Transcript UNT 20140420.pdf - Arkeologi i Gamla Uppsala

+14
SÖNDAG
20 APRIL 2014
018-478 00 00
ÅRETS
DAGSTipsa oss! E-post: [email protected] Sms/mms: 72018
Senaste nytt på unt.se, mobil.unt.se och 24unt.se
TIDNING
Vecka: 16 · Nr: 107 · Årgång:
Årgång: 124 · Pris: 20 kr
SÖNDAG
BARN Bästisar
får vi tidigt i livet
A18
MÖTE Fotbollen
blev räddningen
Anna
Lindberg:
Gör ditt eget
Pluras kök
B13
B2–3
Fyndet
GÅTA Arkeologen Jonas Wikborg trodde först att
Foto: Tomas Lundin
det var fel på mätutrustningen. En stolpe från det
sensationella monumentet i Gamla Uppsala visade sig
vara tusen år äldre än dem som tidigare daterats.
Det mytomspunna Gamla Uppsala hade ställt forskarna
inför ett nytt mysterium.
A6–10
De rödgröna
går fram
i S-mätning
7388127002002
OPINION Det rödgröna blocket skulle
få egen majoritet och peta den borgerliga alliansen från makten om det var
val till landstinget i Uppsala län i dag.
Detta enligt en undersökning som
Socialdemokraterna låtit göra.
A12
RÄDDADE
EFTER
KROCK
MED
FÄRJA A24
Från stadsbud till
flyttgubbe
Delägare. Anders Persson, Tobias Larsson, Daniel
Gustafsson och Stefan Johansson är alla delägare i
Foto: Pär Fredin
Uppsala stadsbud.
Bröllop &
festligheter
För sällskap från 25-200 personer
Rogivande uteservering
018-14 21 20 www.borgenuppsala.se
99:-
EKONOMI
Uppsalas flyttbransch har anor från
1800-talet. Genom åren har
man varit både budbärare
och spritutkörare. I dag är det
bohagsflytt som gäller. A20
FLÄSKFILÉ
Alla dagar 8–22
NYHETER I morgon, annandag påsk, kommer ingen
UNT i brevlådan. Följ nyheterna på unt.se hela helgen.
Meteorkameran
ger ny kunskap
FORSKNING A23
Hedinpris
129.900:-
/kg
Ca 500 g. Ursprung Sverige.
Hel. Max 2 köp/kund
Ingen UNT
i morgon
Priset är exkl moms
Citroën Berlingo
Propack 90 hk
Uppsala: Kumlagatan 12
www.hedinbil.se
A6
NYHETER
Upsala Nya Tidning
Söndag 20 april 2014
ARKEOLOGI Tidernas största utgrävning i Gamla Uppsala är
Nyhetschefer
Roger Berglund
Johanna Odlander
018-478 15 70
[email protected]
klar. De rika fynden stärker bilden av ett maktcentrum med få
motstycken i Norden under järnåldern. Men de mystiska stolpraderna har under vintern ställt forskarna inför en ny gåta:
Varför är de äldsta stolparna tusen år äldre än de yngsta?
1
Fakta
KUNGSHÖGARNA
De tre kungshögarna och flera andra stora järnåldershögar liksom
en mängd mindre gravar ligger på
rullstensåsen sydväst om kyrkan.
Utgrävningen
i Gamla Uppsala
Anledningen till den
arkeologiska undersökningen i Gamla Uppsala
är Trafikverkets utbyggnad av Ostkustbanan.
Undersökningen har
gjorts av arkeologer från
Riksantikvarieämbetet,
SAU och Upplandsmuseet.
Det undersökta området
är nästan 70 000
kvadratmeter stort.
Fornlämningarna är
främst från järnålder och
medeltid.
Områdena som grävs
ut har tidigare varit
relativt okända eftersom
lämningarna inte har
synts ovan mark.
Utgrävningens resultat
ska sammanställas i en
vetenskaplig rapport och
en populärvetenskaplig
publikation 2017.
B O P L ATS L Ä M N I N G A R
Lämningar efter cirka 100 byggnader, de flesta från 550–1 050
e.Kr. De som bodde här sysslade
med jordbruk och boskapsskötsel, men också specialiserat
hantverk såsom smide.
G R AVA R F R Å N JÄ R N Å L D E R N
Gravfält med cirka 100 undersökta
järnåldersgravar. Det utgrävda området
utgör den norra spetsen av ett mycket
större gravfält.
ETT FÖRKRISTET
CENTRUM
Från tidig vendeltid (550
– 800 e. Kr) till 1100-talet var Gamla Uppsala
ett viktigt ekonomiskt,
socialt, politiskt och
religiöst centrum.
Under förkristen tid
hölls troligen religiösa
ceremonier på platsen.
Efter att Sverige kristnades förlades det första
ärkebiskopssätet hit vid
mitten av 1100-talet. På
1200-talet flyttades dock
ärkebiskopssätet till
Östra Aros – dagens Uppsala – och Gamla Uppsala
förlorade sin betydelse.
Källa: Arkeologi
Gamla Uppsala
8 meter
Med utgångspunkt
i groparnas djup har man
gissat att stolparna kan
ha stuckit upp åtta meter
över marken
!
Tipsa UNT!
Sms och mms: 72018
E-post: [email protected]
Monumentalt arbete. Den längsta stolpraden är 900 meter lång och består av 144 stolphål. I varje hål låg ungefär upp till ett och ett halvt ton sten.
A7
Upsala Nya Tidning
Söndag 20 april 2014
Det nya Gamla
Uppsala-mysteriet
Text:
Gusten Holm
[email protected]
0703-159184
H A L L B YG G N A D
På Kungsgårdsplatåerna norr om
kyrkan finns lämningar av en hallbyggnad, där kungen troligen höll till,
och ett hantverkshus. Byggnaderna
är daterade till 600–700-talet e.Kr.
S Ö D R A O C H N O R R A S TO L P R A D E R N A
Den södra stolpraden är minst 500 meter lång.
Huvuddelen av sträckan har inte grävts ut,
utan har undersökts med markradar.
1
2
Den norra och längsta stolpraden är 900
meter lång och består av 144 stolphål. I varje
hål låg upp till ett och ett halvt ton sten. I ett
tjugotal hål har rester efter trästolpar hittats.
2
I oktober förra året spreds nyheten över
världen att arkeologerna i Gamla Uppsala hade gjort ett sensationellt fynd. Medier från när och fjärran rapporterade
om de två långa rader med stolpfundament från järnåldern, den längsta nästan en kilometer lång, som påträffats i
närheten av de berömda kungshögarna.
– Jag har varit med om att hitta enstaka föremål med en spännande historia,
men det här var en upptäckt som man
bara gör en gång i livet, säger Jonas Wikborg, arkeolog vid stiftelsen Societas archaeologica Uppsaliensis, som deltagit
i utgrävningarna tillsammans med kolleger från Upplandsmuseet och Riksantikvarieämbetet.
Vi befinner oss i ett vårsoligt Gamla
Uppsala och har tagit oss över det leriga diket från den nydragna Vattholmavägen till de numera igenfyllda stolphålen.
– När jag läste arkeologi fanns det inte
på kartan att man skulle få vara med om
det här, säger Jonas Wikborg och tar upp
en av stenarna som en gång lagts i hålet
för att stötta en grov tallstolpe.
Stolpraden blev en storslagen höjdpunkt i den största utgrävningen någonsin i det mytomspunna Gamla Uppsala. Omkring 70000 kvadratmeter,
motsvarande tio fotbollsplaner, har undersökts under 2012 och 2013 i samband
med utbyggnaden av Ostkustbanan.
– Innan dess var den största utgrävningen på 2000 kvadratmeter. Det säger något om omfattningen.
Arkeologerna har hittat gravar, huslämningar, ben från människor och
djur och föremål som vittnar om ett par
tusen års mänskligt liv på platsen. Merparten dateras till vendel- och vikingatid, cirka 550-1050 e.Kr. Men i höstas riktades allt strålkastarljus mot de mystiska stolpraderna. Frågan på allas läppar
var förstås vad de använts till. Men forskarna hade inget entydigt svar att ge.
Nu har det gått ett halvår, och arkeologerna har påbörjat det långa, tålamodskrävande arbetet att analysera allt som
de grävt fram ur jorden. Men mysterierna kring stolpraderna har inte skingrats – tvärtom har forskarna ställts inför nya, svårlösta gåtor.
Men först återvänder vi till historien om
hur fyndet gjordes. De båda stolpraderna, som legat gömda och bortglömda i
mer än tusen år, upptäcktes med bara
ett dygns mellanrum.
År 1996 fanns planer på att bygga ut
Oskustbanan och arkeologerna kallades
in för att sökschakta längs den tänkta
järnvägens sträckning. Från Bärbyleden
upp till Gamla Uppsala järnvägsstation
var det tomt på fornfynd, så när som på
"
När jag läste arkeologi
fanns det inte på
kartan att man skulle få
vara med om det här.
Foto: Janne Jansson
Jonas Wikborg, arkeolog, Societas
archaeologica Uppsaliensis
A8
Upsala Nya Tidning
Söndag 20 april 2014
Grävare. Anton Seiler undersöker ett av fundamenten där det en gång stått en trästolpe.
Stolpfynd. En av de mer välbevarade stolpresterna som hittades i ett av hålen.
Foto: Jonas Wikborg, SAU
ett litet område med gropar som tolkades som gravar. Utgrävningarna avbröts
eftersom det inte fanns några pengar till
ett järnvägsbygge.
Sedan dröjde 15 år innan finansieringen av Oskustbanan slutligen var ordnad
och arkeologerna kunde återvända till
platsen år 2011. De försökte avgränsa
det gravfält som de trodde sig ha funnit 1996. Efter att ha grävt flera schakt
utan att hitta någonting bestämde de
sig för att leta upp de ”gravar” som hittats förra gången. Då upptäcktes plötsligt flera gropar på rad, och med hjälp av
markradar kunde man snabbt belägga
att raden av gropar fortsatte i öst-västlig
riktning flera hundra meter över gärdet
mot Tunåsen. Där viker den av mot norr.
– Vi hade lika gärna kunnat missa raden helt och hållet, säger Jonas Wikborg.
Under fikarasten berättade hans
grupp om sin spännande upptäckt för
arkeologerna som samtidigt grävde
vid Fridhem ett par kilometer norrut.
Redan dagen därpå kunde kollegerna
i Fridhem skryta med ett likadant fynd.
– De påstod att de hade hittat fem gropar på rad, med samma mått som våra.
Jag trodde att de hade fått hjärnspöken,
minns Jonas Wikborg.
Det var dock osäkert om groparna vid
Fridhem ingick i en längre nord-sydlig
rad eller om de bara utgjorde långsidan
på ett hus. Man kunde vid den tiden inte
gräva vidare längs groparnas linje eftersom linjen i sydlig riktning fortsatte in
under Vattholmavägen, som då fortfarande var i drift. Arkeologerna fick ge sig
till tåls i två år innan vägen togs bort bit
för bit förra året.
– Raden bara fortsatte, säger Jonas
Wikborg och ler vid minnet.
Foto: SAU.
Unikt. ”Det här var en upptäckt som man bara gör en gång i livet”, säger arkeologen Jonas Wikborg om
Foto: Tomas Lundin
stolpraderna i gamla Uppsala. Här står han överst på Östhögen.
ålder. En första datering av två stolpar
visade att de var från 400–500-talet e.Kr.
– Då kände vi oss rätt säkra på att monumentet var från folkvandringstid, säger Jonas Wikborg.
Men under vintern skickades fler
stolprester in för datering. Och i februari daterades en stolpe som visade sig
1000 år äldre än dem som daterats under hösten. Jonas Wikborg trodde inte
sina ögon när han läste dateringen.
– Min första reaktion var att det måste vara något fel på mätutrustningen.
Men det var inget mätfel. De ytterli-
Redan efter någon vecka dök den första
trästolpen upp i ett av hålen. Totalt hittades rester av ett tjugotal stolpar och
arkeologerna drog slutsatsen att det
handlade om sammanhängande stolprader. Med utgångspunkt i groparnas
djup har man gissat att stolparna kan
ha stuckit upp åtta meter över marken.
Men så var det frågan om monumentets
"
Vi
hade
lika gärna
kunnat
missa raden
helt och
hållet.
Jonas Wikborg
Tungt. Varje stolpfundament krävde
stor arbetsinsats.
I ett enda fundament kan det ligga
uppemot ett och
ett halvt ton sten
som stöttade den
höga trästolpen.
Illustration:
Göte Göransson
gare stolprester som daterats visar en
mycket stor spridning i tid. Den äldsta
stolpen är som mest 2800 år gammal;
den yngsta är minst 1400 år. Arkeologerna är förbryllade.
– Det är 1400 år mellan ytterligheterna. Vi kan inte förutsätta att alla stolparna har stått samtidigt, utan får arbeta
förutsättningslöst, säger Jonas Wikborg.
Andra data pekar dock på att stolpraden trots allt varit i funktion under en
begränsad tid, ungefär samtidigt som
de övriga kända monumenten i Gamla
Uppsala anlades. De benfynd som gjorts
i groparna och eldstäderna intill är väl
samlade i tid, till 600-talet e.Kr. Mitt på
den ena stolpraden har man hittat en
husgrund från år 640–770, som är yngre än stolphålet den står på. Alldeles intill finns resterna av ett hus som är äldre än stolphålet på samma plats.
– Det verkar alltså som att stolpraden bara var i funktion från det att det
äldre huset revs till att det yngre huset
byggdes.
Fakta
Kungshögarna
Enligt legenden är det Uppsalakungarna Aun, Egils och Adils som vilar
i de tre stora kungshögarna. Det
har inte kunnat bekräftas. Högarna
byggdes på rullstensåsen, och för att
de skulle se ännu högre ut grävde
man ner ytan runt omkring dem.
ÖSTHÖGEN
Undersöktes 1847 och är den största
högen. Basen är 75 x 55 meter och
höjden är 9 meter. Anlades 550–600
e.Kr enligt den senaste dateringen. I
högen hittades rester efter två
personer: en pojke, som var 10–14 år
när han avled, och en vuxen kvinna.
Kropparna har blivit kremerade och
även gravgåvorna har till stor del
förstörts av eldens hetta.
Ändå har man kunnat urskilja flera
föremål, bland annat:
● Pressbleck av brons, som kan ha
suttit på en hjälm
● Spelpjäser och en kam av ben
● Bryne att slipa kniven på
● Ben från minst tre hundar, en
jaktfalk, häst, nöt och får
● Ben från björnklor.
VÄSTHÖGEN
Grävdes ut 1874. Den är 67 x 51
meter i basen och 10 meter hög.
Anlades 575–625 e.Kr enligt den
senaste dateringen. Enligt dem som
gjorde utgrävningen skulle minst en
man och kvinna ha gravlagts i högen.
Men när materialet analyserades
1999 kunde bara en vuxen individ
identifieras.
I Västhögen hittades bland annat:
● Två hundar och en duvhök
● Klofalang från björn
● Spelpjäser av elfenben
MITTHÖGEN
Gravgömman inte utgrävd och
datering saknas.
Fler gravar
Sydväst om kungshögarna finns
fler stora högar och många mindre
gravar. de är sannolikt anlagda från
400-talet fram till vikingatiden.
Kungsgårdsplatåerna
De så kallade kungsgårdsplatåerna norr om Gamla Uppsala
kyrka undersöktes 2011.
● En jättelik hallbyggnad, nästan
50 meter lång och 10 meter bred,
har stått på den södra platån. Den
användes troligen för ceremoniella möten och måltider.
● Ytterväggarna var byggd av
både stående plank och stockar
som kluvits så att ena sidan är
rundad, den andra slät. Väggarna
har varit täckta av slät lerklining
och möjligen var de vitkalkade.
● Innerväggen bestod av tätt
stående väggstolpar av tall som
också burit upp taket. Taket vilade
på två rader av höga stolpar.
Porten var tre meter bred.
● Byggnaden förstördes i en
eldsvåda under tidig vikingatid.
● På den norra platån hittades
ett järnåldershus där det pågått
hantverk, troligen på uppdrag av
kungen.
● Bland annat hittades närmare
600 fragment av granater, röda
halvädelstenar som var populära
under 600- och 700-talen.
Källa: Arkeologi Gamla Uppsala
A10
Upsala Nya Tidning
Söndag 20 april 2014
Skriet. Det här ångestfyllda ansiktet
hittade arkeologerna i en lämning från
en boplats intill Sivs väg i Gamla UppFoto: Riksantikvarieämbetet
sala.
Kristet mynt i hednisk grav.
Ett barn i gamla Uppsala bar det här myntet
i ett halsband på 1000-talet. Myntet är prytt med ett kors.
Men barnets kropp var kremerad, något som hörde samman med den gamla tron. Foto: Upplandsmuseet
Så vad är förklaringen till åldersskillnaden mellan stolparna?
– Det är svårt att säga. Stolparnas datering visar bara när träden fälldes och
vi kan ju inte vara säkra på att de sattes ned i groparna direkt efter det. Möjligen kan man ha använt stolpar som
tidigare fungerat som takbjälkar i hus,
men vi vet inte.
Samtidigt kvarstår frågan om stolpra-
dens funktion. Arkeologerna håller öppet för två teorier. Den ena är att stolpraderna flankerat vägar, kanske processionsvägar in till den heliga plats som
anses ha funnits i gamla Uppsala under
förkristen tid. Den nord-sydliga stolpraden sammanfaller alltså med Vattholmavägen, som finns inritad på kartor från 1600-talet och mycket väl kan ha
betydligt äldre anor än så. De husgrunder från järnåldern som grävts fram är
dessutom byggda antingen i linje eller
i vinkel mot stolpraden.
– Det är ett bra argument för att det
kan ha gått en väg där även på järnåldern, säger Jonas Wikborg.
Olof Sundqvist, religionshistoriker
vid Stockholms universitet, menar att
idén om en processionsväg stämmer
med vad man vet om den förkristna religionen i Norden.
– Det har förekommit kultiska processioner där gudabilder har dragits på en
vagn, säger han.
Den andra teorin är att stolpraderna är delar av en inhägnad. I så fall var
hägnet knappast en befästning, utan en
symbolisk markering av ett heligt område. Det är belagt att sådana funnits i
Norden, berättar Olof Sundqvist.
– Det fanns så kallade vébönd – heliga
band – som omslöt områden med vissa
rituella restriktioner.
Det som talar emot idén om en inhägnad är att stolpraderna inte verkar sitta
ihop med varandra. Den norra stolpraden, som låg dold under Vattholmavägen, tycks sluta där Gamla Uppsalas villakvarter börjar.
– Vi har grävt cirka 150 meter in i bebyggelsen men inte hittat några fler
fundament, säger Jonas Wikborg.
Mycket tyder på att hästar har offrats
i närheten av stolpraderna. Analyser av
benrester i stolphålen i den södra stolpraden visar att andelen häst är mycket
högre än på boplatslämningar från samma tid.
– Vi hittar främst köttfattiga delar,
som kranium, tänder och underkäkar.
Det kan ha varit så att man åt häst under
rituella måltider och sedan offrade huvudet, säger Jonas Wikborg, som funde-
rar på om delar av djuren kan ha hängts
upp i stolparna.
Det finns belägg för att hästen hade
en särställning i den förkristna religionen i norra Europa. På 700-talet befallde
påven Gregorius II missionären Bonifacius i nuvarande Tyskland att förbjuda
de nyomvända kristna att äta hästkött. I
påvens brev framgår att hedningarna åt
hästkött vid sina religiösa ceremonier.
– Även i de fornvästnordiska traditionerna spelade hästkött en central roll
i de förkristna offerceremonierna. I de
medeltida, kristna lagarna förekommer förbud mot att äta hästkött, berättar Olof Sundqvist.
Oavsett om stolpraderna löpte längs
"
Det
har
förekommit
kultiska
processioner där
gudabilder
har dragits
på en vagn.
Olof Sundqvist,
religionshistoriker,
om idén om en
processionsväg.
vägar eller utgjorde en inhägnad måste de ha gjort ett imponerande intryck
på alla som kom till platsen. Och kanske var det just detta som var deras viktigaste funktion.
Dateringen är som sagt oklar, men
mycket talar ändå för att de ingått i samma projekt som de stora gravhögarna
och den jättelika hallbyggnad som nyligen har hittats norr om kyrkan. Forskarna kallar det för monumentaliseringen av Gamla Uppsala. Man anser
att den skedde samtidigt som platsen
etablerades som ett politiskt, juridiskt,
ekonomiskt och religiöst centrum i Mälardalen.
Under samma period försvinner de
gårdar som tidigare legat utspridda i
området och ersätts av en samlad bebyggelse bara ett hundratal meter från
Kungshögarna. Det verkar som att befolkningen knyts närmare den allt mäktigare eliten. I de hus som grävts ut finns
spår av specialiserade verksamheter
som smide och väveri, som kan fyllt
maktens behov av varor.
Olof Sundqvist menar att härskarätten i Uppsala, som hörde till det övre
skiktet av eliten i Norden, uppförde de
storslagna monumenten för att visa att
de stod i nära förbindelse med gudarna.
– Man använde religiösa symboler
som en strategi för att legitimera sin
makt. Det gäller inte bara Gamla Uppsala – offentliga kultplatser ligger i anslutning till härskarsäten på flera håll i
Norden, säger han.
Den isländske skalden Snorre Sturlasson skildrade på 1200-talet hur ynglingaätten i svunna tider härskat i Uppsala. I
Snorres skildring är det guden Frej som
gör Uppsala till kungasäte och blir anfader till de generationer av kungar som
följer. Ynglingasaga går tillbaka på den
äldre norska skaldedikten Ynglingatal,
och enligt Olof Sundqvist är det troligt
att det delvis är Uppsalakungarna själva som odlat myten att de var gudaättlingar.
– Det var sannolikt en del av deras politiska propaganda, säger han.
Tidernas största utgrävning i Gamla
Uppsala är i stort sett klar. För forskarna återstår nu att analysera fynden och
sammanställa sina resultat. Om tre år
kommer en slutrapport. De 70 000 kvadratmeter som har undersökts kan verka som ett stort område, men det är fortfarande bara en liten del av Gamla Uppsala, säger Jonas Wikborg.
– Intresset för den här platsen kanske
bara är i sin linda. Ju mer man hittar, desto mer vill man leta, säger han.
Gusten Holm
[email protected] 0703-159184
Fakta
Skriftliga källor om Gamla
Uppsala
SNorre STUrlaSSoN
Ynglingasagan är den första delen
i den isländske skalden Snorre
Sturlassons verk ”Heimskringla”
från 1200-talet. Sagan handlar om
kungarna av ynglingaätten, som
under många generationer ska ha
härskat i Uppsala.
Första delen är rent mytologisk
och skildrar bland annat hur Oden
flyttar till norden från Asien upprättar ett välde bland svearna kring
Sigtuna. Odens styvson Frej, kallad
Yngve-Frej, framställs som anfader
till ynglingaätten och ska ha gjort
Uppsala till kungasäte och centrum
för en religiös kult. Därefter får
läsaren följa många generationer
Uppsalakungar och deras strider
med andra härskare i Norden. Det är
osäkert om dessa kungar motsvarar
historiska personer. Ynglingasagan
bygger på äldre berättelser, främst
den norska skaldedikten ”Ynglingatal”.
adam av BremeN
Den tyske historieskrivaren Adam
av Bremen skildrade på 1000-talet
den hedniska kulten i Uppsala. Enligt
Adam dyrkades Tor, Oden och Frej i
ett gyllene tempel och vart nionde
år hölls blot då man offrade djur
och människor till gudarna. Adam
hade inte själv besökt platsen, och
skriver med ett tydligt intresse av
att svearna ska omvändas till kristendomen. Att det skulle ha funnits
ett gyllene tempel i Uppsala anses
osannolikt. Möjligen kan Adam ha
syftat på en hallbyggnad av den typ
som arkeologerna har hittat nära
kyrkan.
Järnåldern
I Norden lärde man sig att hantera
järn omkring år 500 f.Kr. Det är
startpunkten för järnåldern.
● Förromersk järnålder kallas
den äldsta delen av järnåldern i
Norden, 500 f.Kr.–Kr.f.
● Romersk järnålder brukar man
kalla perioden Kr.f.–400 e.Kr. då
den germanska kulturen, inklusive
den nordiska, starkt påverkades
av den romerska.
● Folkvandringstiden kallas tiden
400–550 e.Kr.
● Vendeltid är tiden omkring
550–800 e.Kr., uppkallad efter
Vendels socken i Tierps kommun,
där några av de praktfullaste
gravarna från perioden hittats.
● Vikingatid, den sista perioden
av järnåldern, cirka 800–1050
e.Kr. Vikingatiden fick sitt slut när
Norden kristnades.