbat så i fem år. Visst
kan man säga nej när
de ringer, men man
kommer ändå för man
vet att kollegorna får
det tufft annars.
José Gaspar
”du får inte jobba om du inte har hjälm”,
så hade alla haft hjälm på sig.
– Vi har också fått ett ökat problem
med droger i hamnarna, inte alkohol utan
narkotika. En gång i månaden tas det
stickprov på dem som jobbar och är du
positiv får du problem. Men det är inte
bara vi som har drogproblem, det gäller
hela Lissabon.
Borde lära av Holland
Att många chefer och anställda också sak­
nar kunskap om vilka arbetsrättsliga reg­
ler som gäller, underbygger problemen,
säger João Alves.
– Ingen läser lagen här. Vi har försökt
få folk att göra det men intresset är litet.
Vi lyder under samma lagar som alla an­
dra men det är det ingen som bryr sig om.
Den skakiga världsekonomin har inte
nämnvärt påverkat de portugisiska hamn­
arbetarnas situation, säger João Alves.
Även om det var en svacka på godsflödet
2009 så vände det rejält uppåt i fjol.
22 Hamnarbetaren 3.2011
23
– Vi ökade vår omsättning med nio
procent och i år verkar det gå ännu
bättre, säger han.
Portugisisk sjöfartspolitik ger han däre­
mot inte mycket för.
– Våra politiker förstår sig inte på sjö­
farten. Vi har alla möjligheter att bygga ut
våra hamnar och öka transporterna inåt
landet längs floden, men det verkar inte
finnas något intresse för det. Vi borde
titta mer på Holland, de vet hur man tar
tillvara på sjöfarten.
Och med en omfattande inhemsk eko­
nomisk kris ser den närmaste framtiden
dyster ut.
– Vi har en ny regering som vill för­
ändra allt, men det är inte troligt att man
kommer att satsa på sjöfarten de närmaste
åren. Egentligen skulle vi behöva flytta
hela landet någon annan stans, vi ligger
alldeles för nära Grekland, säger João
Alves med ett kort skratt.
Text: Linda Sundgren
Foto: Leif Hansson/World Report
Hamnarbetaren 3.2010 23
avtal
arbetsmiljö
Hamn- och stuveriavtal 2011:
Rekordlåg
löneökning
Hamn- och stuveriavtalet gick ut 30 juni 2011 efter en treårig avtalsperiod.
Under dessa år har Svenska Hamnarbetarförbundet förhandlat ett antal gånger
med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar om avtalsfrågor.
>>
Hamnarbetarförbundet har
under hela sin existens krävt att
få teckna kollektivavtal med arbetsgivarna
och också vid ett flertal tillfällen tagit till
konfliktåtgärder för att nå detta mål.
Under den senaste avtalsperioden har ett
steg onekligen tagits i riktning mot detta
då Sveriges Hamnar erbjudit Hamn­
arbetarförbundet ett s k hängavtal.
Efter långa diskussioner och noggrann
analys har vi dock kommit fram till att
fördelarna, för sådana finns onekligen,
inte överväger nackdelarna med ett sådant
avtal. Hamnarbetarförbundets krav är att
vara fullvärdig avtalspart på den fackliga
sidan tillsammans med Svenska Trans­
portarbetareförbundet.
Så långt har vi alltså inte kommit varför
2011 års uppgörelse gjordes vid månads­
skiftet augusti/september med enbart
Transport som avtalstecknare på den
fackliga sidan.
Historiskt låg procent
Avtalet som gäller under tiden 1 juli 2011
till 31 augusti 2012 ger en höjning av må­
nadslönen om 500 kronor från den 1 au­
gusti samt en konsekvenshöjning av til�­
läggen med 2 procent. Detta är en histo­
riskt låg löneökning och vi får gå tillbaks
till början av 1990-talet för att hitta lägre
24 Hamnarbetaren 3.2011
25
lönehöjning i kronor och i procent…? Ja,
frågan är om det varit så lågt någon gång
sedan Riksavtalet kom till 1974.
man till 0,75 procent, då stiftelsen anses
klara av nuvarande åtaganden med denna
lägra avsättning.
Reglerad pensionsavsättning
Nybildad Framtidsgrupp
Ett angivet skäl till denna låga löneökning
är höjningen av avsättningen till våra
tjänstepensioner (SAF/LO-pensionen). Arbetarnas tjänstepension har alltid varit
betydligt sämre än vad som gällt för
tjänstemännen och 2007 gjordes en upp­
görelse som innebar en successiv höjning
av pensionsavsättningen för att 2012
landa på 4,5 procent för löner under 7,5
inkomstbasbelopp (=ca 390 000 kronor
i årslön) och 30 procent för de lönedelar
som ligger över 7,5 inkomstbasbelopp.
Detta är i sig en bra och välkommen upp­
räkning av våra pensionspremier som på
sikt kommer att ge arbetarna betydligt
bättre tjänstepension. Inte minst gäller
detta oss hamnarbetare som i många fall
har årsinkomster över 7,5 inkomstbas­
belopp. Frågan är bara om detta skall
belasta årets löneuppgörelse då man
onekligen kan tycka att arbetsgivarna
skall stå för denna höjning? Hur som
helst så är nu denna höjda pensionsav­
sättning slutligt reglerad.
Avsättningen till pensionsstiftelsen Port­
side sänks från 1,5 procent av lönesum­
Slutligen finns i överenskommelsen en
bestämmelse om en s k framtidsgrupp
som skall arbeta med ett alternativt
Hamn- och Stuveriavtal. Liknande
arbetsgrupper har funnits tidigare utan
att något resultat egentligen uppnåtts. I år
finns dock en stor skillnad och det är att
Svenska Hamnarbetarförbundet är inbju­
det att delta som fullvärdig part. Detta har
förbundets ledning funnit positivt och
följaktligen tackat ja till erbjudandet och
gruppens första sammanträffande kom­
mer att äga rum i slutet av oktober.
För lite i plånboken
Sammanfattningsvis kan sägas att ekono­
miskt gav detta avtal oss hamnarbetare
väldigt lite i plånboken och speciellt med
tanke på de 0,75 procent som avsättningen
till Portside minskar med kom arbetsgi­
varna mycket billigt undan. Uppsidan är
uppräkningen av pensionspremierna nu
är slutreglerad samt att Hamnarbetarför­
bundet inbjudits att som fullvärdig part
delta i den s k framtidsgruppen.
Björn A. Borg
Styrman påkörd av backande tugmaster
Det fanns ingen trafikvakt när överstyrman blev påkörd av en backande tugmaster med släp.
Den slutsatsen drar Transportstyrelsen av en allvarlig olycka på rampen till m/s Skåne.
Men enligt Arbetsmiljöverket fanns visst en trafikvakt – och det var just överstyrman.
>>
På kvällen 25 maj i år låg färjan
m/s Skåne som vanligt i Trelle­
borg och lossade trailrar från tågdäck.
En av hamnens tugmasterförare hade
kopplat den sista trailern. På tågrampen
stod överstyrman och vinkade åt honom
att backa ut. Sedan tappade föraren ögon­
kontakt med överstyrman i den döda
vinkeln på ekipagets högra sida. Ändå
fortsatte han att backa tills han stoppades
av en annan person. Då låg överstyrman
blödande med kroppen mellan tugmas­
terns bakhjul. Han fick skall- och näsfrak­
turer samt sårskador över kropp och an­
sikte. Bara tack vare att vittnet stoppade
tugmastern klarade han livhanken, tror
Transportstyrelsen (TSS).
Oenighet om orsaken
Olyckan har nu utretts av tre aktörer:
TSS, Arbetsmiljöverket (AV) och Trelle­
borgs Hamn AB. Men någon enhetlig vär­
dering av dess orsaker läggs inte fram.
Tvärtom. TSS och AV ger helt motsatta
svar på nyckelfrågan: Fanns det trafikvakt
eller ej på tågrampen, som är en del av
kajen och inte av fartyget?
Utgångspunkten är AV:s föreskrifter
om hamnarbete (AFS 2001:9). De säger att
det ska finnas trafikvakter ”där det finns
behov av att dirigera fordon eller varna
vid förflyttning av fordon eller järnvägs­
vagn.” De ska ”övervaka säkerheten inom
sina arbetsområden och kontrollera att
deras tillsägelser följs. De får inte ha större
arbetsområden än att de kan övervaka dem.”
Trafikvakten ska ha sådan uppsikt över
fordonsrörelser att de sker utan risk. Fö­
rare och trafikvakt ska kunna hålla kon­
takt under hela rörelsen. Om inte, så ska
rörelsen omedelbart stoppas.
AV:s föreskrifter om skyltar och signa­
ler (AFS 2008:13) gör signalmännens och
trafikvakternas uppgift ännu tydligare:
De ska uteslutande ägna sig åt att dirigera
manövrar och upprätthålla säkerheten
för de arbetstagare som berörs.
Ordning, men bara på pappret
Överstyrman ansvarade för lastning och
lossning. Därför gick han mellan de olika
lastdäcken.
Enligt uppgift till TSS hade fartyget inga
fastställda rutiner för backning av fordon
på lastdäck. Och i fartygsmanualen stod
inget om vad som gällde för fordon som
måste dirigeras.
Hos hamnen var ordningen bättre – på
pappret. Här fanns skriftliga rutiner med
samma innehåll som i AV:s hamnföre­
skrifter. Men i praktiken fungerade det
klart sämre. Arbetet hade flutit på och
varje skift hade utarbetat sina egna ruti­
ner. ”Vid backning av fordon ombord har
man inte upplevt att någon fungerat som
trafikvakt.”
I sin analys pekar TSS på flera avgöran­
de motsägelser:
Enligt föreskrifterna krävdes en extra
person för att dirigera backningen. Men
om tugmasterföraren verkligen uppfattat
överstyrman som trafikvakt så skulle han
ju ha stoppat när han inte längre såg honom.
Överstyrman stod enligt egen uppgift
på lastrampen för att se vilken last som
skulle tas ombord – och inte för att vara
trafikvakt.
Kort sagt: Den trafikvakt som skulle ha
funnits fanns inte.
Ser över fallet igen
Till skillnad från TSS drar AV inte slut­
satsen att överstyrman inte var, och inte
kunde vara, trafikvakt i land. Därför be­
gär AV heller inte att åklagare ska utreda
olyckan.
– Det fanns tydliga instruktioner och
jag tycker att föraren följde dem, säger
arbetsmiljöinspektör Eva Thorén.
Hade AV åtalsanmält olyckan om ni
kommit fram till att det saknades trafik­
vakt?
– Det är troligt, i fall vi gjort samma be­
dömning som TSS. Men när vi tog beslu­
tet att inte åtalsanmäla hade vi inte till­
gång till TSS’ utredning. Nu får vi titta vi
över fallet en gång till, men jag kan inte
säga vart det kommer att leda, säger hon.
I hamnens olycksutredning aviseras
bland annat förnyad riskbedömning och
tydligare rutiner. Däremot utfäster man
inte sig att sätta till trafikvakter vid back­
ning över ramper.
TSS’ utredning om Skåneolyckan finns
på nätet: www.transportstyrelsen.se/sv/
Sjofart/Olyckor--tillbud/Haverirapporter
Per Turesson
Hamnarbetaren 3.2011 25
arbetsmiljö
arbetsmiljö
Påkörning vanligt vid roro-hantering
>>
Olyckan på m/s Skåne var ingen
udda händelse i roro-hanteringen.
Det visar en sökning som Transport­
styrelsens utredare gjort i två databaser.
I sjöolycksdatabasen finns 43 olyckor
vid rullande lastning och lossning på last­
däck registrerade för tiden 1985 fram till
olyckan i maj 2011.
17 av dessa 43 händelser var påkör­
ningsolyckor, där 18 personer skadades
och tre omkom. I alla olyckorna, så när
som på en, var ”förhållanden där den
mänskliga faktorn inverkat” kodat som
huvudorsak.
En sökning bland rederiernas frivilliga
rapporter till en annan databas, Insjö/
ForeSea, efter olyckor liknande den på
Skåne pekar i samma riktning. Även här
fanns 43 händelser inrapporterade. Mel­
lan 2001 och 2010 hängde knappt hälften,
21 stycken, samman med till påkörningar.
Den rullande godshanteringen är med
andra ord svårt olycksdrabbad.
Per Turesson
Brusten kranlina
blir rättssak
Trots körförbud användes kranen i över ett halvår –
ända tills kran­linan brast. Nu väntar rättsligt efterspel
för Luleå kommun och hamn. I förra numret av Hamnarbetaren berättade vi kort om linbrottet.
>>
29 april i år lossade m/s Beatrix
kalksten med hamnkran i Luleå.
När man skulle tömma gripsskopan gick
den ena lyftvajern av uppe på kranarmens
vipp. Vajerns ena del rasade ner på kalk­
stenshögen och den andra över kranens
maskinrumstak. Ingen skadades.
Senare kom det fram att besiktnings­
organet vid sin återkommande besiktning
den 15 oktober förra året anmärkt på
bland annat trådbrott på två kranlinor.
Enligt besiktningsorganet var kranen säker
om bristerna åtgärdades. Tills det var
gjort fick kranen inte användas. Men det
gjorde man ändå.
Att bryta mot ett sådant nyttjande­
förbud är direkt straffbart enligt Arbets­
miljöverkets föreskrifter om besiktning
av lyftanordningar och vissa andra
tekniska anordningar (AFS 2003:6).
Bristande rutin
Därför har Arbetsmiljöverket nu anmält sa­
ken till åklagare, som brott mot arbetsmiljö­
lagen. Men enligt verket är det värre än så.
Två döda av syrebrist i lastrum
>>
Två besättningsmän avled nästan
omedelbart av syrebrist när de gick
ner i ett lastrum fullt med timmer. Olyckan
inträffade i maj förra året när Panama­
flaggade TPC Wellington lastade timmer­
stockar i Port Marsden, Nya Zeeland.
Av okänd anledning gick överstyrman
ner i femmans lucka, som lastats full i en
hamn fartyget tidigare anlöpt. Han hann
bara klättra ett par steg ner på lejdaren
26 Hamnarbetaren 3.2011
27
när han inte kunde hålla sig kvar längre,
utan föll ner på lasten. En matros som
försökte rädda honom mötte samma öde.
Ingen av dem använde friskluftsmask.
Enligt olycksutredningen var syrehal­
ten i lastrummet så låg som mellan 1 och 3
procent, vilket leder till handlingsförlam­
ning inom 3–9 sekunder. Efter 5 minuter
var de döda.
Några andra gaser uppmättes inte, men
enligt utredningen hade även giftiga gaser
bildats när timret organiskt bröts ner i det
slutna lastrummet.
Trots att detta är välkänt inom sjöfarten
hade besättningen inte tränats för att bli
medveten om riskerna och inga rädd­
ningsövningar hade skett på lång tid.
Hamnarbetaren nr 1 i år redogjorde för
gasriskerna i slutna utrymmen.
Per Turesson
”Luleå kommun var väl medveten om
att kranen hade säkerhetsbrister och att
den inte fick användas förrän bristerna
var åtgärdade. Kommunen har därmed
tagit en medveten risk och uppsåtligen
åsidosatt bestämmelserna i AFS 2003:6”
när man ändå fortsatte att använda kranen.
Juridiskt är detta riktigt illa, för då hand­
lar det inte bara om brott mot en föreskrift
utan även om brottsbalkens arbetsmiljö­
brott, framkallande av fara för annan.
Kammaråklagare Stig Andersson vid
Riksenheten för miljö- och arbetsmiljö­
mål (Rema) delar Arbetsmiljöverkets
bedömning och har inlett en förunder­
sökning om arbetsmiljöbrott.
I sin utredning av tillbudet försöker
hamnen inte slingra sig. Efter varje be­
siktning skapas en arbetsorder på det som
måste göras. Men denna gång klickade
rutinen på grund av en omorganisation,
så att det inte längre stod klart vem som
skulle registrera arbetsordern. Och då
blev det heller inte gjort.
Per Turesson
Liten
arbetsmiljörättslig
ordlista
Brott mot arbetsmiljölagen:
Innefattar brott mot själva lagen (AML),
mot arbetsmiljöförordningen (AMF)
och mot Arbetarskyddsstyrelsens/
Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS).
Många bestämmelser i föreskrifterna
är direkt straffsanktionerade.
Arbetsmiljöbrott:
Brottsbalken kapitel 3, paragraf 10.
När någon ”uppsåtligen eller av oakt­
samhet åsidosatt vad som i enlighet
med arbetsmiljölagen ålegat honom till
förebyggande av ohälsa eller olycks­
fall”. Omfattar vållande till annans död,
vållande till kroppsskada eller sjukdom
samt framkallande av fara för annan.
Villkorlig dom:
I praktiken det strängaste straffet för
arbetsmiljöbrott. Kombineras i regel
med dagsböter, i sällsynta fall med
samhällstjänst.
Böter:
Penningböter är mildast och dagsböter strängast. Kan bara drabba fysisk
person.
Företagsbot:
Kan drabba företag och organisationer
med näringsverksamhet. Kräver inte att
någon enskild pekas ut som ansvarig.
Samtidigt med de nya reglerna för
företagsbot 1 juli 2006 infördes en
regel om åtalsprövning. Den innebär
att ett brott som kan leda till talan om
företagsbot och inte kan antas ge
annan påföljd än böter får åtalas
”endast om åtal är påkallat från allmän
synpunkt”. Företagsbot är i dag den
vanligaste påföljden.
Strafföreläggande:
Ersätter åtal och rättegång. Ett godkänt
strafföreläggande har samma rättsverkan
som en fällande, lagakraftvunnen dom.
Rema:
Riksenheten för miljö- och arbetsmiljö­
mål är en nationell åklagarkammare som
startade sin verksamhet i januari 2009.
Hamnarbetaren 2.2011 27
profilen mattias danielsson
”Jag brukar säga till om
skyddskläder. Och de får
bli sura, för jag vet att det
går över på ett par veckor.
Kan jag rädda dem så att
de får komma hem till sin
familj är det värt det lilla
obehaget”, säger Mattias
Danielsson, huvudskyddsombud i Helsingsborgs hamn.
Arbetsmiljöfrågor ligger Mattias Danielsson, hamnarbetare och huvudskyddsombud i Helsingborgs hamn, mycket varmt om hjärtat. Så pass angeläget är det
att han inte lägger några fingrar emellan. För två år sedan, en bister vinterdag
då det snöade kraftigt i hamnen, vädjade Mattias hos hamnledningen om snöröjning eftersom olycksrisken var överhängande. Han fick dock inget gensvar
därifrån. De tyckte att det gick bra att jobba vidare, suckar han.
>>
När det
gäller
arbetarskydd
lägger inte
Mattias
fingrarna
emellan
28 Hamnarbetaren 3.2011
29
Men Mattias, som då var alldeles
ny som huvudskyddsombud, in­
såg att arbetsledningen inte förstod all­
varet och efter att fått lite moraliskt stöd
från några andra fackligt förtroendevalda
stoppade han hela kombiterminalen.
Snabbt bildades enorma köer med lång­
tradare efter långtradare.
Det var tufft att stå där ensam då.
Gubbarna gick upp i matsalen. Förman­
nen kom in uppgiven. Ingen i fackstyrel­
sen jobbade. Jag ringde några i alla fall
och fick stöttning inför mitt beslut.
Läget var i Mattias ögon kritiskt, men
det var också en svår och utmanande situ­
ation för honom att vara den som fattar
det svåra och av alla inte uppskattade be­
slutet. Hamnledningen krävde dessutom
ett skriftligt skyddsstopp, så han travade
iväg till facklokalen och skrev ner det.
Det blev ju ett himla liv på dåvarande
hamnchefen, Fredrik Åsare. Han hotade
mig med att han var rädd om sitt jobb,
men att jag inte var rädd om mitt jobb,
och att jag skulle tänka på kunderna o s v. Det fick han emellertid ångra för ett par
veckor senare fick han komma och be om
ursäkt. Och när jag väl hade lagt skydds­
stoppet, då gick det minsann fort att få
fram snöröjningen, berättar Mattias och
konstaterar att det nu också finns en
permanent snöröjningsjour i hamnen
om liknande oväder skulle uppstå.
Så något gott kom det ut av det i alla
fall, ler han.
Mild, modig och tuff
Mattias Daniesson har jobbat i hamnen
i Helsingborg sedan 1993. Skyddsombud
blev han för drygt tre år sedan och hu­
vudskyddsombud för ett år sedan. Vid en
första anblick anar man kanske inte det
mod och den tuffhet Mattias besitter.
Hans milda och muntra uppsyn. Hans
medkänsla och för djur och miljö. Hans >
FAKTA Mattias Danielsson
Ålder: 37 år
Familj: Hustrun Hanna samt barnen Tim 8 år
och Jonathan 6 år
Aktuell: Hamnarbetare och huvudskyddsom­
bud i Helsingborgs hamn. Jobbar som truck­
förare i Västhamnen, arbetstider kl 06–13
resp 13–20.
Intressen: Främst familjen. Sedan golf med
8,9 i handicap. Jag har vunnit två tävlingar i år,
varit topp tio fyra gånger i Skåne. Fotboll, spelat
i div 3 i Listorps IF som högerback, brytsäker,
kortväxt men snabb och bra på att glidtackla.
Sitter i lite fortfarande, bra på att passa.
Läser: ”Jag har inte tid just nu. Den senaste
boken jag läste handlade om den brittiske SASagenten som blev fel insatt i Irak och på egen
hand fick ta sig 30 mil genom öknen för att
komma i säkerhet.
Musik: ”Jag är allätare, med tydliga inslag av
hårdrock, t ex AC/DC. Jag har spelat trummor i
ett coverband, Rat, för ett bra tag sedan, som
est inför 600 personer, det var kul.
Motto(n): 1. En sjöman klagar aldrig på
motvind, han lär sig segla.
2. Du måste våga dig långt ut på grenen,
där all frukt finns.
3. En tusenmilamarsch börjar alltid med ett steg.
4. Först när det sista trädet har försvunnit inser
människan att det inte går att äta pengar.
5. Nöjda arbetare arbetar hårdare.
6. När du har vandrat så långt så att du inte
tror att du kan ta ett steg till har du bara gått
hälften så långt som du i själva verket orkar.
Hamnarbetaren 3.2011 29
profilen mattias danielsson
> plågsamma tid som mobbad på högstadiet
m m.
Men just detta är viktiga förutsättningar
för att förstå hans integritet och målmed­
vetenhet, hans styrka och engagemang. Att vara huvudskyddsombud är ju delvis
att riskera att göra sig obekväm med såväl
företaget som arbetskamraterna.
Jo, så är det. Allra värst är det när jag
måste säga till jobbarkompisarna, när de
slarvar eller ”glömmer” bort säkerheten i
jobbet. Det känns trist.
De värsta arbetsskyddsriskerna menar
Mattias är när hamnarbetarna av lathet
till exempel tar genvägar där man inte
borde, eller slarvar med skyddskläder i
självbedrägeriinställningen: ”Det händer
inte mig.” Vi har ju haft flera tillbud och
ändrar man inte beteende kommer det till
sist ett ”Aj!”, varnar Mattias och fortsätter:
Vi har också haft olyckor där truckar
backar på både personer och föremål och
dragbilar som kolliderat. Jag tror att alla
vill slippa ha en flagga på halv stång i
onödan.
Mattias har själv varit med när det hänt
olyckor på jobbet. Han minns med rys­
ning den gång en kamrat fick en metall­
bunt över sig.
– Vi plockade fram honom och satte
honom mot kranbenet. Han var rejält
skadad. Då föreslog någon att vi ändå
skulle köra några hiv till och sedan ringa
efter ambulans. Det var jag då jag bestämde
mig för att bli skyddsombud, så får det ju
bara inte gå till.
Vill se mer engagemang
Mattias är öppet kritisk till att det är för
många som rycker på axlarna åt sitt jobb,
kommer ner till hamnen och helst bara
sitter av tiden.
Det handlar om samarbete och fackligt
arbete. Vill vi få något gjort måste vi också
visa engagemang. För min del handlar det
om att visa att jag jobbar för mina arbets­
kamrater, även om det emellanåt kan vara
otacksamt. Arbetsmiljöskyddet fungerar
inte om vi inte tillsammans sätter säker­
heten i första rummet, deklarerar han och
erkänner att det tar emot mest när han
som någon slags polis reagerar på arbets­
kamrater som struntar i säkerheten.
Tyvärr förekommer det. Men jag tvingar
aldrig någon till något, utan frågar till
exempel bara: ”Ska du inte ha hjälmen
på dig?” Eller som när en hamnarbetare
tappade en obromsad vagn: ”Jag vill helt
enkelt inte att du ska döda mig eller nån
annan.”
Mattias konstaterar samtidigt att något
riktigt stöd från förmännen får han som
huvudskyddsombud får han inte.
– Förmännen vill inte stöta sig med
gubbarna och ser mellan fingrarna ibland
när nån inte har hjälm på sig under kran. Och så gillar de ju när det går undan,
säger i regel inte ifrån annat än när vi
skyddsombuden själva är på gubbarna.
Mattias har lärt sig att det gäller att stå
på sig i skyddsarbetet, samtidigt som man
först ska ge företaget en chans och disku­
tera problemet med dem. Hjälper inte det
får man sätta stopp.
– Och nu har vi oftast mycket bra
samtal med vår nya chef i Västhamnen,
Henrik Halvorsen, så då går det ju mycket
lättare, understryker han.
Står för sina åsikter
Mattias säger alltid vad han tycker och
ändrar inte uppfattning för att, många
tycker annorlunda. Han tar som exempel
en gång när han ansåg att en kille inte
klarade av sitt jobb.
Jag deklarerade tydligt för alla vad jag
tyckte. Företaget vill också plocka bort
honom, men hela fackstyrelsen var emot
mig. Jag blev rätt hårt kritiserad av dem i
styrelsen. Så jag gick och pratade med
killen ifråga och sa att det var jag som
dragit igång kritiken mot hans bristande
beteende och kompetens. Jag sa att han
måste bli bättre på att ta initiativ. Han tog
det på rätt sätt. Nu jobbar han mer själv­
ständigt och klarar sitt jobb mycket bättre.
Mattias sticker heller inte under stol
med att han blev besviken på fackstyrelsen
och att stämningen är lite spänd sedan dess.
– Men det är inte värre än att jag gärna
fortsätter jobba i facket, ler han.
Envis som synden
Mattias är uppväxt i Rydebäck utanför
Helsingborg. Hemma hade mamma Erna
dagbarn så Mattias och hans bror hade
alltid tryggheten av att ha henne hemma.
Pappa Lasse har jobbat på kontoret i
hamnen i hela sitt liv, han går för övrigt i
pension snart efter 50 år i företaget. Han
var också lagledare i Mattias pojklag i
fotboll, vilket också var en trygghet för
Mattias.
Min mest utpräglade egenskap som
pojke tror jag var min envishet. Mamma
brukade säga: ”Mattias, du ger dig aldrig,
om man så hoppar på din hals”. Visst, hon
hade rätt. Hade jag bestämt mig spelade
det ingen roll oavsett vad man hotade
eller lovade med.
Mattias stack dock inte ut nämnvärt i
plugget. De nio åren i samma klass flöt på
relativt friktionsfritt. Ända tills klassen de
sista läsåren började tröttna på varandra
och Mattias dessutom blev mobbad.
– Det var en märklig grej som utlöste
det hela. Jag blev orättvist beskylld av
tränaren på en fotbollsträning för att störa.
När han vägrade tro på mig att det inte
var jag som stört, blev jag så arg att jag
gick därifrån. När jag sedan kom tillbaka
efter ett par veckor frågade han bara
syrligt och retfullt om jag hade varit och
köpt korv. Det tyckte killarna i laget tyd­
ligen var retsamt roligt så det fick jag höra
ideligen hädanefter, även av andra utan­
för laget.
Styrkt av mobbningen
Mattias blev ledsen förstås, och led av
utanförskapet och kamraternas mobb­
ning. Men så en dag, två månader innan
examen i nionde klass, upphörde helt
plötsligt retandet. Mattias märkte aldrig
vad som låg bakom förändringen.
– Någon vuxen måste till slut ha för­
stått vad som pågick och tagit tag i det
med hundraprocentigt resultat. Det kän­
des både skönt och konstigt på samma
gång. Det kom så plötsligt och oväntat att
jag först inte riktigt kunde tro på det, så
det tog ett tag innan jag rev ner mina för­
svarsmurar, berättar han.
Trots den utdragna mobbningen
känner han idag ändå att det kommit ut
något bra av den. Han är glad och tack­
sam över att han på ett djupare plan lärde >
”
Förmännen vill inte stöta sig med gubbarna
och ser mellan fingrarna ibland när nån inte
har hjälm på sig under kran. Och så gillar de ju när
det går undan, säger i regel inte ifrån annat än när
vi skyddsombuden själva är på gubbarna.
30 Hamnarbetaren
31
Hamnarbetaren 3.2011
3.2011
Hamnarbetaren 3.2011 31
B posttidning
Ev retur till Svenska Hamnarbetarförbundet
Södra Hamnvägen 42, 115 41 Stockholm
> känna sig själv, kunde bygga en ny själv­
känsla och finna en inspiration att själv
verka emot alla slags orättvisor.
Friheten slår det mesta
Han ville egentligen bli speditör för det
trodde han var ett lugnt och behagligt jobb,
det hade pappa Lasse sagt. Men innan det
blev verklighet fick han prova på hamn­
arbetet en sommar. Därefter blev det lite
extrajobb där samtidigt som han skulle
läsa in gymnasietyskan för att till slut
kunna bli speditör.
Det blev aldrig så, jag provade ett tag
som vikarie på en speditionsfirma, men
allt var egentligen bättre i hamnen. Det
som var bäst med tyskakursen var att jag
träffade min fru där.
Och jag har heller aldrig ångrat en
sekund att jag valde hamnen. Friheten i
arbetet är mycket värt. Vi sköter oss själva
helt och hållet, tar emot och kör contain­
rar med truck. Cheferna de kollar att man
är där på morgonen, sedan sköter vi oss
själva, ser till att produktionen flyter som
den ska och tar vår rast när vi vill.
Mattias vill ha bättre maskiner
Bland de åtgärder som Mattias nu anser
vara prioriterade för att skapa en god
arbetsmiljö i Helsingborgs hamn är bland
annat ytbeläggningen och nya maskiner.
Planerna är att vi ska få en 500 meter lång
kaj i Västhamnen, men det finns inte
några planer på nya maskiner. Trots att
de vi har idag är ofta på verkstad. Drag­
bilarna i allmänhet och stolarna i maski­
nerna i synnerhet är under all kritik!
Gubbarna får ont i ryggen och blir till sist
sjukskrivna, utslitna och förbrukade.
Jag förstår inte hur hamnbolaget
tänker. Är det möjligen att det finns andra
utanför grindarna att fylla på med?
Fats vi förlorar ju kompetens om vi inte
värnar dem som redan kan jobbet.
Mattias har påtalat detta för hamn­
ledningen, som säger att de gör vad de
kan. Men det tycker inte Mattias räcker.
Jag tycker inte att de gör tillräckligt och
det är plågsamt att se hur de vrider på sig
när frågan kommer upp, det vi föreslår
ser de som kostnader. Så de strököper
emellanåt, men mer behöver göras i
större omfattning än hittills, slår han fast.
Text och foto: Mikael Ödesjö
mattias om …
… golf: ”Ah, det är mitt stora intresse. Jag
lägger nästan all fritid efter familj och barn på
det för jag vill se hur bra jag kan bli. Min starka
sida är puttningen och min svaga är att jag inte
sällan är för offensiv och fattar lite för obalanse­
rade beslut.”
… livet på hemmaplan: ”Jag tycker om att reno­
vera hemma, och att vara med frugan och bar­
nen. Jag är dataintresserad och har alltid varit
dataspelare, framför allt då krigsspel. Jag gillar
explosioner och sånt och blir imponerad över hur
långt man skapa verklighetstrogna miljöer,
faktiskt mer intresserad av det än själva spelet.”
… att vara hamnens enda vegetarian: ”Jag
gör det för djurens skull, ser dem som individer,
lika mycket värda som människan. Jag anser att
man inte har rätt att ta väck nån annans liv.
Men jag kan äta tillsammans med andra som
äter blodig biff och man ska inte tvinga folk,
det kommer aldrig något ur tvång.”
… uppskattning för skyddsjobbet: ”Nja, inte
smycket, men i det totala skyddsstoppet vid
snöovädret kom t o m växelkillarna på SJ och sa
att deras skyddsombud inte skulle ha vågat
göra likadant av rädsla att förlora jobbet – det
värmde. Annars får man väl se det som att
närn¨ån kommer till mig och vill ha hjälp eller
be om råd att det är en slags uppskattning.”
... alkohol och tobak: ”Bara vid Nordiska
Hamnmästerskapet i fotboll en gång om året. I
övrigt får det vara, jag är klar med det.
Bläckorna som tonåring räcker.”
… regeringen: ”Den borde vi sätta skyddsstopp
på! Pensionärerna har det värst, men även
andra svaga grupper i samhället blir mer och
mer satta på undantag. Man ska se till männis­
kan före vinst och företag, då ger det andra sig
naturligt.”