Transcript Nr 4 2013.pdf - Befälsföreningen Militärtolkar

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 4/2013 - december
LIBANON I SKUGGAN AV SYRIEN
HJÄLTAR OCH PIRATER
RYSK GAS OCH SJÄLVFÖRSÖRJNING
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i
tryckt format till föreningens
medlemmar, men finns också
på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Tora Candal
[email protected]
Grafisk redaktör
Ylva Nicolae Santesson
Redaktion
Ulrika Nandorf
Oskar Ottosson
Ansvarig utgivare
Erik Malmberg
[email protected]
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Erik Malmberg, ordförande
Erik Andermo, vice ordförande
Peter Möller, sekreterare
Gustav Axelson, kassör
Tora Candal,
chefredaktör Hugin & Munin
Vakant, ansvarig för
kvinnligt nätverk
Denise Sansqvist, ansvarig
för mentorprogrammet
Henrik Lundberg,
marknadsföringsansvarig
AnnaVera Eriksson,
ansvarig för Tolkpoolen
Anton Larsson, jubileumsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
[email protected]
Omslag
Källa: James Gordon,
wikimedia commons
Motiv: Bild av Syriens president
Bashar al-Assad vid motorvägen
mellan Damaskus och Aleppo.
Den första snön har precis lagt sig över Stockholm. I mitt arbete med
ensamkommande flyktingbarn får jag härliga upplevelser med barn som ser
snö för första gången. De flesta av flyktingbarnen som kommer ensamma
till Sverige är från Afghanistan. De har oftast sett snö många gånger förut,
men många av dem kan nu för första gången njuta av den utan att frysa av
sig tårna. Sandaler eller bara fötter är en vanlig syn i den afghanska snöyran.
Diana Janse lämnade en del av sitt hjärta kvar i Afghanistan. Jag lämnade
kvar både vänner och kolleger. De lokaltolkar som jag jobbade med under min
militära insats i Afghanistan var ovärderliga. De erbjöd sina språkkunskaper,
hjälpte oss att knyta viktiga kontakter och hade god lokalkännedom. 24 av
mina kolleger ansökte i somras om att få asyl i Sverige. Deras ansträngningar
har än så länge inte gett något resultat. Kommer Sverige att göra som Kanada,
Frankrike och USA?
För mig är hotet mot tolkarna klart och tydligt. Vår kvinnliga lokaltolk
blev vid flera tillfällen varnad av högt uppsatta afghanska politiker att
hennes liv skulle försämras om hon inte slutade att arbeta för oss. Några
månader senare blev hon fråntagen sitt utländska stipendium och förlorade
sin studieplats på ett utländskt universitet. Genom arbetet med oss hade
hon fått fiender bland de män som anser att afghanska kvinnor ska hålla sig
hemma. Alla våra tolkar, både kvinnor och män, är välkända i samhället och
utgör en måltavla för de som inte uppskattar den militära insatsen. Jag tror
att riksdagen kommer att fatta rätt beslut, men det kanske inte sker snart nog.
I vårt decembernummer har vi en spännande blandning av artiklar. Elin
Hagerlid har skrivit om Syrienkonflikten och belyser bland annat flyktingkrisen. Edvard Wiman berättar om sin insats i Adenviken och
Jürgen Salay beskriver EU:s klimat- och energipolitik. Utöver
det så har undertecknad rapporterat från ett av höstens MT-event,
författarkvällen! Jag vill passa på att tacka alla tålmodiga MTmedlemmar som snällt ställde upp på att bli fotograferade.
Vi strävar efter en blandning av såväl typspråk
som årskullar när vi väljer skribenter. Redaktionen
tar tacksamt emot förslag på artiklar från våra
föreningsmedlemmar. Skicka gärna förslag och
återkoppling till [email protected]!
God jul och gott nytt år!
Tora Candal, Chefredaktör
MT:S VÅRKALENDARIUM
29 mars Årstämma och helgkurser
Läs mer på www.militartolkar.org
MT-vänner!
Tiden går och ännu ett kalenderår är
på väg mot sitt slut. Ett stort tack till
alla er medlemmar som har deltagit
i våra evenemang och gjort dem till
något att minnas! Hösten började
lite lugnt men under november och
december har aktiviteten tagit fart
ordentligt. Till vår glädje har vi haft
möjligheten att presentera två nya
sorters evenemang som båda var
välbesökta och öppnar för återkommande evenemang.
Först ut var vår författarkväll den
21 november, där MT-medlemmen
Paul Leander Engström och Camilla
Grebe pratade om sin bok ”Dirigenten från St Petersburg”, med
Malcolm Dixelius som moderator.
Det bjöds på ett intressant samtal
om boken samt Pauls erfarenheter
från den ryska post-sovjetiska finansvärlden, en redogörelse finner
ni längre fram i detta nummer av
Hugin och Munin.
Nästa evenemang var den 3
december, då ambassadör Stefan
Eriksson pratade för oss om Vitryssland (eller heter det Belarus?) och
sin tid i detta land som vi nog har
hört nämnas en hel del i media och
annat men ändå vet förvånansvärt
lite om. Förutom föredraget bjöds
på glögg, must, juliga tilltugg och
mingel i en något utökad form av
vårt traditionella höstföredrag. Det
var trevligt att träffa er alla som
var där och få en stämningsfull
avrundning av höstsäsongen inom
föreningen.
Det är väldigt roligt att kunna
anordna intressanta och välbesökta
arrangemang som exempelvis föredrag och kurser. Jag vill passa på att
tacka en grupp människor, vars insatser gör det möjligt för föreningen
att fortsätta erbjuda sina medlemmar
en omfattande verksamhet. Jag talar
förstås om Guldklubben. Ert bidrag
är ovärderligt och som ordförande
vill jag å hela föreningens vägnar
rikta ett stort tack till er!
I samband med höstens evenemang har vi i styrelsen informerat
om vårt arbete för att stödja Tolkskolan i sin rekrytering av nya elever. Jag har nämnt det tidigare i denna
spalt men vill återigen rikta mig till
er medlemmar och be om er hjälp i
detta arbete. Ni är varmt välkomna
att resa ut till era gamla gymnasier
eller universitet och informera om
Tolkskolan, eller komma med idéer
på andra insatser som kan göras vad
gäller rekrytering. Självklart står
MT för eventuella utlägg vad gäller
exempelvis resor. Intresserad? Skriv
till [email protected]!
Till sist vill jag önska alla en
riktigt God Jul och ett Gott Nytt
MT-år!
Erik Malmberg
Ordförande
I DETTA NUMMER
4
Libanon i skuggan av Syrien
8
Hjältar och pirater i Adenviken
12
EU:s klimat- och energipolitik - från rysk gas till klimatvänlig självförsörjning
16
Spännande författarkväll och rysk buffé med MT
20
Gå med i styrelsen
HUGIN&MUNIN 4/2013
3
Libanon i skuggan av Syrien
Elin Hagerlid (TolkS 10/11) jobbar sedan februari 2012 med att bevaka utvecklingen i
Syrien för Sveriges ambassad i Damaskus, placerad i Beirut i grannlandet Libanon. Här
skildrar hon situationen i Syrien och Libanon utifrån sina personliga erfarenheter.
N
u är det två år och åtta månader sedan de första demonstrationerna i Syrien hölls
efter att säkerhetsapparaten torterat
några pojkar som skrev regimkritiska
slagord på en vägg i staden Daraa.
Det är svårt att sätta ord på denna
grymma tragedi. Från fredliga demonstrationer som möttes med våld,
massarresteringar och tortyr föddes
ett väpnat motstånd och en katastrofal
våldsspiral. Omvärlden chockerades
gång på gång av hur den väpnade oppositionen motståndet möttes av artilleri mot bostadsområden, sedan attackhelikoptrar, sedan stridsflygplan
med kluster- och brandbomber, sedan
scudmissiler och till sist även kemvapen. Vi har också sett hur den väpnade
oppositionen gradvis blivit alltmer islamistisk och sekteristisk, hur rebelledare blivit lokala krigsherrar, hur man
beskjuter civilbefolkning i områden
som anses vara ”regimlojala”, avrättar fångar och inte minst hur al-Qaida
har växt sig starka och attackerar både
sekulära oppositionsaktivister och syrier som tillhör religiösa minoriteter.
Ingen vill lämna sitt liv och bli
flykting. Min vän Mahmoud från
Aleppo som arbetar med flyktingar
här i Libanon berättar om hur han nyligen träffat en fattig syrisk åttabarnsfamilj som tagits ut för vidarebosättning till Tyskland. Familjen, som har
”
Om jag kunde få bo
i Qusair skulle jag göra
det – även om det var i
ett tält”
ett handikappat barn och knappt klarar sig på de småslantar som pappans
tjänst som dagarbetare ger tackade
ändå nej - för att stanna i Libanon i
hopp om möjligheter att återvända.
En annan vän, Maria, har nyligen flyttat till Beirut med sin familj, men hennes trettonåriga dotter bönar och ber
om att få åka tillbaka till Damaskus,
Pojke med den syriska rebellrörelsens flagga. Bildkälla: Wikimedia commons. Foto: Oren Rozen
4
trots att en granat för några månader
sedan gjorde ett stort hål i sovrumsväggen på deras hus. Många flyktingar återvänder redan nu till Syrien så
fort striderna tillfälligt flyttat till en ny
plats. De återvänder för att inte förlora
sina livs investeringar i form av hus
och land och för att återvinna något av
sitt människovärde - och för att livet
i Libanon är för dyrt för att klara sig.
Det finns dock många som inte
kan återvända. De vars områden är
förstörda eller fortfarande föremål för
strider, eller övertagna av oppositionen och därmed relativt laglösa, alltmer islamistiskt präglade och utsatta
för regimens bombräder. De som inte
överlever då ekonomin har kollapsat
till den grad att halva befolkningen
nu lever i fattigdom. En oppositionsaktivist från Qusair nära gränsen till
Libanon berättar om flykten från staden när den togs över av den syriska
armén och den libanesiska shiitiska
organisationen Hizbollah under försommaren: ”Vi flydde ur staden precis
innan den föll. På vägen var vi tvungna att korsa motorvägen mellan Homs
och Damaskus, men där hade armén
gjort ett bakhåll och sköt ned oss med
kulsprutor – civila och rebeller, vuxna
och barn. Många dog framför mina
ögon, men jag klarade mig.” Qusair
har nu utropats till ”en säker plats” av
den syriska regeringen, men det gäller inte de som varit aktiva i oppositionen. ”Om jag kunde få bo i Qusair
skulle jag göra det – även om det var i
ett tält” säger han. Men han har ingen
chans att återvända. I stället får han
som så många andra leva gömd i Libanon eller oppositionskontrollerade
områden i Syrien.
HUGIN&MUNIN 4/2013
Flyktingar från Syrien hjälper till att göra matpaket till sina landsmän i Saadnayel i Bekaadalen.
Bild: Lina Malers
Sen har vi killarna som flyr undan
den obligatoriska militärtjänstgöringen som innebär att döda eller dödas av
sina egna landsmän. De är många nu
som sitter i Beirut utan framtidsplaner, röker för mycket och dricker arrak, lyssnar på Pink Floyd och Umm
Kulthoum. Och så har vi de efterlysta,
”
Tänk om regimen
skulle vinna? /.../
I så fall är vi en hel
generation som aldrig
kan komma tillbaka.”
som flytt undan arrestering av säkerhetstjänsten och garanterad tortyr som
ibland leder till döden. Många trotsar
faran och lever under jorden inne
i Syrien med risk för sitt liv, medan
många kommer till en punkt när det
blir outhärdligt. När upproret inleddes
tog syrierna bladet från munnen. Ett
folk som aldrig pratat politik började
organisera sig och tala öppet efter
mer än 40 år av diktatur. ”Tänk om
regimen skulle vinna?” säger Ahmad,
som flytt undan militärtjänstgöringen
och som så många andra deltagit i demonstrationer och varit öppen med
sin önskan om frihet och demokrati.
”I så fall är vi en hel generation som
aldrig kan komma tillbaka.”
HUGIN&MUNIN 4/2013
Det blir också allt fler som flyr
från al-Qaida och andra extremistgrupper som på grund av sin militära
och ekonomiska styrka breder ut sig
i de områden som ligger utanför regimens kontroll. ”Al-Qaida och regimen har dödat vår själ”, säger den
sekulära oppositionsaktivisten Iyas.
Han flydde nyligen från Saraqib i provinsen Idlib där han sedan upprorets
början varit engagerad, först i demonstrationer och senare i arbetet med att
upprätta ett lokalt demokratiskt styre
i staden och bland annat ge kvinnor
yrkesutbildning. Det sågs inte med
blida ögon av al-Qaida som hotade
honom till livet. Han lyckades fly till
Europa. ”Det jag saknar mest är mina
föräldrar. Pappa blev nyss skadad i
en bombattack men han klarade sig.
Jag har frågat om de vill lämna Syrien
men de vägrar.” Även kristna, kurder
och andra minoriteter flyr efter kidnappningar, hot, attacker och framför
allt vetskapen att Syrien aldrig kommer att bli sig likt igen.
Det är lördag i maj och jag hjälper
Mahmoud att göra matpaket till flyktingarna i småstaden Saadnayel i Bekaadalen, vars befolkning redan vid
den här tiden fördubblats i och med
inflödet av syriska flyktingar. I början
av upproret öppnade många libaneser
sina hem för syrierna, i tron om att det
”
Al-Qaida och
regimen har dödat vår
själ”
hela skulle vara över snart. ”När syrierna kom trodde vi inte att de skulle
stanna så länge – ingen kunde föreställa sig att det skulle gå såhär illa,
utan vi trodde det handlade om några
månader. Och nu, två år senare, har
jag fortfarande en flyktingfamilj boende hos mig. Men vad ska jag göra?”
säger en kvinna från byn. När vi ska
Syriska flyktingbarn i Khiyam, södra Libanon. Bild: Lina Malers
5
Flyktingar från Syrien hjälper till att göra matpaket till sina landsmän i Saadnayel i Bekaadalen
Bild: Lina Malers
hem blockeras plötsligt stadens huvudväg av en bilkaravan som skriker
åt ortsbefolkningen att hålla sig ur vägen. Det är den shiamuslimska rörelsen Hizbollah som kommer med gula
flaggor och svarta skjortor, och triumferande firar framgångar på regimens
sida i striderna i Qusair i Syrien. Den
sunnitiska lokalbefolkningen tittar
”
den svåra
ekonomiska situationen
och det polariserade
politiska läget kan
utgöra en grogrund för
extremism”
trött på, liksom flyktingarna varav
många flytt just dessa strider.
Konflikten i Syrien har ytterligare
spätt på de politiska och sekteristiska
spänningarna i Libanon, vars politik är
tätt sammanflätad med grannlandets.
Landets politiska skiljelinjer gick redan innan upproret i Syrien mellan
dem som stöder och dem som motsätter sig Assadregimen. Det gör att det
står för mycket på spel för båda sidor
för att hålla sig neutrala, trots att detta
är landets officiella hållning. Därför
rör sig både vapen och krigare över
de porösa gränserna, både från Hiz-
6
bollah som är lierat med Damaskus
och från radikala sunnitiska grupper
som stödjer oppositionen. Detta hotar
också landets inre stabilitet. Många
är oroliga att den svåra ekonomiska
situationen och det polariserade politiska läget kan utgöra en grogrund
för extremism, inte minst för fattiga
traumatiserade unga män utan arbete, vilket det är gott om. I skrivande
stund pågår återigen strider i Tripoli i
norra Libanon mellan Assadlojalister
och radikala sunnigrupper. Liknande
strider, liksom bombattentat, har ägt
rum på flera platser i Libanon det senaste året och många är förvånade att
landet ännu inte fallit ned i ännu ett
inbördeskrig.
Flyktingbarn i Libanon. Källa: Wikimedia commons.
Bild: Österikiska utrikesministeriet.
Som i alla konflikter är det grannländerna, och inte den rika världen,
som är de som bär den absolut tyngsta
bördan i form av flyktingströmmar,
eftersom det är dit människor lyckas
fly. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har över 2,2 miljoner syrier flytt
landet, och ytterligare 6,5 miljoner är
internflyktingar. Jordanien har tagit
540 000, Turkiet 500 000. Libanon,
med en yta motsvarande Skåne, är det
grannland som haft öppnast gränser
och därför tagit emot flest flyktingar
hittills. För ett år sedan hade UNHCR
registrerat 70 000 syriska flyktingar
i Libanon. Nu är det nästan 800 000
registrerade då över 60 000 kommer
per månad. Mörkertalen är stora.
Detta innebär att Libanons befolkning
på ca 4 miljoner ökat med cirka 20%.
”
Enligt FN:s
flyktingorgan UNHCR
har över 2,2 miljoner
syrier flytt landet, och
ytterligare 6,5 miljoner
är internflyktingar”
Det är som att Sverige skulle ha tagit
emot 1,5 miljoner flyktingar på ett år.
Allt detta blir än allvarligare av att
inget slut på konflikten i Syrien finns i
sikte över huvud taget då staten gradvis faller sönder. FN uppskattar att 3,7
miljoner personer i Libanon inklusive
2,5 miljoner syriska flyktingar kommer behöva stöd vid slutet av nästa år,
vilket är helt ofattbara siffror.
I Libanon har staten till skillnad
från Jordanien och Turkiet inte upprättat några flyktingläger. Man är
orolig att flyktingarna ska bli permanenta, vilket skulle utgöra ett hot mot
den sköra religiösa balans som staten
bygger på. Det finns även en rädsla
för att flyktinglägren liksom vissa av
landets palestinska läger ska bli en frizon för väpnade grupper. Detta innebär att de syriska flyktingarna på egen
HUGIN&MUNIN 4/2013
hand och utan tillräckligt ekonomiskt
stöd får hyra lägenheter. Därför hittar
man stora familjer i fruktansvärda improviserade tältläger eller inklämda i
små rum, källare och till och med garage. Beirutstadsdelen Hamras gator
är fulla med tiggare. Flyktingarna har
i stor utsträckning slagit sig ned i de
fattigaste områdena i Libanon och där
till viss del konkurrerat ut fattig lokal
arbetskraft med än lägre löner. Även
runt en miljon libaneser är nu i behov
av ekonomiskt stöd. Ungefär hälften
av flyktingarna här är barn av vilka
endast 30% beräknas gå i skolan. Libanon, som inte har en välutvecklad
välfärd, kan inte heller ta hand om
många flyktingars hälsoproblem.
När främlingsfientliga grupper säger att Sverige ”inte klarar fler invandrare” tänker jag på Libanon. Sverige
är tillsammans med Tyskland det land
i Europa som har tagit emot i särklass
flest syriska flyktingar hittills, runt
20 000. Migrationsverket beräknar att
ta emot 56 000 asylsökande i år, varav
en stor del syrier. Detta är självklart
något som kommer att väcka debatt.
Sverigedemokraterna är enligt opinionsmätningar Sveriges tredje största
parti med över 10%, och har senast
i Södertälje kritiserat den ”ohållbara
situationen”. Självklart kommer integrationen av tusentals syrier att vara
en utmaning, men det kanske är dags
för en studieresa till Libanon för att få
lite perspektiv på ”massinvandring”
och hur det kan se ut när en situation
verkligen är ohållbar.
Den intresserde finner färsk rapportering om Syrienkonflikten på
www.syriadeeply.org, samt personligt
vinklade berättelser (på arabiska) på
www.syriauntold.org. Vill man fördjupa sig ytterligare rekommenderar
författaren Aron Lunds bok Drömmen om Damaskus, samt de två senaste rapporterna om Syrien från International Crisis Group.
Det aktuella läget den 30 oktober 2013. Röda områden kontrolleras av Assad-trogna styrkor, gröna områden
av Assad-motståndare och gula områden av kurdiska styrkor. Källa: Wikimedia Commons.
•
Namnen på syrier är fingerade av
hänsyn till personernas säkerhet.
HUGIN&MUNIN 4/2013
Pojke i ett flyktingläger i Libanon. Källa: Wikimedia Commons. Bild: Österrikiska utrikesdepartementet.
7
Hjältar och pirater i Adenviken
Adenviken och Indiska oceanen har i flera år lidit av pirathärjningar, till stor del med ursprung
i Somalia. Edvard Wiman (GU TolkS 08/09), senast ute i kronans tjänst i Italien och Syrien, har
jagat pirater i området med flottan under det gångna året och avlägger här sin rapport.
S
omalia har sedan kuppen år
1991 och påföljande inbördeskrig plågats av oförmåga
att kontrollera inhemsk kriminalitet
och tillvarata sina internationella intressen. Piratverksamheten utanför
Somalias kust anses ha sin början
i angrepp dels mot internationella
fartyg som dumpade giftigt avfall,
dels mot fiskefartyg som utan tillstånd fiskade på somaliska vatten,
och därmed skadade den inhemska
fiskförsörjningen. Därför hade piraterna inledningsvis stort stöd i den
lokala opinionen. Detta utvecklades
till angrepp mot internationella handelsfartyg, varvid man krävde allt
större summor pengar i lösen för
besättning, last och fartyg. Det har
skadat handeln på flera sätt. Lösensummorna är höga och samtidigt har
försäkringspremier skjutit i höjden.
Parallellt med denna problematik,
har stora delar av Somalia förblivit
i stort behov av humanitär hjälp. På
grund av denna situation, har områ-
”
Piratverksamheten
utanför Somalias
kust anses ha sin
början i angrepp dels
mot internationella
fartyg som dumpade
giftigt avfall, dels mot
fiskefartyg som utan
tillstånd fiskade på
somaliska vatten”
det dragit till sig världssamfundets
blickar.
Sveriges insatser i området runt
Afrikas horn sker främst inom ramen för EU:s Operation Atalanta,
HMS Carlskrona i hamn. Svenska flottans största fartyg och tillika ledningsfartyget HMS Carlskrona
utgjorde under förra deltagandet högkvarter för den europeiska styrkan. Bild: Edvard Wiman.
8
en operation med FN-mandat bl.a.
att beivra piratverksamhet och att
skydda såväl internationell handel
som FN:s livsmedelsprograms förnödenhetstransporter till Somalia.
Sverige har i år genomfört sitt tredje
deltagande i Operation Atalanta
såsom en del av EU-styrkan EU
Navfor (därav benämningen ME03
– Marinens insats i EU Navfor).
Under förra deltagandet utgjorde
svenska flottans största fartyg, den
ombyggda minläggaren (numera
ledningsfartyg) HMS Carlskrona,
högkvarter för den europeiska
styrkan. Denna gång stod vi under
portugisiskt befäl. Bland övriga
EU-operationer i området kan nämnas EUTM Somalia och EUCAP
Nestor, vilka syftar till att utbilda
somalisk militär respektive att hjälpa länderna i området att bygga upp
den maritima säkerheten. I området
har även Nato och enskilda nationer
marina styrkor. Farleden som går
mellan Indiska oceanen och Medelhavet, via Adenviken, Röda havet
och Suezkanalen, är en strategiskt
viktig genomfart, vältrafikerad av
handelsfartyg och omgiven av länder som av olika anledningar är av
intresse för stormakterna. Årligen
passerar omkring 25 000 fartyg
denna sträcka. Förenta Staterna och
Frankrike har stora militärbaser
i Djibouti invid Adenviken. För
Sveriges del är detta ur ett politiskt
perspektiv en möjlighet att inta en
aktiv roll i EU:s internationella arbete och visa framfötterna på den
internationella arenan. Samtidigt
vill vi, åtminstone på individnivå,
göra något för den goda sakens
HUGIN&MUNIN 4/2013
T.v.: HKP 15 på HMS Carlskronas helikopterplatta - Sveriges minsta (riktiga) flygplats. Bild: Anders Kallin, Försvarsmakten. T.h. Trafik i Djibouti. Bild: Edvard Wiman.
skull, och ställer därmed den berättigade frågan om det vi gör faktiskt
medför en förbättring.
Från höga nivåer av sjöröveri
2009 och 2010, har antalet attacker
och kapningar minskat markant.
Det antas ha flera orsaker. Redarna
har blivit noggrannare med säkerhetsrutiner och dessutom börjat anställa beväpnade vakter (något som
inte är okontroversiellt; dessa vakter
skiljer inte alltid mellan faktiska hot
och ofarliga fiskare), inhemskt stöd
för piraterna har minskat i och med
att religiösa ledare slagit fast att
”
piraterna hade
inledningsvis stort stöd
i den lokala opinionen.”
piratverksamhet är mot islam, och
slutligen har den internationella
militära närvaron spelat sin roll.
År 2009 deltog Sverige för första
gången i Operation Atalanta. När
HMS Carlskrona i juni i somras
avvärjde en fullbordad kapning,
var det den enda attacken ditintills
under 2013. Utvecklingen går alltså
åt rätt håll och Sverige har haft en
viktig roll inom Atalanta. Som EU
Navfor:s dåvarande befälhavare,
flottiljamiral Jorge Novo Palma på
den portugisiska fregatten Álvares
Cabral, sade när han tackade HMS
Carlskronas besättning vid slutet av
ME03:
– Oavsett vad det gällde, ställde
HUGIN&MUNIN 4/2013
vi oss frågan var Carlskrona befann
sig. Ni var ständigt på rätt plats i rätt
tid!
Såsom flottiljamiralen antydde,
var svenskarna oftast på det ena eller det andra sättet inblandade i viktigare tilldragelser i området både
norr om Somalia i Adenviken och
utanför ostkusten i Indiska oceanen
under ME03:s insatsperiod 6 april
– 6 augusti. Med bas i Djibouti, en
liten stat på en miljon invånare norr
om Somalia längs kusten, patrullerade HMS Carlskrona detta område,
ungefär lika stort som Europas yta,
och lyckades vid flera tillfällen ingripa vid incidenter.
Redan en vecka efter ankomst
i insatsområdet, lyckades HMS
Carlskrona avstyra en kapningsoperation. En sådan piratoperation går
ofta till så att en grupp på mellan
5 och 10 personer beger sig ut från
ett kustläger i en s k skiff, en långsmal båt på omkring 10 meter med
utombordsmotor, för att exempelvis
söka efter ett containerfartyg att
kapa. När de finner ett lämpligt mål,
jagar de ikapp och tvingar fartyget
att sakta ned. Piraternas beväpning
består oftast av AK-47. Därefter
sätter de fast en stege och bordar.
Carlskrona, som med sin helikop-
”
Samtidigt vill
vi, åtminstone på
individnivå, göra något
för den goda sakens
skull, och ställer
därmed frågan om det
vi gör faktiskt medför
en förbättring.”
terplatta är Sveriges minsta (riktiga)
flygplats, hade den 12 april sänt ut
helikoptern på spaningsuppdrag.
Helikoptern upptäckte en misstänkt
piratskiff som var på väg ut till havs,
varpå den följde dess rörelser och
slutligen tvingade in skiffen tillbaka
in till land. Senare omhändertogs
Den beslagtagna skiffen. Bild: Anders Kallin, Försvarsmakten.
9
skiffen av ett spanskt örlogsfartyg
och överlämnades till Carlskrona,
som förde den till Djibouti.
En annan händelse under insatsen som blev särskilt uppmärksammad och förtjänar en redogörelse,
”
ett felsteg åt andra
hållet och man hamnar,
i det här fallet, bland
tvåhundra kor.”
var kapningen i Adenviken den 5
juni, omnämnd ovan. Även här spelade Carlskrona en nyckelroll. Det
portugisiskledda högkvarteret mottog under förmiddagen en rapport
om att ett indiskt transportfartyg, i
form av en dhow, hade utsatts för
angrepp. Carlskrona sändes till området ifråga och inledde radiokommunikation. Den indiske kaptenen
svarade på arabiska. I och med detta
kopplades jag in, och vi försökte utröna huruvida fartyget faktiskt hade
kapats. Det stod efter en stunds frågor klart att indiern gav avvikande
svar, och också i övrigt betedde sig
på ett sätt som avvek från det normala. Dhowen kontrollerades av pi-
rater. Det var dåliga nyheter, då det
farligaste läget som kan tänkas uppkomma är när pirater håller gisslan.
Ställda inför detta faktum, vände vi
oss direkt till de somaliska piraterna
och min somaliske tolkkollega tog
vid. Till sist övertygades de om att
det lämpligaste var att lämna dhowen, och gjorde så och återvände till
Somalia (Puntland, Somalias nordkust). Vid det här laget var det beckmörkt ute. Det var ändå nödvändigt
att säkerställa att allt nu stod väl till,
och också att inhämta information,
så natten till nationaldagen genomförde bordningsstyrkan, en samtränad specialstyrka, och jag Sveriges
första nattliga bordning, då vi tog
oss över till dhowen med RHIB:en
(Robust Hull Inflatable Boat – en
båt utformad för bordningar). Det
krävs viss försiktighet för att borda
en dhow när sjön gör sig påmind.
När man har tagit sig upp på sidan
av fartyget via bordningsstegen,
återstår en balansgång där man ska
gå på fartygets kant (inte avsedd
för promenader) upp till manöverbryggan där kaptenen håller till.
Ett felsteg åt ena hållet och man
hamnar i vattnet, och ett felsteg åt
andra hållet och man hamnar, i det
här fallet, bland tvåhundra kor. Som
tolk äntrade jag efter gruppchefen
och tog rygg på honom. Väl uppe
på bryggan kunde vi konstatera att
kaptenen och hans tretton besättningsmän var lättade och glada över
undsättningen. Från mitt perspektiv,
gick samarbetet med gruppchefen
vid samtalet med kaptenen bra. Det
ska också sägas att den utfrågarut-
”
Det ska också
sägas att den
utfrågarutbildning
som vi har fått på
FMUndSäkC här
gav konkret resultat
i form av värdefull
information.”
bildning som vi har fått på FMUndSäkC här gav konkret resultat i form
av värdefull information.
Utöver medverkan vid tillfällen
som de ovannämnda, bestod tolkens
uppgifter på fartyget av inhämtning
Naham 3. Bild: Niklas Ehlén, Combat Camera.
10
HUGIN&MUNIN 4/2013
Bordningsstyrkan i sin RHIB. Bild: Anders Kallin, Försvarsmakten.
av information från öppna källor,
främst lokala medier, översättning
av dokument till och från arabiska
och franska samt förmedling av
kunskap om de lokala förhållandena
till besättningen. Denna sistnämnda
föreläsningsverksamhet blev mycket uppskattad och bidrog till en ökad
förståelse av det sammanhang som
vi verkade i. Min somaliske kollega,
språktolk, bidrog från sin sida med
motsvarande arbetsuppgifter. Hans
kunskap och perspektiv var värde-
par år kapade fartyget Albedo sjönk
den 7 juli tillsammans med ett antal ur gisslan och deras vakter – en
mänsklig tragedi. Besättningsmännen hade då varit frihetsberövade i
mer än två års tid, misshandlade och
ensamma. När sedan det enda andra
pirathållna fartyget, fiskebåten Naham 3, den 26 juli slet sig från förtöjningarna och började driva norrut
med strömmen, tvingades vi inta en
observatörsroll trots vår närvaro.
Detta fartyg gick på grund efter in-
satsens slut, vilket i statistiken förde
antalet kapade, piratkontrollerade
fartyg ned till noll. Jag tror ändå att
alla svenskar, verksamma på fartyget och i Djibouti, tillförda enheter
och fartygets grundbesättning, vid
medaljceremonin efter hemkomsten
i Karlskrona kände att man hade
bidragit med något gott, för vårt
land och för de människor vi kunde
hjälpa. Jag deltog tidigare i FL02
Libyen fram till september 2011,
och i jämförelse med det, var ME03
”
Jag tror ändå att
alla svenskar /.../ efter
hemkomsten kände att
man hade bidragit med
något gott, för vårt land
och för de människor vi
kunde hjälpa.”
fulla för insatsen och också intressanta och utvecklande att ta del av
för mig personligen.
Med facit i hand bidrog Sverige
både på nations- och individnivå till
en förbättring i och med ME03. Det
fanns andra tillfällen då vi inte kunde ingripa, såsom när det sedan ett
HUGIN&MUNIN 4/2013
Utfrågning av den indiske kaptenen. Bild: Anna Norén, Combat Camera.
11
EU:s klimat- och energipolitik - från rysk
gas till klimatvänlig självförsörjning
Jürgen Salay, GU 82/83, jobbar sedan 2003 på Europeiska kommissionens general-direktorat för klimatpolitik och har sedan 1999 jobbat med klimatfrågor på nationell, EU- och
internationell nivå. Under perioden 1999-2008 representerade han först Sverige och sedan EU i internationella klimatförhandlingar som ansvarig för kontakter med Ryssland
och Ukraina. Jürgen ingick i Europeiska kommissionens förhandlingsgrupp under förhandlingarna om EU:s klimat- och energipaket. Han har en bakgrund som forskare och
rådgivare inriktad på energi- och miljöfrågor i Central- och Östeuropa. Nu delar han med
sig av sin expertis till MT:s medlemmar genom ett informativ artikel med EU-tema.
D
e senaste tio åren har klimat- och energifrågor blivit en allt viktigare del av
europeisk politik och blivit föremål
för flera gemensamma åtgärder på
EU-nivå. Vad har hänt hittills och
vad kan förväntas prägla EU-politiken de närmaste åren?
”
Under 2000-talet
blev klimatpolitiken
en av EU:s viktigaste
profilfrågor
internationellt.”
Den viktigaste anledningen till
att klimatpolitiken blivit så aktuell
är forskarvärldens upprepade varningar om den globala uppvärmningen och arbetet under FN:s Klimatkonvention. Sedan 1995 träffas
världens länder årligen för att förhandla om internationella åtgärder
för att begränsa uppvärmningen av
atmosfären och världshaven.
Redan 1991 tog EU fram sin
första klimatstrategi för att förbereda deltagandet i den internationella miljökonferensen 1992 i Rio
de Janeiro där Klimatkonventionen
antogs. Fem år senare undertecknades Kyotoprotokollet där EU och en
rad anda industriländer åtog sig att
minska utsläppen av växthusgaser
fram till perioden 2008-2012, vilket
resulterade i en rad nya initiativ och
12
Jurgen Salay. Källa: Europeiska Kommissionen.
lagförslag på EU-nivå för att man
skulle klara sina internationella
åtaganden. Under 2000-talet blev
klimatpolitiken en av EU:s viktigastes profilfrågor internationellt. EU –
liksom Sverige – kom att se sig själv
som ett föredöme för andra länder
och har varit pådrivande i de internationella klimatförhandlingarna.
EU:s agerande har underlättats av
att även de tre största medlemsländerna Tyskland, Frankrike och Storbritannien har stött klimatpolitiska
initiativ.
Den klimatpolitiska åtgärd som
fått mest uppmärksamhet är EU:s
system för handel med utsläppsrätter som beslutades 2003 och startade 2005. Utsläppshandelssystemet
omfattar drygt 11 000 anläggningar
i EU:s samtliga 28 medlemsländer
och täcker omkring 45 % av EU:s
totala utsläpp av växthusgaser. I
korthet bygger systemet på att alla
anläggningar tilldelas utsläppsrätter
med ett gemensamt utsläppstak för
hela EU fram till 2020. Anläggningar som har överskott på utsläppsrätter kan sälja dessa på marknaden
medan anläggningar som har större
utsläpp är de tilldelade utsläppsrätterna måste köpa på marknaden
för att täcka sitt underskott. I och
med att det finns ett utsläppstak
kan man på förhand bestämma utsläppsminskningarna. Syftet med
att införa utsläppshandel i EU var
att minska utsläppen av växthusgaser från industrin på ett kostnadseffektivt sätt. Genom att sätta ett pris
på utsläppen skapas dessutom incitament för industrin att utveckla ny
teknik och bli energieffektivare och
minska utsläppen på längre sikt.
”
Efter en politisk
dispyt blockerade
Ryssland ... sina
gasleveranser till
Ukraina vilket drabbade
flera östeuropeiska
länder mitt under en
rekordkall vinter.”
Före 2003 fanns utsläppshandel
överhuvudtaget inte på nationell
nivå i EU. Men på mycket kort
tid lyckades EU skapa världens
HUGIN&MUNIN 4/2013
EU planerar att minska sitt beroende av olja och gas från Ryssland. Källa: Wikimedia Commons.
största internationella marknad för
utsläppsrätter med ett helt nytt rapporterings- och övervakningssystem
för 11 000 industrianläggningar. Det
snabba införandet av utsläppshandel
i EU är anmärkningsvärt och ett intressant exempel på hur beslutsamt
EU kan agera när den politiska viljan väl finns.
Ett viktigt genombrott kom på
EU:s toppmöte våren 2007. Efter
en politisk dispyt blockerade Ryssland plötsligt i januari 2006 sina
gasleveranser till Ukraina vilket
drabbade flera östeuropeiska länder
mitt under en rekordkall vinter. Nya
bråk om energileveranser mellan
Ryssland och Ukraina följde vintern
2007-2008. Det blev en obehaglig
väckarklocka för EU som på allvar
fick upp ögonen för sitt stora importberoende av gas och olja från
Ryssland och andra länder.
HUGIN&MUNIN 4/2013
De internationella åtagandena
att minska utsläppen av växthusgaser sammanföll nu med ett ökat
behov att minska EU:s importberoende av energivaror, framför allt
olja och gas. Klimatpolitiken sågs
nu även som ett medel att effektivisera energianvändningen för att
sänka EU-ländernas energikostnader. Med tio nya medlemsstater
från Central- och Östeuropa som
alla var mer eller mindre beroende
av olja och gas från Ryssland hade
EU:s geopolitiska situation drastiskt
förändrats.
På mötet gav EU:s regeringschefer Europeiska kommissionen i
uppdrag att utarbeta ett förslag för
gemensamma EU-åtgärder på klimat- och energisidan för att minska
utsläppen av växthusgaser, minska
importberoendet av energi och effektivisera
energianvändningen.
Från att tidigare mest ha varit en
renodlad miljöfråga fram lyftes därmed klimatpolitiken i ett slag upp
till regeringschefsnivå och etablerades som en strategisk EU-fråga.
”
Det blev en
obehaglig väckarklocka
för EU som på allvar
fick upp ögonen för sitt
stora importberoende
av gas och olja från
Ryssland och andra
länder.”
Även energi som tidigare endast
i begränsad omfattning varit föremål för gemensamma åtgärder på
EU-nivå blev nu en fråga av högsta
prioritet för medlemsstaterna och
man började utveckla grunderna
till en gemensam energipolitik som
13
Flaggorna utanför Europeiska Kommissionen. Källa: Xavier Häpe, Wikimedia Commons.
syftar till säker energiförsörjning,
hållbar energianvändning för att
minska utsläpp och miljöpåverkan
samt effektivare energianvändning.
På senare tid har även energiprisernas roll för att bevara EU:s konkurrenskraft blivit en viktig fråga.
I början av 2008 presenterade
Europeiska kommissionen ett ”klimat- och energipaket” till Europeiska rådet och Europaparlamentet
med omfattande förslag om ny
lagstiftning för att minska utsläppen
av växthusgaser, effektivisera energianvändningen och begränsa im-
14
portberoendet av olja och gas. Efter
rekordsnabba förhandlingar enades
EU:s ledare med Europaparlamentet i december 2008 om paketet.
Överenskommelsen
innebar
att EU fram till 2020 skall minska
utsläppen av växthusgaser med 20
% jämfört med 1990, öka andelen
av förnybar energi till 20 % av den
totala energiförbrukningen samt
effektivisera energianvändningen
med 20 %. Som en följd av detta fick
Europeiska kommissionen även nya
uppdrag och utökade befogenheter
för att stärka och effektivisera den
europeiska energimarknaden.Nästa
viktiga steg var att integrera klimatoch energifrågorna med europeisk
tillväxtpolitik. Investeringar i ny
teknik för utsläppsbegränsningar
och förnybar energi blev en central
del av Europeiska Rådet antog 2010
den så kallade Europa 2020-strategin om smart, hållbar och inkluderande tillväxt som ett övergripande
initiativ för att av hjälpa EU ur den
ekonomiska krisen som började
2008.
EU:s politiker har också mobiliserat ökat stöd till forskning,
innovation och utveckling av utsläppssnål teknik. Man enades nyligen om EU-budgeten för perioden
2014-2020 där betydande delar av
avsatts för forskningsstöd och till
regionalpolitiska åtgärder för att
hjälpa de fattigare medlemsländerna
att satsa på klimatåtgärder och
energieffektivisering.
Europeiska
kommissionen
lade våren 2011 fram en färdplan
till 2050 för ett ”klimatsnålt” samhälle som en första analys för att
stimulera en bred diskussion om
hur 2050 målet kan nås globalt och
inom EU. Färdplanen identifierade
kostnadseffektiva lösningar och
nödvändiga investeringar i ny teknik för att kunna fortsätta minska
utsläppen till 2050. Bakgrunden till
färdplanen var den internationella
forskningsvärldens slutsats att de
globala utsläppen av växthusgaser
måste minska med 50 % till 2050
jämfört med 1990 för att man ska
ha en rimlig chans att begränsa den
globala uppvärmningen till 2 grader
från den förindustriella nivån.
EUs utsläpp minskade med 16
% mellan 1990-2009 medan BNP
ökade med 40 %. Under samma
period. För att klara en långsiktig
omställning till ett utsläppssnålt
samhälle måste denna utveckling
fortsätta. Färdplanen visade att en
minskning av EU:s utsläpp med 80
% är möjlig med tillgänglig teknik,
HUGIN&MUNIN 4/2013
med rätt energiförsörjning och prissättning på utsläpp av växthusgaser,
och om alla sektorer bidrar.
”
EU är redan nu
på väg att nå sitt
utsläppsmål för 2020”
Kommissionen förbereder nu ett
förslag till en ny klimat- energistrategi med konkreta mål för 2030 för
att skapa en gemensam målsättning och förhandlingsposition för
EU i de pågående internationella
klimatförhandlingarna om ett nytt
internationellt klimatavtal för perioden efter 2020. Målsättningen är att
EU:s ledare ska komma överens om
en ny strategi senast 2015.
Det står dock redan nu klart att
det kommer att bli svårt att enas
om ett nytt paket med åtgärder. Det
finns flera öppna frågor. Ska EU
satsa på ett mål för utsläppsminskningar för 2030 eller även på mål
för förnybar energi och energieffektivisering som för 2020? Hur
ambitiösa ska målen vara och hur
ska ansträngningarna fördelas mellan medlemsstaterna? Hittills har
Tyskland, Frankrike och Storbritannien varit eniga om klimatpolitiken.
Nu verkar det emellertid som att de
stora ländernas strategi, framför allt
på energiområdet, börjar skilja sig
åt. Dessutom är flera östeuropeiska
medlemsländer ledda av Polen uttalat skeptiska till att EU fortsätter
med sin ledande roll internationellt
och går före med ambitiösa klimatmål så länge som stora utsläppssländer som USA och Kina inte gör
några motsvarande insatser. Polen
är beroende av inhemskt kol och vill
ogärna minska sin kolanvändning
då det skulle kunna leda till ökad
import av gas från Ryssland. Sammantaget pekar detta mot att det kan
bli svårt för EU att till 2015 enas om
mål och medel för 2030.
EU står inför en rad stora ut-
HUGIN&MUNIN 4/2013
maningar när det gäller den framtida klimat- och energipolitiken. På
grund av den ihållande ekonomiska
krisen har utsläppen av växthusgaser minskat markant i många länder.
EU är redan nu på väg att nå sitt
utsläppsmål för 2020, även om enstaka länder fortfarande kommer att
ha svårt att klara sina nationella mål.
De minskande utsläppen är goda
nyheter. Men krisen leder också till
att det görs färre investeringar i ny
teknik och åtgärder för att minska
utsläppen på lång sikt. Det finns nu
ett överskott av utsläppsrätter vilket lett till fallande priser och färre
åtgärder inom industrin. Samtidigt
innebär den ekonomiska krisen att
EU:s kraftiga satsning på förnybar
energi och energieffektivisering riskerar att komma av sig, vilket hotar
målet att minska utsläppen avsevärt
på längre sikt.
”
Ryssland är ett
av de länder som
starkast påverkas
av EU:s klimat- och
energipolitik.”
Läget försvåras ytterligare av att
energimarknaden drastiskt förändrats i Europa det senaste året. I takt
med att USA ökat sin gasproduktion
tack vare ny teknik har kolkonsumtionen minskat, vilket innebär att
amerikanska kolgruvor sänkt priset
på kol och börjat exportera det till
Europa. De sjunkande kolpriserna
har i sin tur lett till att europeiska
elproducenter ökat användningen
av kol och minskat förbrukningen
av gas. Denna trend riskerar öka
utsläppen igen i EU och motverkar
satsningarna på förnybar energi och
energieffektivisering.
Trots de senaste åren av svag
ekonomisk tillväxt och fortsatt
osäkerhet är den långsiktiga inriktningen av EU:s klimat- och energi-
politik tydlig: effektivare användning av energi, fortsatt minskade
utsläpp, tryggare energiförsörjning
samt satsningar på klimat- och energiteknik som en del av europeisk
tillväxtpolitik. Frågan är om det
kommer att finnas tillräckliga resurser och politisk vilja för nödvändiga
investeringar i ny teknik, framför
allt inom transportsektorn som står
för en ökande andel av EU:s utsläpp.
EU:s beslut om framtida åtgärder kommer i hög grad att påverkas
av resultaten i de internationella klimatförhandlingarna och USA:s och
Kinas agerande. Sammanfattningsvis kan man säga att EU fortfarande
leder utvecklingen på klimatområdet
vad gäller inhemska åtgärder för att
minska utsläppen men håller på att
förlora sitt inflytande internationellt
vad gäller klimat- och energifrågor.
Till sist några ord om relationerna mellan EU och Ryssland.
Ryssland är ett av de länder som
starkast påverkas av EU:s klimatoch energipolitik. Fram till 2012 tjänade Ryssland på EU:s klimatpolitik
eftersom utsläppshandeln ökade efterfrågan på rysk gas hos europeisk
industri. Ryssland kunde även under
Kyotoprotokollet sälja utsläppsrätter till europeiska länder och företag. Samtidigt ökade de geopolitiska
spänningarna i sydöstra Europa där
Ryssland försökt hindra EU:s planer
på att diversifiera sin import av olja
och gas från Ryssland till andra länder i regionen. Det senaste året har
situationen komplicerats ytterligare
eftersom rysk gas fått ökad konkurrens på EU:s energimarknad från
flytande gas importerad från andra
delar av världen. Rysslands gasexport hotas även av export från Nordamerika av gas och kol till Europa.
Det mesta tyder på att Ryssland i
framtiden i högre grad måste orientera sig mot nya exportmarknader i
Asien, vilket kommer att kräva stora
investeringar i nya rörledningar och
annan rysk infrastruktur.
•
15
Hugin & Munin rapporterar: Spännande
författarkväll och rysk buffé med MT!
Den 21:a november anordnade MT ett författarsamtal på restaurang KGB i Stockholm.
Kvällen var välbesökt, runt 30 MT-medlemmar dök upp för att lyssna på författarna och
njuta av den ryska buffén. Författarna Camilla Grebe och Paul Leander-Engström har
tillsammans skrivit Dirigenten från Sankt Petersburg, den första boken i trilogin Moskva
Noir. De jobbar för närvarande med den andra boken. Moderator för samtalet var Malcolm
Dixelius, GU 68/69, journalist och Rysslandskännare.
F
örfattarsamtalet
fokuserade
dels på boken och författarskapet och tog även flera allvarliga turer med historier från Pauls tid i
Rysslands finansvärld. Flera deltagare
tog chansen och ställde frågor till författarna och publiken lockades ofta
till skratt. För att fler medlemmar ska
få ta del av kvällen så återger Hugin &
Munin några frågor och svar.
De flesta av oss känner till Pauls
historia i Ryssland. Camilla, vad
är din relation till landet?
Camilla: Jag har faktiskt aldrig varit i Ryssland! I skrivandet av boken
så har jag fått relation på distans.
16
Paul har sakkunskaperna vad gäller
Ryssland och jag bidrar med kunskap
om hur man skriver en bok och fördjupar karaktärer och så vidare.
Hur är det att skriva en bok tillsammans? Vilka problem stöter ni
på?
Paul: Det är en stor fördel att vara
två. Författarskapet är väldigt ensamt
och det är ett privilegium att få skriva
tillsammans med någon annan. Arbetsmoralen stärks av att vi sitter två
och jobbar. Det är en häftig känsla att
läsa någonting som Camilla har skrivit som är riktigt bra, och likadant att
få positiv respons tillbaka. Det som
kan vara känsligt är om vi har mycket
synpunkter på den andras text. Oavsett hur länge vi har jobbat tillsammans så är det viktigt att lägga fram
sin kritik på rätt sätt.
Camilla: Något som varit intressant
är att huvudrollen Tom från början
var mer baserad på Paul. Det gjorde
att Paul hade svårt att låta honom ha
några som helst karaktärsbrister! Tom
fick inte vara otrevlig mot tjänstefolk
och när han träffade en prostituerad
kvinna skulle han ha ett insiktsfull
samtal med henne om hennes yrkesval. Men vi har jobbat med det och fört
in de element som krävs för att göra
Tom till en mer intressant karaktär.
HUGIN&MUNIN 4/2013
Paul, du har inte varit i Ryssland
på tre år nu. Vad var det som hände på ditt senaste besök?
Paul: På väg hem från Ryssland för
tre år sedan så blev jag arresterad på
flygplatsen. Jag hamnade då i en skarp
förhörssituation för första gången, vilket var till hjälp när vi skrev boken.
Jag fördes till ett rum där det satt två
killar som sa ”Du förstår väl vilka vi
är?”. Det förstod jag. Sedan började
de köra good cop/bad cop-spelet och
frågade vad jag hade haft för mig i
Ryssland med mitt turistvisum. Det
som var mest förvånande var att
de kunde allt om mig. Min lärare i
Uppsala, min ryskprofessor vid universitetet, min chef vid ambassaden
i Moskva, och så vidare. Jag insåg
snabbt att jag inte fick bli belagd med
osanning och var väldigt noga med
mina svar på vad jag hade gjort och
var jag hade varit. Det slutade med att
de gav mig sin mailadress och sa att
det bara var att höra av mig om jag
fick problem någon gång! Jag vet att
sånt här sker ganska ofta nu mera. Antingen vill de visa att de har ögonen på
oss, eller så försöker de rekrytera folk.
Det där gjorde mig ganska matt av
obehag ett tag. Nu har det istället blivit en rolig skröna. Det tråkiga var att
jag sedan hörde av mig till Säpo för
Camilla Grebe har tillsammans
med sin syster Åsa Träff hittills
skrivit tre spänningsromaner,
varav två nominerats till ”Bästa
svenska kriminalroman”. Vid sidan av skrivandet driver hon ett
managementkonsultbolag och
var med och startade ljudboks
förlaget Storyside.
Paul Leander-Engström
gick Tolkskolan 86/87 och fick
försvarssekreterartjänsten
på
ambassaden i Moskva. 1993
blev han en av de första delägarna i Brunswick som kom
att bli Rysslands största investmentbank. Numera delar han
sin tid mellan skrivandet och
stiftelsen The World We Want
(3W), som han grundade 2007.
HUGIN&MUNIN 4/2013
17
att delge informationen. Jag hoppades
självklart på ett James Bond-uppdrag.
Men den här typen av underrättelser
anses inte längre intressanta i Sverige.
Det är möjligt att industrispionage är
av intresse men inte den här typen av
information som ansågs viktig under
kalla kriget.
18
Vad säger du till folk som frågar
dig om man kan göra affärer i
Ryssland?
Paul: Absolut, det kan man! Vår
investmentbank blev väldigt framgångsrik. Finansbranschen var då
en ganska fräsch och ny bransch,
med främst folk i min ålder och därför mindre korrumperad. Branschen
anammade västerländsk affärspraxis
ganska snabbt. Sedan gick jag över
till fondförvaltningsbranschen och
det var samma sak där. Jag upplevde
att väldigt många VD:ar och oligarker blev proffsiga väldigt snabbt. Det
hände några gånger att det blev mutförslag hit och dit. Därav kommer det
sedlärande temat i vår bok, att aldrig
tulla på sina principer. Då dras du
HUGIN&MUNIN 4/2013
lätt in. Vår taktik var därför att alltid
dra oss tillbaka när sådana situationer
uppstod.
Camilla: Jag har också ställt den
frågan till Paul, var det inte farligt att
göra affärer i Ryssland? Och då brukar han alltid svara precis sådär att
”Det går alldeles utmärkt om man gör
affärer med rätt personer och håller på
sina principer... Men det klart att vid
ett tillfälle var det ju en kille som drog
pistol på ett möte. Och då fick vi ju
vara tydliga med att vi inte ville göra
affärer med honom.”
Paul: Helt enkelt var det förstås inte.
Utan att gå in på detaljer så var det
vid flera tillfällen så att jag frågade
bekanta i Ryssland, ”Var inte det du
gjorde nu lite väl farligt?” Det var personer som hade brutit mot de heliga
reglerna. De hade gjort business med
folk man inte skulle göra business
med, blivit lite för giriga. Och då gick
det ofta väldigt illa. Det var en person som jag träffade på det här sättet
år 2008 och några veckor senare var
han borta. Det har hänt och det kommer att fortsätta att hända de som blir
lite för giriga. Det kom många utlän-
ningar till Ryssland när det började
lukta pengar som inte hade tillräcklig
kunskap om landet. Folk hade bråttom och ville tjäna pengar snabbt med
ett nu eller aldrig-tänk, och då skedde
sådana saker.
Vad handlar nästa bok om?
Camilla: Nästa bok utspelar sig 2008
i Omsk. Den handlar om svensk vapenexport till Ryssland och hur vapen
hittar vägar vidare trots att man har
korrekta slutanvändarintyg. Inspektionen för strategiska produkter, ISP,
kontrollerar Sveriges vapenexport.
Det går till så att man vid ett köp ska
fylla i ett slutanvändarintyg som ska
godkännas. Det är en pdf som är lite
lättare att fylla i än när jag anmäler
min dotter till tennis. Det är på den nivån. (Skratt från publiken.)
Paul: Vi moraliserar inte om det här
utan vi vill väcka intresse. Det är
självklart om man tillverkar vapen att
man också vill också sälja dem. Det
är en inneboende konflikt att försöka
hålla det kontrollerat men samtidigt
sälja så mycket som möjligt. Sverige
exporterar vapen för 2,5 miljarder
dollar per år, mest per capita i världen.
Vi har även väldigt high tech grejer
som SAAB:s nya attackdrönare och
så vidare... så man får ju vara lite stolt
också! (Ett stort skratt från publiken
följde.)
Hur ser framtidsplanerna ut?
Paul: Det vore väldigt kul att få se boken som film! Det är absolut möjligt
att det kan bli en filmatisering framöver. Det är många som har hört av sig
till oss och sagt att de gärna skulle se
den som film. Några fler översättningar vore också väldigt roligt.
Camilla: Vi ska framför allt skriva
tre bra romaner. Tre spännande thrillers som är både spännande och för-
HUGIN&MUNIN 4/2013
”Dirigenten från Sankt Petersburg är en spänningsroman som
utspelar sig i Moskva 2003. Den
beskriver det ryska näringslivet
och det politiska spelet i en tid
när enorma förmögenheter
skapas över en natt och vad
som händer när alla vill roffa åt
sig en så stor del av kakan som
möjligt. Mitt i allt detta står Tom
Blixen, en svensk finanskille. Det
är genom honom vi får bevittna
denna omvälvande tid i Rysslands historia. Allting bygger på
verkliga händelser. Sedan har
vi bytt branscher, platser och
namn för att ingen skall känna
sig utpekad.”
Paul Leander-Engström i Hugin
& Munin 1/2013
hoppningsvis insiktsfulla vad gäller
rysk politik och samhällsstruktur. Det
är det som jag tycker är det allra viktigaste. Och så ska jag nog se till att
faktiskt resa till Ryssland!
•
Text och foto:
Tora Candal, Chefredaktör.
19
Siktar du mot stjärnorna?
Gå med i styrelsen
Vid vårens stämma kommer Befälsföreningen Militärtolkar att vara nästan 63 år
gammal, hela sex år äldre än vår kära Tolkskola. Förändringar både i vår omvärld och
inom Försvarsmakten gör att behovet av språkkunskaper och färdighet i tolkning
är stort och att MT har en viktig roll att fylla under en lång tid fram över. Att sitta i
styrelsen för MT innebär att förvalta vårt rika arv och fortsätta förädla föreningens
verksamhet inför framtiden. Det är något mycket betydelsefullt, att tillsammans
med andra vara med och göra föreningen ännu bättre. Ett viktigt uppdrag.
Vi i valberedningen skulle kunna skriva spaltmeter om varför just du skulle tjäna på
att sitta i styrelsen. Det ger viktiga erfarenheter av att delta i styrelsearbete och att
företräda en förening med extremt gott anseende. Det ger ett gediget kontaktnät
och öppnar dörrar till intressanta människor och livsöden.
Valberedningens uppgift att sätta ihop den bästa möjliga styrelsen för MT. Det ska
vara en styrelse med en bredd av förmågor och erfarenheter som är viktiga för att
MT ska fylla sin funktion i Totalförsvaret även framgent. Styrelsen ska bestå av de
bäst lämpade, och det innebär att valberedningen strävar efter att kunna tillvarata
så många kompetenser som möjligt när valberedningen gör sin nominering.
För att kunna säkerställa att valberedningen verkligen kan fullgöra sin uppgift och
nominera den bästa styrelsen behöver vi din hjälp att nominera kandidater. Det kan
vara du själv eller någon annan du tror skulle passa. Det kan vara från vilken kull som
helst, värnpliktig som officer. Det kan vara någon med mångårig livserfarenhet eller
någon som vet hur Tolkskolan ser ut just idag.
Har du frågor eller vill skicka in din nominering, skriv till [email protected] senast
den 31 januari 2014. Att du gör det är ett viktigt uppdrag.
God jul önskar valberedningen!
Ordf. Karolina Lindén
20
Sara De Geer
Oscar Jonsson
HUGIN&MUNIN 4/2013