Transcript Nr 10.pub

NUMMER 10
2010
UTGIVET AV
GLASBRUKSMUSEETS
vara eller icke vara
Utdrag ur rapport av museichef Börje Johansson
Att utveckla Glasbruksmuseet från kommunalt
till ideellt museum
Bakgrund — Under några år har kravet varit att minska driftskostnaderna för det
kommunala Glasbruksmuseet. Först genom ett försök att samlokalisera museet med
biblioteket. En lösning som kunde ha medfört ett flertal positiva effekter. Tyvärr blev
medborgarprotesterna så stora, att förslaget inte gick att genomföra. Att avveckla
verksamheten och lägga museet i malpåse, ansågs inte heller vara ett politiskt gångbart alternativ. I stället kontaktades några föreningar med nära anknytning till Glasbruksmuseet, för att utröna möjligheterna till ett övertagande av verksamheten. Föreningarna ville gärna bidraga till framtida drift, men ville inte ha varken ekonomiskt, personellt eller administrativt ansvar.
Förslag — Den möjlighet till lösning, som är kvar, är att bilda en ny ideell förening.
Detta projekt har fått arbetsnamnet Glasbruksmuseets vänner under bildande.
Genomförande — Ett flertal sonderingssamtal har genomförts. Med representant
för Surtefonden, för framtida ekonomiskt stöd. Med AF om möjligheten att anställa
personal, med lönebidragsstöd. Med Arbetsmarknadsenheten för att få tillgång till
personal inom fas tre-projektet. Med Repslagarmuseet för att köpa resurser för ekonomi- och personaladministration. Med tilltänkta sponsorer om gemensamma aktiviteter. Med museirådet om gemensamma aktiviteter. Alla har hittills visat sig positiva
till de tänkta lösningarna.
Fortsatt arbete — Planerna för det fortsatta arbetet startade med att informera AU
inom förvaltningen i måndags och fortsätter med att informera medborgarna, få ett
formellt beslut om genomförandet av Utbildnings– och kulturnämnden. Upprätta en
detaljerad driftsbudget och verksamhetsplan jämte förslag till stadgar. Ha ett konstitutionerande möte för föreningen. Bilda föreningen. Söka bidrag från Surtefonden.
Skriva driftsavtal med kommunen. Upprätta anställnings och övriga avtal. Söka cafétillstånd.
Sammanfattning — Om ovanstående tidsplan kan hållas, vilket är realistiskt, kan
verksamheten vid Glasbruksmuseet fortsätta utan något uppehåll. Det är mycket
snäva tidsmarginaler och någon tid för förseningar finns inte. Skulle det uppstå tidsförskjutningar i övertagandet av museet, rekommenderar jag att kommunen driver
verksamheten vidare tills den nya organisationen kan ta över.
Surte 2009-10-15
2
I FEMTIOTALETS SVERIGE
IVAR ”Ludde” OCH ARON ” Sme´n”
Text: Gösta Olsson Foto : P-G Kihl
Ivar Ludde och
Aron Sme´n i
femtiotalets Sverige.
Det var de som
byggde dagens
Sverige med sexårig folkskola
som grundutbildning.
Vardagar klädda
i blåställ, på söndagarna alltid i
kostym.
När jag var skolungdom på femtiotalet var det aldrig några problem att få sommarjobb på glasbruket. Från det man var fjorton år var det bara att anmäla sig
till Linder på kontoret. Sex veckor brukade vi arbeta på sommarlovet. Packa
flaskor och burkar i kartonger var arbetsuppgiften. Halv sju till halv fem var
arbetstiden. 48 timmars arbetsvecka. En och fem i timmen.
Det var då jag lärde känna gubbarna på bilden. Det var de som byggde dagens
Sverige. De hade sexårig folkskola som utbildning.
Ivar ”Ludde” (till vänster) lastade med hjälp av en liten kärra glaskartonger på
järnvägsvagnar. Ivar Ludde visste exakt var i magasinet sortimenten fanns.
Han hade alltid en rejäl väst i jobbet. Jag såg aldrig en droppe svett i hans ansikte trots hårt och idogt slit dagen i ända. På kvällen gick han ned till station
och tittade på järnvägsvagnarna han skulle lasta nästa dag, ett slags arbetsplanering.
Aron ”Smén” (till höger) var smed.
- Studenten kan vem som helst ta, sade han. Men smed, det är värre. Det hade
han naturligtvis rätt i. Det var stil på gubbarna. Alltid kostym och slips på helgerna. Alltid huvudbonad. Alltid ett vänligt leende.
På midsommarvakan som missionsförsamlingen brukade anordna i skogen
ovanför bruket sjöng Aron Sme´n varje år sången som började: ” Det följer en
morgon på svartaste natt”
3
FOTON FRÅN FÖRR
Borgens SK Prisutdelning efter tävling. Bakre ledet och trea från höger har
vi Rikard Eliasson, en av Borgens ledande idrottsmän.
Gunnar ”Montören” Johansson
och John Olsson. Kortet taget på
gamla förrådet. John hade varit i
Amerika och bodde i Chicago,
Han berättade att han varit och ätit på restaurang och att Al Capone hade suttit några bord
från dem.
4
Interiör från en lanthandel
Glasblåsarsläkt och ett efternamns historia
Nästa säsong kommer vi att introducera släktforskning. Kjell Matsson kommer att
hålla i detta. Tid och plats meddelas senare.
När jag tittar igenom ”Nytt från Bôxeknuten” så hittar jag en av de första artiklarna som jag skrev. Den handlade om farfar Bernhard Nilsson och farmor Paulina f.
Teiler. Det jag visste var att Bernhard var född i Finland och då utgick jag ifrån att
han var finne. Jag blev nyfiken på hur det låg till och gick på en kurs i Släktforskning
bara för att lära mig hur man skulle göra och var man skulle leta efter uppgifter om
släkten.
På mammas sida har vi en amerikan som samlat namn och årtal. Men inget om
personerna ifråga. Det jag ville ha reda på var om det fanns finskt blod i mina ådror.
Införskaffade en skiva med Sveriges befolkning år 1890. Här skulle jag fina svaren på
mina frågor! Men icke. Hur jag än letade och sökte så inte fann jag farfar eller farmor.
Däremot en Maria Teiler f. Lüppert, änka med tre barn. Olga, Karl och Johan. Ingen
släkt till mig var min första tanke. Jag tog och åkte ner till Surte kyrka och församlingsexpedition. Fick låna kyrkboken där pappa Eugén fanns och hela min släkt. Det
visade sig att Maria var Paulinas mor och Karl hade ett andra namn som var Albert.
Efter farfars namn stod det att han var född i Pussala, Finland. Jaha så då var det
sant att jag var lite finne i alla fall. Nu gav jag mig inte med detta utan gick med i en
släktforskar förening och via den köpte en uppkoppling till Sveriges släktforskning så
jag kunde via datorn leta i kyrkböcker efter min släkt.
Lite svårt att läsa i vissa av dessa böcker. Jag hittade farmor och farfar. Det visade sig att de flyttat till Skottland 1888 och kom inte tillbaka till Surte förrän 1890.
De gifte sig 1888 och äldsta sonen, Frank, föddes i Skottland. 1891 föddes Fanny i
Surte tillika med pappas övriga syskon. Så började jag leta bakåt. Via Brommö-Torsö,
där farmor föddes, kom jag till Venjan i Dalarna. Här hittade jag ingen Teiler men en
Tegler som kom från Biri, Norge. Sökte igen på nätet och hittade en som också hade
Teiler i släkten. De hade kommit ytterligare längre bak i tiden. Det visade sig att sista namnet var en Hans Jürgen Ziegler. Han arbetade 1751 på Hahnenhhorst glasbruk i Gross Posserin. Meckelburg-Schwerin, vilket ligger 6 mil sydost Lübeck.
Så ifrån Tyskland (Ziegler) via Norge (Thiegler) till Venjan (Tegler) ner till Torsö
(Teiler) och så till Surte där pappa tog och stavade det Teiler, som var farmors namn
som ogift.
Jag kan ju nämna att jag lyckats spåra farfars släkt och de kommer från Djursdala, nära Vimmerby. Farfars far började som glasblåsare och flyttade till Lemmhult.
Där ifrån till Lemmi-Pussala i Finland, där farfar föddes av småländska föräldrar. Så
jag är 75% smålänning. Har ju arbetat på Brandkåren i Göteborg och där hade vi motorsprutor som var tillverkade av Ziegler, Schwerin Tyskland.
Göran Teiler
5
ETT STORT
TACK . . .
. . . vill redaktionen för denna tidning rikta till
våran fotograf Rolf Gustavsson som har tagit
de flesta bilderna i tidningen. Han har dessutom
jobbat sig igenom P-G Kihls diabilder, ihop med
Agneta Jonsson och medlemmar i Bruksongar.
Rolf är gift med Solgerd och får även ställa upp
när det gäller att hjälpa festkommittén.
. . . också till Jouko Kangasoja som gör ett jättejobb med vår hemsida. Han ser till att den ständigt är uppgraderad och aktuell. Jouko
har även han bidragit med foton lite då och då. Han är gift med vår
kassör Margot.
. . . och naturligtvis också till hela festkommittén och våffelgruppen.
Dessa ser alltid till att våra fester och sammankomster blir till riktiga fester.
. . . Lisbeth Hirsch för hennes engagemang när det gäller våra reser. Hennes fantasi när det gäller att hitta nya spännande resmål tar
aldrig slut. Alltid lika trivsamma resor och mycket uppskattade .
. . . sist men inte minst vår ordförande Bo Sandberg för det jobb han
lägger ned och den energi han har i brännande frågor.
. . . och även resten av styrelsen.
Alla ni skall ha ett
STORT TACK!!!!!!
6
Lite av varje
7
JULMARKNAD
8
JULFESTEN 2009
9
HÖSTENS AKTIVITETER
25 Augusti ”Allsång i Hyttan” blev en stor succé. Mycket folk och vädret var med och gjorde det både soligt och välklingande. Det har alltid spelats och sjungits på Bruket och detta
intresse finns kvar. Vi tackar samtliga inblandade och ”Våffelgruppen”, en av våra nybildade
grupper i ”Bruksongar”. Vi ser fram emot nya allsångskvällar till våren när solen åter skiner
och vinterns kyla har fått ge vika för vårsolens värme!
1 September Uppstarten för Hösten-09 startade med en ”spontan” grillfest. Josef och Bosse grillade. Som alltid på våra kvällsträffar var det mycket folk.
Tisdagsträffarna kl 10-12 drog igång den 8 september och vi gick igenom P-g Kihls diabilder
och har nått botten på de två papperskassarna som var till brädden fyllda med diabilder. En
del blev utsorterat och en del vet vi inte om det är från Surte eller ej. De som gick igenom vår
”censur” kommer att scannas in och läggas på en CD-skiva och även visas på någon kvällsträff i framtiden.
6 oktober Säsongens ”Musik-kafe” hade vi flyttat till
Bohus Centrum. Anders Reis Svänggäng underhöll
med skön musik och som vanligt var det ”knôkat” med
folk. Kanske detta blir något för framtida ”Kaféer”?
Förhoppningsvis blir det
en utbyggnad av museets
lokal så fler ryms där!
4 November Fotoafton. Mikael Heinze visade foton och pratade om Risveden. Fotona var tagna runt trakten och på dess storslagna natur
10
Fler
FOTON FRÅN FÖRR
Foto på Surte skolas elever år 1907
Möhippa eller maskerad i Missionshuset.
11
Flitens lampa lyser över dessa
Studiecirkeldeltagare.
VÅR BARNDOM
Forts. från Nr 9
NEDTECKNAT AV
CARIN NOLBERG ( f. Ahrnberg) 1957
En ko som drog en släde fick vi se en vinter. Det var en polis som hade det underliga ekipaget. Vi såg ju annars hästar
med slädar.
På hösten var det marknad på torget. Då
var det liv och rörelse. Det såldes varor
av många olika slag vid stånden som var
uppsatta på hela torget. Kungälvs pepparkaka och marknadskarameller var
något man måste köpa när det var marknad. Skutor kom och lade till nedanför
bron. Där såldes fisk av olika slag. Det
fanns ju de som fick för mycket av starka
varor den dagen. Då passade vi på att få
tag på en polis och talade om att det går
en person som inte är nykter. Vi tyckte
det var spännande att se på när han tog
honom. Det var ju inte så snällt av oss.
När vi var ensamma hemma passade vi
på att ta vår eka och ro ut . Vi tog oss
över älven, bort till Hisingssidan. Men
om vi hörde en båt komma som körde
sand till glasbruket, då blev vi rädda för
den gjorde så stora vågor. Då var det
bäst för oss att komma fort iland. Annars
var det inget som skrämde oss när vi var
ute på älven. Inte ens när vi tog oss upp
för strömmen under bron. När vi väl
hade orkat ro upp, lade vi årorna på ekkanten och så drev vi nedför strömmen
igen. Vi brydde oss inte om att ekan slog
emot brokanterna. Det var ett äventyr
som kunde slutat illa, ekan kunde vält
och vi hade fallit i och drunknat. Det talas om att ha änglavakt. Säkert hade vi
det många gånger. Ekan var otät, men vi
skaffade lera och tänkte att få den tät,
men det gick ju inte bra, det var bara att
sitta och ösa ur vattnet som rann in. Far
var ju i sitt arbete och kunde inte veta
vad vi hade för oss om dagarna.
Men vintertid, då älven var frusen med
metertjock is, vågade jag aldrig gå ut på
den. Sedan jag fick se en lekkamrat som
höll på att drunkna var jag rädd. Som
sagt bodde vi nära älven och jag var på
väg att gå dit ner då jag fick se någon som
låg vid ett litet isstycke som gick ut från
land. Far var hemma så vi båda sprang
ner, men två karlar som också sett den
nödställde pojken kom springande och
hade båtshakar med sig och fick upp honom. Han var alldeles omtöcknad och frågade hela tiden ”Var är jag?” Han hade
säkert inte klarat av att ligga i det kalla
vattnet en längre tid till. Sedan den händelsen var jag alltid rädd för att gå ut på
isar.
Vår morfar var färjkarl och skötte färjan
som gick från Kungälvssidan till Hisingssidan. Den var inte elektrifierad utan fick
dragas över av en lina, då fick det dragas
med träkläppar. Det var roligt att få följa
med över älven. Vill minnas att det kostade 1-2 öre för dem som skulle över med
färjan.
Vi fick följa med Kungälvsbåten. På båten
fanns Frans som var så snäll. Båten gick
till Bohus station för att hämta tågresenärer som skulle till Kungälv. Det var så
roligt att få följa med och stå och titta
ner i maskinrummet och se hur maskinerna arbetade. Det var en liten båt som
jag har ett minne av.
Vi flyttade tillbaka till Surte år 1919, där
vår far fick arbete igen på glasbruket.
Fick en liten enrumslägenhet i ett gammalt hus intill Herrgården. Det gick väl
inte för oss att få någon bättre bostad.
Vintertid var där så kallt, så när elden
hade slocknat i spisen blev det nollgradigt
inne. När det regnade rann vattnet genom taket ned på köksbordet.
12
Vi satte glasburkar med strutar av
skrivbokspapper i så att inte vattnet
skulle stänka över hela bordet.
När vi kom hit fanns det en stor låda
med sågspån i, det hade förvarats is i
den. Det togs bort och vi körde dit jord
och fick en liten fin trädgård, där vi odlade potatis, jordgubbar och hallon. Mycket fina prydnadsväxter hade vi också, Vi
skaffade höns, så vi hade ägg till husbehov. När vintrarna var så kalla så det
blev –30° då tog vi in hönorna i köket och
satte en grind för så de inte skulle flyga
omkring. En matta lade vi över så det
blev mörkt så de inte skulle kackla utan
vara tysta på natten. Vi skulle ju upp för
att gå till skolan på morgonen och ville
inte bli störda. Ibland satt vi ute i hönshuset med en lykta tänd och vi värmde
tegelstenar och lade hos dem så de inte
skulle frysa. Vi var mån om dem, de försåg oss ju med ägg så vi fick till pannkakor.
Här fanns det elektriskt ljus. Här behövde vi inte använda varken fotogen– eller
karbidlampa som vi fått förut. Vatten
kunde vi hämta i kranen i tvättstugan
under. Så det var bättre än där vi bodde
i Kungälv. En bakstuga fanns här och
det lyckades ibland för oss att få en liten
nybakad kaka. Vad den smakade gott.
Om somrarna plockade vi bär av olika
slag så vi hade ett bra förråd att taga av
på vintern av sylt och saft. Vår lilla trädgård gav oss en bra skörd av grönsaker
och potatis.
När mina bröder hade slutat skolan fick
de tillfälliga arbeten om somrarna och
kunde bidraga med lite pengar till mat.
Vår fars förtjänst var dålig och vi var ju
fem i familjen som skulle klara oss på
den lönen. Det var svårt många gånger
att få pengarna att räcka till.
Vi hade en eka i älven och när vi inte
hade pengar till mat tog vår far och en
av mina bröder och rodde ut och fiskade.
Det lyckades att få rätt bra fångst
ibland så vi själva hade och kunde sälja
så vi fick pengar att köpa bröd och smör
för. Vi fick gå hungriga många gånger,
på den tiden var det ingen som brydde
sig om att folk svalt och frös. Det fanns
ingen hjälp att få, socialhjälp var helt
främmande, idag är det vanligt med sådana bidrag och de är lätta att få.
Vår far var skicklig på att förtenna kopparkärl och sula skor och laga galoscher
och fick på så sätt lite pengar. Vi fick
först ha till mat och mycket annat fick vi
vara utan. När det närmade sig jul brukade min äldste bror plocka grönt för
juldekorationer i affärerna och taga upp
beställningar på jultidningar och fick
lite pengar till julklappar. Vi skulle ha
en julgran, för utan den var det ingen
jul. En tanke på att gå i skogen och stjäla en hade vi inte. En gran som inte var
betald den hade vi inte någon glädje av.
Min bror och jag gick den långa vägen
till Kungälv. Där såldes det granar på
torget vid kyrkan. Men vi skulle hem
och vägen var ju lika lång tillbaka och
nu hade vi ju vår gran att bära på. Då
fick min bror se två karlar som hade motorcykel med sidovagn. Han gick fram
och frågade om vi fick åka med. Det gick
bra för de skulle till Göteborg. Vi två
satte oss med vår gran i sidovagnen och
vi var snart hemma igen.
Vi klädde vår gran och satte stearinljus
i, men vi tände dem inte förrän på julaftonskvällen. Då delade vi ut julklapparna som vi sparat ihop pengar till. Det
var julstämning då, som vi kanske inte
kan tycka idag.
SLUT
13
ORDLISTA ÖVER
SPECIFKA
SURTEORD OCH UTTRYCK
Finns det specifika ord och uttryck i Surte? Ja det gör det. Efter som folk kom från Wermland (Liljedahl och Eda), från Skaraborg (Torsö och Årnäs), och från Göteborg och Bohuslän.
Tar man allt detta och dessutom lägger till att glasblåsare flyttade runt till olika platser och
länder, så är det inte så konstigt att det skapades en egen dialekt och egna uttryck. För att
skapa en ordlista över dessa, samlades en grupp ”Bruksongar” av samma åldersgrupp och
började ta reda på dessa ord. Gösta Olsson var den som tog initiativet. Det denna grupp kom
fram till är följande ord/uttryck
”De va´ la änna roligt att I kônne komma”, (som blev titel till denna ordlista.)
A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
K
L
M
N
O
P
R
S
T
Butäter (Potatis) Bonkedrekk (Svagdricka)
Den Dronkna (Drukna) De kan en inte veta
Fartsa med platten
Gråtallar (Gråsparvar)
Ho (Hon) Hästera (Hästarna) Hunnera (Hundarna) Hyttetompar (Duvor)
Hunna ä vi (Hurdana är vi)
I (Ni)
Jåli (Barnslig)
Ko, Kora (Ko, Korna) Knevla (Omständigt) Könstit (Konstigt) Kôna (Tjej)
La å (Lade av)
Te möran ( I morgon bitti) I möra da (I morgon)
Pôse (Påse) Pôjk (Pojke)
Sûrte (Surte) Sa ten/ sa tena (Sa till honom/henne) Sôvvel (Pålägg)
Tve sôvvla (Två sorters pålägg) Samme dan (Samma dag) Sopetunna Slaskespann
Tjöta Träböttnar (Träskor) Tjaski (Tråkig) Tjala (Skvallra)
EFTERLYSNING
HAR NI FLER ORD/UTTRYCK SÅ
SKICKA OSS ETT BREV/VYKORT
MED DESSA !
ADRESSEN ÄR:
BRUKSONGAR
BOX 2074
445 02 SURTE
14
Redaktionens sida
Har ni förslag på aktiviteter för kvällsträffarna eller andra idéer
mottages alla sådana hjärtligt. Förslag till denna skrift är vi tacksamma för också!
Vi har en förslagslåda i Bruksongars lokal
(Surte Glasbruksmuseum)
I dessa moderna tider kan ni även mejla mig:
Göran Teiler e-post: [email protected]
Märk mejlet med Bruksongar
Hemsida: bruksongar.dinstudio.se
E-post: [email protected]
EFTERLYSNING
Vi har fått in en förfrågan om
släktingar till Axel Fredrik
Noll.
Hon som frågar heter Peggy
Stanley. Skulle du vara släkt
eller ha foton som rör släkten
så är Peggy glad för varje bidrag och kontakt. Eventuellt
kommer hon till Surte till våren.
Adress:
Peggy Stanley
17148 Johnson Rd NE
Poulsbo, WA 98370
USA
Mail:
[email protected]
15
Ansvarig utgivare:
Redaktörer
Bo Sandberg
Göran Teiler
Jouko Kangasoja
STYRELSEN
Ordförande
Vice ordf.
Sekreterare
Kassör
Övriga medl.
Bo Sandberg
Josef Barsi
May-Lis Hallqvist (f. Creutzer)
Margot Kangasoja (f. Olsson)
Monica Pihl (f. Jonsson)
Inger Mårtensson (f. Nyberg)
Göran Teiler
Styrelsesuppl.
Margareta Bertling
Annette Kullander (f. Göbel)
Barry Asplund
Vår adress är:
Bruksongar
Box 2074
445 02 SURTE
Hemsida: bruksongar.dinstudio.se
E-post: [email protected]
16