Transcript 1 Whiskyhistoria

2011-10-17
WHISKY HISTORIA
en sammanställning gjord av Peter och Carl Borg för HABOST och SWF
Inledning
Whiskytillverkning har en omfattande historia som förutom produktutveckling, framställning och
marknadsutveckling samverkar med kulturella och historiska händelser på de Brittiska öarna i mer än
1000 år, i alla fall om man räknar in rykten och hörsägen.
Utan tvekan har Whiskyn som produkt och senare som olika varumärken gjort konkreta avtryck i
historiebeskrivningen under mer än ett halvt sekel.
De första säkra spåren finns dokumenterat i Hovararkiven tidigt femtonhundratal.
Om man ser Whisky tillverkningen ur ett industriellt perspektiv så finns det en indelning i områden
som av politiska, kulturella och geografiska skäl har ansetts naturlig såsom "öarna" i västra
Skottland, Speyside i nordost eller kanske märkligast av alla Campbeltown som ligger långt ner i
sydväst på en udde som sträcker sig mot Irland. Även om denna lilla stad på Kintyre halvön idag är
sparsamt bestyckad med destillerier så representerar den historisk byggkloss i whiskyindustrin och
kräver ett eget kapitel.
Ett annat perspektiv är de legala och skattemässiga turerna genom åren som bland annat skapade en
annan regionindelning såsom Highland och Lowland.
Även dessa omständigheter bygger den historiska kartan.
Vi skall här bidra med en tillbakablick som följer en tidsaxel från ”the very beginning” till modern tid.
2 The very beginning
Varför har vi idag överhuvudtaget alkoholhaltiga drycker. Det är lätt hänt att se dess närvaro som
något självklart, men som allt annat mänskligheten skapat så ligger det en story bakom. Låt oss
glänta på historiens draperi med en del spekulation och en hel del sanningar.
I antikens länder fanns en lång tradition att framställa alkoholaktiga drycker baserat på de lokala
råvaror som fanns tillgängliga. Här i västerland spelade klosterverksamhet och munkar en central roll
när det gällde kunskapen om hur dessa drycker framställdes. På latin sammanfattades dessa under
namnet "aqua vitae", på svenska kan detta översättas med "livets vatten". Alkoholen nyttjades
främst för tekniska och medicinska syften, åtminstone så länge munkarna hade kontroll över
verksamheten, vilket i Skottland upphörde i början av 1500-talet.
St. Patric, Irlands nationsgestalt påstås enligt sägnen vara fadern till just Whiskyn redan på 400 talet,
ett påstående som idag inte kan beläggas. Man kan dock med stor säkerhet hävda att traditionerna
vandrat från Irland till Skottland en gång i tiden kanske via Kintyre halvön.
Kunskapen att destillera sprit kom ursprungligen med Araberna, och då främst Morerna, som via
Spanien och Frankrike förde teknologin till norra Europa i slutet av vårt första millennium. Araberna
använde destillationsprocessen bland annat till att framställa parfym och medicin. Metoderna att
framställa sockerarter till en mäsk att destillera alkohol ur varierade. Ris i Asien, druvor i Europa och
kanske sockerrör på andra ställen. Ett konkret problem var att ta fram sockerarterna varför
kunskapen att spjälka stärkelse till sockerarter blev viktig. Öl med säd som ursprung var en metod
och längst i norr, i våra nordiska länder, utnyttjade man stärkelsen i potatis eller använde
sockerbetan.
Vi kan nu dra slutsatsen att klimatet varit en uppenbar orsak till att man experimenterade med
potatis och säd, företrädesvis dock korn som har vissa fördelar när det gällde omvandlingen till
socker och då maltsocker. Detta kan jämföras med t.ex. majs som nu är mer vanlig vid ren
spritproduktion.
Vi kan konstatera att dryckenskapskulturen runt om i världen har många olika grenar av livets vatten,
såsom Cognac och Calvados i Frankrike, Grappa i Italien, Arrak (risbrännvin) i Asien och inte minst det
svenska brännvinet som med tiden fick djupa traditioner av kryddning och tog ibland namnet akvavit
rakt av från latinet. I Holland utvecklades Jenever (Genever), en dryck som kryddades med "Juniper"buskens enbär. Den drycken kom att inverka på Whiskymarknaden genom dess utbredning till
England där man tillsatte bl.a. koriander och döpte drycken till Gin, vi återkommer till detta längre
fram. Jenever utvecklades sedermera med utökad lagring och sedermera även fatlagring för högre
smakupplevelse.
3 Whiskyns ursprung
Som vi redan berört har Whiskyn troligtvis sitt ursprung från Irland för att spridas upp på västra
Englands kust till Skottland. Själva namnet kommer från det galliska språket där "aqua vitae" kan
översättas till "uisge beatha". Rent uttalsmässigt kortade man ner uttrycket och det blev "Usky" som
förvanskades vidare till Whisky. Munkarna utgick från öl som mäsk när man destillerade.
Vi skall nu koncentrera oss på Skottland. Om vi tittar på en karta ser vi snart en naturlig väg från
Irland till Skottland via Kintyre och staden Campbeltown som sedermera kom att spela en stor roll i
Whiskyns historia. Detta var den trolliga vägen där religion, språkbruk och andra traditioner såsom
whiskytillverkning vandrade över från Irland till Skottland.
1500-talet De första spåren
De första dokument om Whiskytillverkning finns i kungens arkiv där det 1494 finns dokumenterat att
munken Friar John Cor eller ”broder hjärta” som det blir i rak översättning från latin, fick levererat en
ansenlig mängd malt för att tillverka ”usighe beatha”. En händelse som är samtida med Columbus
upptäckt av Amerika bara något år tidigare. Peterskyrkan i Rom var inte ens ritad eller beställd och
Sten Sture den äldre hade i slutet av förra seklet just utfärdat förbud mot brännvin i Stockholm
Det är därför lämpligt att starta bakgrundberättelsen i detta sekelskifte där bland annat författaren
till legenderna om William Walles gick ur tiden. En legend, från ytterligare tvåhundra år tillbaka, en
tid som dramatiserats i storfilmen Braveheart. Detta sagt för att sätta lite perspektiv på tidsaxeln.
Detta var en tid med mycket uppdämt hat mellan Skottar och Engelsmän.
Sida 2
Skottlands kungar kom från en rad "James" och i sekelskiftet regerade James lV.
Under första halvan 1500-talet upplöstes klosterverksamheten som hade ett djupt katolskt ursprung
och Frisörerna (Guild of Surgeon Barbers in Edinburgh) övertog tillverkningsmonopolet av
”usighe beatha” 1505. Det är helt uppenbart att Frisörerna då hade en annan roll än dagens.
1579 förbjöds destillerad sprit pga. att skördarna gick fel och endast lorder och överklass fick därefter
tillverka alkohol och då endast för eget bruk.
På den här tiden får man nog kalla Whiskytillverkningen för just spritframställning och nyttjandet var
säkert mer i syfte att berusa sig än att njuta av gudomliga smaker.
Detta var starten på en lång illegal handel med Whisky.
I övrigt bjöd inte 1500 talet på någon dramatisk vidareutveckling av produkten Whisky.
Det skotska samhället var dock ett århundrade med mycket dramatik där konflikten mellan katoliker
och protestanter var central. Kalvinismen som var en sidogren till Luthers protestantism spreds i
Skottland av den fanatiske ledaren John Knox. Religionstolkningen fokuserade på Guds suveränitet
och ett mycket strängt vardagsliv. Gustav Vasa passade i Sverige på att ge ut sin egen svensk bibel.
Detta påverkade givetvis verksamhet såsom tillverkning av Whisky.
Mary, Queen of Scots sedermera Mary Stuart dominerar senare hälften av 1500 talet.
Bitvis gjorde även Mary anspråk på den engelska tronen. 1587 avrättades hon med sin kusin
Elisabeth den förstes goda minne. "In the end is my beginning" var Marys valspråk och hennes gener
lever mycket riktigt i de flesta europeiska monarker i Inklusive Sveriges konung.
Som kuriosa kan nämnas att 1552 bildades den första golfklubben i St. Andrews.
I Sverige stadfäste man att Sverige var protestantiskt för gott och Svenska statskyrkan bildades
1600-talet De första storpoducenterna
Då vi träder in i 1600 talet var James Vl Skotlands kung och han blev även Englands kung men då som
James l vilket kan skapa en del förvirring.
I Sverige kallar vi dessutom alla ”James” för Jakob vilket förvirrar än mer. Skälet till detta är inte helt
klart men man kan läsa om en rörelse som kallas "Jacobiter" grundad just under Stuartdynastin.
1600 talet var en typisk tid av småskalig whiskyproduktion som i regel var en sidoverksamhet till
lantbruket. Vägarna var i stort sett obefintliga och någon industrialism fanns ännu inte, inte heller
kolonierna hade skapats.
Alkoholens inverkan på det sociala livet uppmärksammades allt mer och som ett exempel på kyrkans
inblandning anklagades Robert Haig 1655 att ha destillerat på en helgdag. Familjen Haig är ett av
äldsta namnen när det gäller Skotsk Whisky och räknas fortfarande i modern tid till ett av de större
varumärkena.
Sida 3
Nu utvecklas för första gången företeelsen att beskatta alkoholtillverkning av på grund av
konsumtion och skadeverkningar. En företeelse som lever kvar än i dag, inte minst i Sverige.
1644 påfördes dessutom en betydande skatt för att bekosta kungens arme och the ”highlanders”
rasade av upproriskhet. Kung vid den här tiden var Charles l, son till James Vll, en kung som även han
gjorde anspråk på både Englands och Skottlands krona.
I en mycket invecklad uppgörelse som innefattade det Engelska inbördeskriget stred Skottarna nu för
det Engelska parlamentet i syfte att avsätta och avrätta Charles vilket de också gjorde.
Intressant är att den general som ledde det engelska parlamentets styrkor var Alexander Leslie
Leven, just hemkommen från tjänst i Svenska armen med Gustav ll Adolf som blev dödad vid slaget i
Lützen 1632. Efter Charles l avrättning infann sig nya diktatorer (Cromwell) som sänkte skatten på
whisky varefter den helt togs bort av Charles ll när han till slut tog makten i enlighet med sin börd.
Spelet med skatter gick upp och ner för att vid nästa sekelskifte åter dyka upp för att stanna.
I slutet av 1600-talet har England fått nog av tvistemål kring regeringsmakten och hämtade hjälp
utifrån. Man erbjöd kronan till en holländsk ståthållare, William Oranien från nybildade
Nederländerna. William var gift med James den Vll :s dotter Mary. (inte Bloody Mary). Detta är
samme Oranien-släkt som skapat Orangeordern som än idag skapar uppståndelse på Nordirland.
Under den senare delen av detta sekel växer några större destillerier upp bland annat Ferintosh norr
om Inverness. Ägare var Duncan Forbes som inte är en helt okänd familj. Intressant är att familjen var
protestanter och därför högst impopulär i katolska Skottland varför man brände ner hans destilleri
1689. Som kompensation blir familjen senare skattebefriad vilket levde kvar långt in i nästa sekel.
1700-talet Smugglarnas århundrade
Skottland går nu in i union med England, ”The Union Act” 1707 och skatterna fick nytt intresse med
skattekontrollörer sk ”excice men”.
Det politiska trycket att kontrollera whiskyproduktionen med skatter ökade för att bekosta bland
annat kriget mot Frankrike. 1725 ökade skatten än mer dramatiskt på malt men Det var dock
fortfarande tillåtet att tillverka skattefri Whisky för eget bruk.
Fram till nu var det vanligt att man kryddade whisky men man började nu skilja ut ren malt, så kallad
”plain malt” och mot mitten av 1700 talet ökade whiskyproduktionen då man 1736 infört en särskild
skatt på Gin. Denna främmande och konkurerande dryck kom med William från Nederländerna.
Gin är en utveckling av Jenever (Genever), lägg till lite koriander och Gin var ett faktum.
Sida 4
Whiskytillverkningen hade produktionsmässigt så långt varit en vintersyssla i "The Highlands" men
spreds nu hastigt i "Lowlands". Whiskyfabrikationen var dock ytterst känslig för hur skördarna utföll
och på 1750-talet slog skördarna fel flera år i sträck varför man tidvis förbjöd tillverkningen helt. De
små privata tillverkarna grundade då en tradition av illegal tillverkning och Whisky smugglades
söderut till England. Den privata undergroundverksamheten bedöms ha varit 10 gånger större än den
officiellt licensierade verksamheten. Forbes ökade sin produktion och Ferintosh växte under detta
sekel och blir mycket dominerande.
Mot slutet av 1700-talet reglerade parlamentet vem som fick tillverka whisky och man skapade
monopol för tillverkningen. 1774 bestämdes att kommersiell destillation skall ha pannor större än
1800 liter och legala hembrännare maximalt 450 liter vilket stegvis minskades till knappt 10 liter
några år senare för att förbjudas helt 1781. Detta inte främst av några folkhälsoskäl utan snarare en
eftergift till de kommersiella producenterna. Detta utlyste ett krig mellan de stora legala och de små
illegala bryggerierna. Detta whiskykrig pågick 20 år in på nästa århundrade och de stora gick samman
för att tillvara sina intressen gentemot hembrännarna, Haig var ett av dessa framgångsrika företag.
Haig kunde nu tillsammans med bla Stein ta upp kampen med Forbes och till deras glädje kommer
lagstiftningen att gynna dem.
1784 tillkommer ”The Wash Act” som delar upp Skottland i Högländerna respektive Lågländerna.
Lagen innebar att man nu gick över till att beskatta Högländerna enligt pannstorlek och inte som i
Lowlands där man använder den jästa mäsken (wash) som beräkningsgrund. Resultatet av denna lag
innebar också att man inte fick transportera Whisky mellan dessa regioner och olika skattesatser
sattes i högländerna respektive lågländerna relaterat till produktionskapacitet och pannstorlek. I
princip gynnades storskalig tillverkning i Lågländerna och småskalig tillverkning i Högländerna.
Samtidigt strök man alla privilegier för Forbes som fick problem och tvingades lägga ner sin
tillverkning.
Nu har alltså Highland-gränsen etablerats eller ”The Highland Boundary Fault Line” som det
benämndes, inte på grund av berg och dalar utan som en lagreglerad ”skattelinje” som drogs från
”Greenock” strax väster om Glasgow till ”Dundee” i öster. Gränsen kom därmed att ligga precis
mellan nuvarande Glengoynes destilleri och deras lagerbyggnad. Intressant nog hade Glengoyne för
länge sedan tre pannor och trippeldestillerade som traditionen bjöd i ”Lowlands”, numer dock en
panna kortare och ett klassiskt 2-pannors highland-destilleri.
1800-talet Whiskyindustrin grundas
Nu kommer vi till det sekel där whiskyindustrin verkligen byggdes upp som en konsekvens av
industrialisering, lagstiftning och marknadskrafter.
De sista tappra försöken att straffa ut illegala destillerier fortsatte, det uppskattas att 14 000 illegala
destillerier förstördes.
Sida 5
1814 förbjöd man pannor mindre än ett par kubikmeters volym och krävde en hög avkastning av
mäsken räknat i färdig whisky. I princip omöjliggjorde detta laglig produktion i Högländerna vilket
medförde att lönnbrännandet ökade än mer och situationen blen än mer infekterad.
1816 ändrade myndigheterna plötsligt strategi helt och hållet med en ny förordning
”the Small Still Act”. Man avskaffar nu alla regler kring pannornas storlek och även skillnaderna
mellan ”highland” och ”lowland”, ”Highland Boundary Fault Line” avvecklades därmed.
Parlamentet ivrar nu för en legal verksamhet och kungjorde ”The Illict Distillation Act” 1822 som
avsevärt skärpte straffet för illegal whiskytillverkning och Whiskysmuggling. Året efter följde
”The Excise Act” 1823 som lagstadgade licenskravet med tillhörande nu kraftigt sänkta skatt.
Denna förordning samlade också ”board and excise” för Skottland, Irland och England under ett
UK Treasury och vips är skatten på export borta och skatten på lagligt tillverkad Whisky halverat.
I synnerhet gynna skatten på ren Malt Whisky som en kompensation för det sämre
produktionsutbytet.
Mitt i den här processen besökte 1822 den Engelske monarken Edinburgh. Detta hade inte hänt på
flera hundra år. Klantraditionerna inklusive kilten kommer in i finrummen och whiskyn framhävs som
social dryck. Whiskyn blev rumsren och fick en enorm skjuts in i hela Storbritannien.
Nu är det fritt fram för en seriös industri och the Glenlivet är först ut i kön att ta första licensen en bit
in på 1824. Whiskytillverkningen legaliseras på löpande band och våra äldsta destillerier stiger fram i
ljuset. De flesta har dock under många år ägnat sig åt illegal tillverkning. Antalet legala licenser
ökade snabbt under 20-talet. Smugglingen upphörde i samma takt. Bara i Campbeltown, ett av de
illegala whiskytillverkarnas favoritnäste, legaliserades 37 destillerier under en 15-årsperiod.
Framgångarna spirar i Campbeltown som är något av Whiskyns huvudstad och så speciell att vi
tillägnat denna saga ett eget avsnitt längre fram.
Tillverkningen är dock fortfarande en säsongssysselsättning och drevs, med undantag av några få
stora aktörer, som småskalig produktion. Detta kom att dramatiskt ändras då Robert Stein 1826
uppfann en ny metod att kontinuerligt tillverka Whisky i en kolonndestillator. Coffey, en irländare
född i Frankrike utvecklade metoden, patenterade den och satte sitt namn på apparaten för evig tid,
en så kallad ”Coffey Still”. Ironiskt nog var Coffey en f.d. skattmas som jagat smugglare.
Innan dessa tekniska framgångar var i bruk hade Whisky traditionellt tillverkats i så kallade ”pot stills”
som kördes i ”batchar” (omgångar). Denna klassiska produktionsmetod är relativt simpel och
lågproducerande med avsevärt lägre alkoholhalt i slutprodukten. Man kan nu se en skillnad i
produktionsmetod mellan ”highlands”och ”lowlands” där nya tekniken ökade kapaciteten samtidigt
som Whiskyn fick en helt annan karaktär. Man kallar den nya Whiskyn för Grain Whisky och alltmer
tillkom andra sädesslag såsom vete, råg och majs i mäsken.
Sida 6
Parallellt växte så kallade ”Temperance Societies” upp till något vi kan sammanfatta med
Godtemplare eller nykterhetsrörelse i modernt tal. Den nya framställningstekniken gjorde att alkohol
fanns i ett överflöd vilket skrämde framför allt dessa organisationer som såg en arbetarklass som
hotades att bli förstörd i rusets tecken. Man drack fortfarande inte allmänt whisky som en delikatess
utan spriten var relativt rå och brutal. Höjda skatter i kombination med dåliga skördar skakade
industrin och många destillerier slog igen särskilt i högländerna.
Faktorer som gynnade lågländerna var god tillgång på kol och korn samt ett ökat järnvägsnät.
Beslutet 1845 att släppa exporten till kolonierna fri ökade ytterligare produktionen och då främst i
lågländerna. Kraven på en social dryck med bättre kvalité ökade i "de bättre kretsarna". Även om
lågländerna stod för hög produktion så smakade malten från Highlands mer än ”grain whisky” och
var på så sätt beroende av varandra.
1853 uppstod för första gången "vatted" malt när Usher som var agent för the Glenlivet, blandade
maltsorter och skapade företeelsen att ett varumärke inte måste vara ett destilleri. Usher insåg också
fördelen att blanda malten med ”grain whisky”. Malten var då inte helt hälsosam och en "blended"
blev nyttigare för kroppen samtidigt som den inte var lika tung i gommen.
Whisky och soda blev mot slutet av 1800-talet mer och mer populär som en social drink.
En reflektion är att det är först nu i mitten av 1800 talet man börjar använda glasflaskor och därmed
också etiketter. Möjligheten att sätta sitt varumärke på produkten ökade dramatiskt och detta sekel
föddes många varumärken, ofta som ett resultat av en allmän detaljistverksamhet typ lanhandel.
Exempel på varumärken var Johnnie Walker, Chivas, Famous Grous, Ballentine, Bell mfl
Kanske en av de viktigaste händelse som påverkade Whiskyindustrins framtid var den katastrof som
drabbade den franska vinnäringen i och med att vinlusen Phylloxera härjade 1872 bland
vinplantorna. Grunden för Cognac- och Brandy-produktion utplånades totalt för en tid och Scotch
Whisky fyllde snabbt tomrummet samtidigt som kraven på Whiskyn som en smakupplevelse ökade
allt mer. Whisky tog ett stort steg framåt och ”blended” industrin utvecklades och blev global med
stark varumärkesfokusering och marknadsföring.
Distillers Company Limited eller DCL tillkom 1877 för att skydda affärsintresset för grainwhisky, Haig
var fortfarande en av spelarna. Detta blev en mycket välskött företagsgrupp som efter kommande
uppköp och sammangåenden till stor del återfinns i Diageo jätteimperium i dag.
Pattison var en färgstark spelare som påverkade whiskyns historia när det kommer till varumärken
och producenter. Pattison verkade i Edinburgh från 1887 och var ursprungligen detaljist med
dagligvaror men utnyttjade försäljningsboomen och byggde extremt snabbt ett whiskyimperium som
skapade enorma förväntningar i whiskyindustrin. Blended Whisky krävde maltwhisky och nya
destillerier växte upp som svampar och gamla expanderade för att möta efterfrågan.
År 1890 byggdes 33 destillerier. Pattison manipulerade kapitalet och aktiestocken på ett sätt som
liknar Krügers metoder. 1898 kraschade företaget också det i äkta Krügeranda. Branchen gick in i en
kris som slog bort benen på många tillverkare. DCL gjorde ett klipp och grundade ett nytt imperium
genom att köpa konkursdrabbade destillerier.
Sida 7
Som kuriosa kan vi belysa Pattisons innovativa marknadskraft när han lånade ut 500 papegojor till
butiker som var tränade att säga ”Buy Pattisons' Whisky”.
Diaego är i dag en jätte sprunget ur just Distillers Company Limited DCL och United Distillers.
1900-talet krig och depressioner
I detta sekels början blev det alltmer uppenbart att så kallad blended och malt stod i strid med
varandra när det gällde rätten att få kalla sig "Scotch Whisky". Highlands fick inledningsvis officiellt
stöd för sin tes att ren maltwhisky var den enda sanna whiskyn med rätt till namnet "Scotch Whisky".
DCL gav sig in i kampen och förespråkade inblandningen av grainwhisky. Efter en strid som löstes i
domstol 1909 fastställdes det att båda hade lika rätt till namnet Whisky. Samma år antogs ”the
Whisky Act” som införlivade beslutet att såväl ”Malt-” som ”Grain-” Whisky äger rätt till namnet
Whisky och då naturligtvis varje blandning dom emellan.
Som en konsekvens av Royal Commissions beslut skärptes kraven på etikettens utformning.
Queen Victoria hade nu avlidit och nya förebilder för det sociala dryckesmönstret bildades.
Torrt vin och Champagne blev innedrycken i finare kretsar. Samtidigt närmade sig första världskriget
då det dels ansågs prioriterat att använda skördarna till mat samtidigt som man ansåg Whiskyn vara
skadlig för soldaterna. Återigen användes skatterna som dubblades och snart var en ytterligare
omstrukturering ett faktum. DCL tog över och ”räddade” allt fler destillerier.
Under första världskriget preciserade man 1916 ”the Whisky Act” och la till kravet på 3 års lagring.
Skälet till detta var uteslutande att minska missbruket och hindra oseriös handel med ”immature
spirit” som lagförslaget benämndes.
Debatten gick hög i parlamentet under hela 1915 och som kuriosa kan nämnas följande debattinlägg
av en McNeill när ”IMMATURE SPIRITS (RESTRICTION) BILL” lades fram
If any whisky can be said to be more harmful when new than when it is old, it is the pot still whisky,
which, according to the evidence given before the Commission, is so disgusting when new that
nobody will drink it. The consequence of that is that pot still whisky is only put on the market when it
is three years of age. Patent still whisky, on the other hand, is perfectly harmless when new,
1917 var i princip destillationen helt nedlagd tills kriget var över, nyttosprit till krut etc undantaget
1920- talet
USA var en ytterst viktig exportmarknad vid denna tid men när USA gick in i "Förbudstiden" 1920
påverkades industrin kraftigt. Detta var starten på ett 13 årigt förbud för alkoholhaltiga drycker i
USA. Stora överskott i Scotland orsakade priskrig och många destillerier blev utslagna.
Vissa skördade dock framgångar i detta skymningsskede, en sådan firma var ”Berry Bros & Rudd”
som skapade varumärket Cutty Sark och framgångsrikt smugglade den tillsammans med den kända
eller kanske ökända "boot leggern" McCoy via Barbados till USA. Cutty Sark är fortfarande ett
framgångsrikt varumärke.
Sida 8
1930- talet
Den ena olyckan följde den andra i USA, när förbudstiden tog slut 1933 hade det redan börjat sprida
sig en depression med börskrascher som påverkade även Europa.
1927 kontrollerade DCL de allra flesta varumärkena i Whiskyindustrin och ägde en tredjedel av alla
destillerier, men 1933 fanns bara 2 maltdestillerier i bruk i Skottland. Detta ger en indikation på hur
mycket USA marknaden påverkade Whiskyindustrin i Skottland.
Resten av trettiotalet var en återhämtningsperiod där Skottarna åter kunde sälja och exportera till
USA från sina uppdämda lager. Samtidigt utmanövrerades Irländarna som historiskt sett hade haft en
bättre status på USA-marknaden.
1940-talet
När man hade hämtat sig starkt efter "Förbudstiden" och ”depressionen” var det dags för nya
svårigheter när andra världskriget närmade sig. Skattmasen gick med håven för att finansiera
ytterligare ett krig. Samtidigt fanns det en prioritetskonflikt mellan mat och whisky när det kom till
sädesprodukter. Storbritannien blev isolerat och behövde all mat man kunde få samtidigt som
man behövde dollar för vapen inköp, Whiskyexporten var den största källan till dollar. Till slut beslöt
parlamentet på våren 1943 att inga fler skördar skulle gå till Whisky produktion och alla destillerier
fick till slut stänga. Efter kriget tillsattes en "labour" regering som red vidare på krigets slogan "mat
före whisky" men 1947 var produktionen återställd, money talks.
Första nybyggda detilleri efter kriget blev Tullibardin strax norr om Stirling
1950-talet
På femtiotalet och framåt fullständigt exploderade whiskyindustrin efter ett halvt sekel i kaos.
Tillverkningen ökade nu dramatiskt och nya destillerier byggdes.
Några sådana är Glen Keith 1958 och Tormore 1960.
En viktig milstolpe är dock att Bourbonfat nu börjar användas regelbundet i branschen. Sherryfaten
som har varit den absolut dominerande metoden för lagring räcker helt enkelt inte till när branschen
expanderar, priset blev alltså högt. ´Redan i slutet av 30-talet provades dock Bourbonfaten då det var
krigstillstånd i Spanien vilket då minskade tillgången på Sherryfat. Trots att Bourbonfaten var en
ekonomiskt bra lösning så valde vissa producenter att bevara Sherrytraditionen, Macallan och
Highlandpark var några. Vi skall dock inte glömma att det är träslaget som är den avgörande faktorn
d.v.s. Amerikansk eller Spansk ek.
I Sverige startade 1955 för första gången ett Whisky destilleri någonsin genom Vin & Sprits försorg i
Södertälje. Varumärket var en mustig rökig ”blend” och hette Skeppet som destillerades i två
begagnade pannor som inhandlats på Bladnoch längst ner i sydvästra Scottland.
Sida 9
1960-talet
Sextiotalet var en fortsatt blomstring i Whiskyindustrin inte minst för att det vi idag uppskattar som
en ren ”single malt” tog fart detta decennium. Fram till nu hade några vinnare vuxit sig starka så som
Johnny Walker, Cutty Sark, J&B och Dewar's. Dessa fyra stod för halva försäljningen i världen och
samtliga dessa är ”blended whisky”.
Detta decennier släpper Glenfiddich sin pure Malt och Glen Grant bygger upp sin malt-succé inte
minst på den Italienska marknaden. Därmed startar en ny trend, åter baserad på ren malt.
Blend är och förblir dock den huvudsakliga produkten med USA marknaden i täten följt av
Storbritannien. DCL dominerade den inhemska marknaden med bland annat Haig's och White Horse.
Mot slutet av 60-talet kom några uppstickare ut på marknaden såsom den populära Chivas Regal som
snabbt blev stor succé.
Hela sex destillerier såg dagens ljus på sextiotalet, bl.a. Ladyburn som byggdes vid det stora ”grain”
destilleriet i Girvan. Ladyburn levde bara en kort tid men lite intressant är att pannorna nu finns på
Islay hos Bruichladdich för en eventuell rekonstruktion av Port Charlotte. Ett annat nybygge är
Clynelich i Brora som ersatte ett gammalt destilleri även det med namnet Clynelish men senare
omdöpt till Brora kort och gott. Två destillerier får ju inte ha samma namn.
I Sverige hade Skeppet nu levererat flaskor på systembolaget sedan 1961 men lades ner 1970
1970-talet
Under sjuttiotalet skiftade kundbasen och dryckesvanorna förändrades mot rom- och vodkadrinkar.
Whiskymarknaden blev definitivt berörd och man svarade med att framgångsrikt söka nya
marknader som Japan, övriga Asien Sydamerika. Ytterligare fem destillerier byggs men inga direkta
singelmaltleverantörer.
1980-talet
Åttiotalet inleddes med en kraftig lågkonjunktur världen över och whiskyproduktionen sjönk till en
nivå lägre än den man befunnit sig på under sextiotalet.
Detta ledde till att en del producenter stängde och produktionen återvände till ett säsongsbeteende.
En del destillerier lades i malpåse (moth balled). Samtidigt startade en ny strategi att sälja sin egen
maltprodukt på marknaden istället för att bara leva på blending industrin, något som bara ytterst få
destillerier ägnat sig åt tidigare. Mindre oberoende destillerier kunde på så sätt förbättra sin
lönsamhet och de stora drakarna förstod vikten av en ”top of the line” produkt som attraherar såväl
livsnjutaren som samlare och de som vill vara lite fina i kanten..
Sida
10
1990-talet
Under nittiotalet fick maltwhisky-produktionen ett uppsving, dels då single malt blir populär men
mycket på grund av att efterfrågan på "Blended Whisky" ökar vilket i sin tur ökar efterfrågan på den
viktiga ingrediensen maltwhisky.
1992 användes hela 96.4 % av all maltwhisky till "Blended Whisky". Försäljningen av singel malt växer
dock snabbast. 1993 fanns det 91 fungerande malt-destillerier och 12 som var lagda i malpåse redo
att producera vid behov.
”Grain Whisky” -anläggningar av storskalig kapacitet finns det idag bara en hand full vilket ger en
fingervisning om hur mycket effektivare en sädeswhisky anläggning producerar sett till volym.
Under 90-talet fördubblade singelmaltwhiskyn sin andel av den total whiskyförsäljningen.
Ytterligare två destillerier ser dagens ljus under 90-talet, Speyside är ett av dom. Trots namnet och
trots att det ligger kanske närmare floden Spey än något annat destilleri så betraktas det inte som ett
traditionellt ”spey-side” destilleri.
Arran blir det sista nybygget innan millenniumskiftet, ett entusiastprojekt byggt av Harald Currie,
tidigare direktör hos Chivas.
2000-talet
Fortfarande byggs det destillerier kring millennium skiftet. Kilchoman ett gårdsdestilleri längst väster
ut på Islay är ett och Glengyle i Campbeltown är ett annat. Även om Glengyle fanns en gång i tiden
och det nya Glegyle ligger i samma lokal så får man nog betrakta det som ett komplett nybygge med
pannor från Ben Wyvis.
I Sverige ser Mackmyra dagens ljus följt av Hven Whisky och Smögen Whisky.
Några ytterligare aktörer som har startat eller är under uppstart är Norrtälje Brenneri, Wannborga på
Öland, Box Whisky i Ådalen, Grythyttan Whisky, Gammelstilla i Torsåker och fler är på väg
Det är inte bara i Sverige detta intresse tilltar. I princip växer det upp maltwhisky destillerier i hela
världen. Japan har tidigt visat sig framgångsrik men det är lätt att lista 40-50 destillerier i Europa
(utanför Skottland), Asien har även dom en handfull anläggningar med t.ex. Amrut från Indien.
USA är en annan kontinent där intresset för småskalig produktion blir allt populärare, Stranahans
från Colorado är ett exempel på en single malt. Många av USA-producenterna har dock sina egna
regler vad gäller produktion och lagring varför det inte alltid är en ren motsvarigehet till den Skottska
förebilden.
Vi ser nu en allt större fokusering på intresset för maltwhisky och marknaden blir allt tydligare
separerad från ”blending” industrin. Maltwhisky klubbar spirar överallt och inte minst i Sverige där
SWF organiserar över 6000 medlemmar 2011.
Man kan utskilja några olika typer av ”single malt” producenter, dels de stora drakarna som i kraft av
Sida
11
stora koncerner nischar sig i ”single malt” och har stora kapaciteter, några familjeägda producenter
som överlevt under lång tid är Springbank och Glenfarclas.
Därtill kommer de nystartade entusiasterna vi nämner samt de som återstartar gamla destillerier.
Några återstartade destillerier efter sekelskiftet är Bruichladdich, Tullibardin, Bladnoch och
Glenglassaugh. Hur marknadens stora aktörer ser ut beskrivs i ett eget avsnitt längre fram
Oberoende buteljerares närvaro ökar när det gäller single malt, vintage och single cask.
Några viktiga spelare är Gordon & McPhail med över hundra år på nacken, andra är Signatory, en
relativt ny spelare, som även förvärvat ett eget destilleri precis som Ian MacLeod ett något äldre
företag som förvärvade Glengoyne. Cadenhead tillhör också gruppen som är knuten till ett destilleri
då ägaren är Mitchells som äger Springbank.
Ytterligare ”independents” är Douglas Laing, Duncan Taylor Blackadder med flera.
Några ytterligare intressanta nykomlingar en bit in på seklet när det gäller destillerier i Skottland är
Daftmill som är ett familjeägt, mycket traditionellt destilleri i ”Lowlands” i riktning mot St Andrews
golfbana långt österut i Fife
Ett annat som utmärker sig är Abhainn Dearg som övertar epitet mest västliga destilleri placerat
längst västerut på Isle of Lewis i Hebriderna inte långt från Habost. Liksom Kilchoman ett mycket lite
destilleri som rekonstruerat ett gammalt illegalt destilleri med pannor som därmed har lite
spännande form.
Bland jättarna expanderar Diageo med ett jättelikt malt destilleri, Roseisle i högländerna på samma
plats som deras mältningsanläggning med samma namn. Ett högteknologiskt projekt med ekologiska
förtecken och en futuristisk arkitektur. Avsikten är att producera ”single malt” för ”blend” industrin.
Det här destilleriet är är det 28 i Diageo-familjen och omfattar 14 koppar pannor.
Det här förmodas vara en strategi att säkra exportvarumärken, såsom Johnny Walker mfl, med malt
whisky för att kunna hushålla med oginalbuteljeringar från mindre traditionsomspunna destillerier
som Mortlach och Benrinnes mfl
Ailsa Bay är en annan liknande satsning, nämligen ett jättelikt malt destilleri som ersätter det gamla
Ladyburn i Girvan. Detta är inget destilleri som i första hand kommer att landa i singlemaltflaskan.
Det placerar sig i storleksklass med Glenmorangie och Caol Ila dvs ca 10 ggr större än Springbank eller
Oban, för att sätta lite perspektiv.
Vi har nu kommit till dags datum för denna revison av historieberättelsen dvs 2011 och vi kan
konstatera att beträffande Single Malt så slåss Glenfiddish, the Glenlivet och Macallan om titeln som
den som har störst världsmarknadsandel, vilket inte är så konstigt då dom i princip representerar de
största produktionsanläggningarna.
Sida
12
Några historiska nyckelår
1494
1707
1784
1816
1822
1823
1831
1840-talet
1850 talet
1853
1872
1877
1909
1916
1950-talet
1955
1960-talet
1980-talet
1980
1987
1999
1999
Friar John Cor, Första dokumenterade beviset på whiskytillverkning
The Union Act, Skottland blir union med England
The Wash Act, Highland linjen bildas
The Small Still Act, Highline linjen försvinner
The Illict Distillation Act, Skärpt lag mot illegal whiskytillverkning och smuggling
The Excise Act, Licenssystemet införs och exporten underlättas
The Coffey Still, Coffey patenterar en kontinuerlig destillationsprocess, ”patent still”.
Fatlagring, systematiska lagringsmetoder av Whisky tas alltmer i bruk
Glasflaskan, Glasflaskan gör entré och därmed etiketten
Andrew Usher, Usher startar upp blendingindustrin i praktiken.
Phylloxera, Vinlusen drabbar frankrike och slår ut Brandy och Cognac för en tid.
DCL, sex ”grain destillerier bildar bolag.
The Whisky Act, Patentdestillerad grain och potdestillerad malt får kallas Whisky
The Immature Spirit Bill, Krav på 3 års lagring införs för att få kallas Whisky.
Bourbonfat, Amerikanska bourbonfat börjar regelmässigt användas
Skeppet, Första svenska maltdestilleriet med pannor från Bladnoch
Pure Malt, The Glen Livet och Glen Grant i täten för kommande Malt Whisky succé
Depression, Många destillerier slår igen men samtidigt påbörjas Single Malt eran.
Macallan, startar Single Malt kampanjen ”Gudarnas Nektar”
Classic Malts, United Distillers bygger på Single Malt framgångarna, Six Classic Malts
Parlament, Skottland får för första gången på nästan 300 år ett eget parlament.
Mackmyra, första svenska maltdestilleri sedan Skeppet
4 Campbeltown
Campbeltown är en mystikens stad där whiskytillverkningen har mycket gamla rötter. Campbeltown
som whiskymetropol växte under 1600 och 1700 talet till en smugglarnas Mecka för att under 1800
talet bli legitim och övergå till licenstillverkning och växa sig än starkare.
När man i dag tittar på Campbeltown konstaterar man att nästa alla destillerier försvunnit.
Endast tre finns kvar i nuläget varav Springbank betraktas som ett unik och hyllat destilleri.
Ägarfamiljen heter J&A Mitchell har hetat så sedan starten i början av 1800 talet.
De andra är Glen Scotia som levt ett äventyrligt och kanske inte så glamoröst liv samt Glengyle som
är ett återuppstått destilleri som Mitchells byggt upp med Frank McHardy’s oerhört rutinerade
handlag. Namnet Glengyle var dock upptaget som varumärke och varför ”Glen” ? Det finns ingen
Glen i Campbeltown så Kilkerran blev namnet på Glengyles whisky. Kilkerran är ett mycket gammalt
namn på Campbeltown som familjen Kilkerran bidragit med. Ruinen Killkerran Castle är i dag ett
turistmål strax söder om Campbeltown.
Sida
13
Familjen Mitchell kom till Campbeltown som nybyggare under mitten av 1600-talet och 100 år senare
startade Archibald Mitchell det som kom att bli Springbank. Archibald lärde sig "malting" av sin
svärfar, och destilleringskonsten var lätt att inhämta från traktens illegala destillerier.
Archibald lärde sig mycket om whiskytillverkning men aldrig hur man erhöll en laglig licens.
Det var Archibalds fyra söner Hugh, Archibald den yngre, John och William samt dottern Mary som
började med laglig verksamhet genom att alliera sig och köpa upp andra destillerier i stan.
En första våghalsig satsning skedde 1825 då man allierade sig med Rieclachan där främst Archibald
den yngre och Hugh var involverade.
Tre år senare 1928 skapade syskonen Mitchell destilleriet Springbank som en legal verksamhet i
lokalerna där Archibald den äldres ursprungliga illegala destilleri låg.
Springbanks whisky blev snabbt känd för sin kvalité. Som kuriosa kan nämnas att en viss John Walker
of Kilmarnock köpte deras whisky för att användas i "Blended Whisky" med samma kända namn.
Campbeltown gav stora förväntningar på sin maltwhisky då de så kallade blandarna behövde en allt
större mängd Malt för sina "Blended Brands". Detta gjorde att familjen Mitchells expanderade sin
verksamhet även utanför familjeverksamheten, John köpte upp Toberanrigh distillery byggt av hans
kusin, Mary byggde Drumore Distillery 1834 och William startade Glengyle 1872.
Campbeltown, som ligger på den utstickande halvön Kintyre i Skottland, är en liten stad med ett
förflutet av jordbruk, fiskeri och whisky tillverkning. Campbeltown som också kallades för "Whiskyns
huvudstad" har ett perfekt läge när det gäller tillgångar av vatten, kol och torv och korn.
Mull of Kintyre strax söder om Campbeltown ligger bara en kort sjöresa från Irland vilket
underlättade en tidig överföring av Irländarnas kompetens, kanske var det whiskyns första ställe att
landa på i skottland. I dags datum förmodligen mer känt från Paul McCartneys sång ”Mull of Kintyre”
I slutet av 1700-talet var den illegala verksamheten 10 ggr större än den legala tack vare förbud och
skatteregleringar. Tillvekningen gick helt enkelt under jorden och drevs illegalt. När legaliseringen
infördes på 1820 talet växte Campbeltown i rasande fart under hela 1800-talet.
Mellan 1880 och 1920 låg det 34 destillerier i Campbeltown och Whiskyindustrin tillsammans med
kolindustrin gjorde Campbeltown till den rikaste staden i hela imperiet. Högmod gick dock före fall.
Den goda efterfrågan gjorde att tillverkarna blev giriga och fartblinda. Kvalitén gick ner till förmån för
volym för att tillfredställa den växande ”blended industrin”. Detta förstörde Campbeltowns goda
rykte som "segraren från väst".
Vid prisfallen kring 1920 började producenterna bli allt mer försiktiga med vad de köpte, de ville ha
mer valuta för pengarna samt gärna en lättare whisky och vände sig mot Highlands för att få malt till
högre kvalitet. 1970 fanns det bara 12 tillverkare kvar och idag endast tre stycken.
Springbank är idag ett av mycket få destillerier som producerar med traditionella metoder med
golvmältning och öpen eld under pannan. Springbank producerar idag förutom varumärket
Springbank som är destillerat 2½ gång, Longrow som är en mycket rökig dubbeldestillerad whisky
med namn efter huvudgatan i Campbeltown. Även Hazelburn destilleras här, en trippeldestillerad
mild och elegant dram. Samma familj har obrutet drivit företaget sedan 1928 och frågan är vad som
Sida
14
händer efter denna generation då det är osannolikt att det finns en arvtagare.
Vid millenniet utsågs Springbanks klassiska 21 åring som Världens bästa whisky.
Mitchells har en stark koppling till Cadenhead.
5 Maltwhiskyaktörerna
Här följer en någorlunda dagsfärsk bild hur ägarstrukturerna ser ut i dag.
Stora företagsgrupper kontrollerar två tredjedelar av Skotlands malt whisky destillerier och många är
multinationella med fjärran ägare. Här nedan en ungefärlig bild över styrkefördelningen en bit in på
2011. Maltligan räknat i andel volym maltkapacitet
Diageo
30 %
Pernod Ricard
17 %
William Grant
9%
Bacardi
6%
Edrington
6%
United Spirits (Whyte &M)
5%
Oriole (Pacific/Inverhouse)
3%
Beam Global (Laphroaig)
Moët Hennessy
<3%
<3%
Industrin är mycket internationell och allt annat än lokal.
På 1980 och 90 talet då maltwhiskyn började ta form som single malt uppstod tre lokala Skottska
ägargrupper, Whyte & Mackay (Kyndal), Inver House och Burn Stewart men alla har idag sålt ut till
större aktörer.
Tack vare det stora intresset för Malt Whiskyn har trots det några små aktörer räddat flera
intressanta anläggningar och även byggt några nya såsom Arran, Bruichladdich, Bladnoch,
Benromach, Edradour, Speyside, Tullibadine, Kilchoman m.fl.
Några mycket uppskattade producenter som t.ex Springbank och Glenfarclas har privata gamla
traditionella ägare sedan långt tillbaka och håller kvar vid det. Även Macdonald var en relativt lokal
aktör som dock sålde ut Glenmorangie och Ardbeg till Moët-Hennesy
Sida
15
Diageo
Diaego sprunget ur United Distillers & Vintner är världens största sprittillverkare.
Ursprungligen hette företaget Distillers Company Limited som bytte namn till United Destillers och
var ägda av Guinnes sedan 80 talet då whiskyindustrin brakade ihop och småföretagandet gick i
putten. 1997 skapades Diaego i dess nuvarande form ur UD&V ( United Destillers & Vintners).
Förutom Six Clasic Malts, känner vi igen Caol Ila, Dufftown, Knockando, Mortlach och Cardhu …. för
att nämna några malter. På blended-sidan finns Bells, Black & White, Johnny Walker, Vat 69, White
Horse etc
Pernot Rickard
Pernot Rickard köpte hela Seegrams innehav av Skottsk whisky (övrigt vin och sprit gick till Diageo)
Köpte också Allied och därmed vissa av Hiram Walkers anläggningar varav vissa avyttrades, tex
Pulteney och Balblair. Flera varumärken i deras portfolio ligger inom Chivas.
Exempel på single malts är Aberlour, Scapa, Tormore Braeval, Caperdonich(malpåse), Glen Keith
(malpåse) , Longmorn, Strathisla och the Glenlivet som är ett mycket stort destilleri.
“Allied” startade i sin tur som som Allied Breweries men ändrade namn 1981 till Allied Lyons och
köper Pedro Domecq. Allied Distillers startade med ett övertagande av verksamhet från Hiram
Walker (Canadian Club). Särskilt då Hirams startprojekt där han tog chansen när skeppsbyggandet
försvann och byggde ett destilleri i Dumbarton vid floden Lever. Staden blev något av ett
whiskycentrum likt Cambeltown. 1988 köptes Hiram Walker ut av Allied Brewers varvid Allied
Distillers bildades. 2005 köptes alltihop av Pernod Richard och i dag återstår en
buteljeringsanläggning i Dumbarton känd för sina vaktande vita gäss.
William Grant
William Grant som kommer högt i listan inte minst på grund av Glenfiddich och Balvenie.
En av de stora som fortfarande är en familjeangelägenhet genom familjen Grant från Dufftown.
Bacardi
Bacardi har inte så välkända märken i whiskyvärlden men äger följande destillerier:
Aberfeldy, Aultmore, Craigellachie, Macduff och Royal Brackla
Sida
16
Edrington
Edrington förvärvade Highland Distillers grundat 1887 i Glasgow av Robertson.
Highland Park är ett av varumärkena. 1970 förvärvades Famous Grouse och 1996 Macallan.
i Koncernen ingår Glenrothes, Tamdhu, Glenturret, total kapacitet ca 17 milj liter/år.
Edrington äger dessutom halva North British Grain Whisky Distillery 60 milj liter/år.
60 varumärken finns totalt i gruppen
United Spirits
United Spirits har köpt upp Whyte & Mackay
Kända varumärken är Jura och prestigemalten Dalmore.
Oriole
Oriole Group äger Inver House Distillers som är en Thai kontrollerad jätte på alkoholhaltiga drycker.
Inver House Distillers startade 1964 som ett dotterbolag till sitt Amerikanska moderbolag
Publicker Industries. Efter ett ”manager buy out” 1988 köpte Inver House flera malt destillerier under
följande 9 år. October 2001 köptes Inver House i sin tur av Pacific Spirit ett globalt företag inom mat
och dryck med länkar till Carlsberg. Pacific Spirit har nu övertagits i sin tur av Oriole Group, en
Thailändsk koncern.
Beam Global
Ägd av Fortune Brands som via Beam Global äger Laphroaig och även blended Teachers
Moët Hennesys
Moët Hennesys köpte överraskande upp Glenmorangie från Macdonalds 2004 och därmed också
Ardbeg. Även SMWS Scottish Malt Whisky Society förvärvades, en ”membership bottler” med
besvärlig ekonomi. Möet Hennesys ingår i LVMH som äger ca två tredjedelar och Diageo resten
Det enda jag kan säga med säkerhet är att när du läser detta så har det säkert förändrats.
Sida
17